Ack, den ljuva doften av urin och syrén - nu är det sommar!

Få dofter signalerar att det är sommar så starkt - bokstavligt talat - som doften av syréner i kombination med gammal urin. I alla fall här i miljonprogrammet. Folk är ute sent och dricker öl i grönområdena när kvällarna blir ljusa och varma, och lättar på trycket i närmaste buske eller vid närmaste träd. Sedan värmer solen jorden och stanken blir starkare och starkare tills det regnat ordentligt. Sedan börjar vi om.

Hemma på Bosarve luktar början på sommaren förvisso syrén, men där blandas det med nyutslagen raps, nyklippt gräs och solvarm jord. Kanske också någon sväng koskit när någon bonde gödslar en åker, men det föredrar jag framför ammoniakstanken vilken dag sin helst.

Men men - urinlukten signalerar sommar i allra högsta grad. Man blir lite knollrig när man bor i stan.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jag fick några grenar och en rot ...

Min farmor frågade vad jag önskade mig i födelsedagspresent. Jag funderade en lång stund, och konstaterade att jag vill ha ett fruktträd. Inte äpple eller päron, jag har ett tiotal av det förstnämnda och kanske tre päron.

Däremot har vi ju tagit ner både plommon- och körsbärsträdet, och någon sorts ersättning för dem vore fint. Kanske rentav persika eller något i den stilen, vi bor ju ändå i växtzon 1. Dessutom är ju min farmor en riktig sylt-och-marmelad-människa, så något som kan försörja oss med det vore ju fint.

Min farmor är 92 år och still going strong, men man vet ju aldrig hur länge. Jag skulle verkligen vilja ha ett träd i trädgården som påminner om henne. Nektarin vore fint, hon gör ofta nektarinmarmelad när det är säsong. Kan man odla det här?

Published with Blogger-droid v2.0.10

Den hemlighetsfulla trädgården

Minns ni filmen? Eller kanske rentav boken (fast den hette "Den hemliga trädgården")? Jag önskar att jag hade en hemlig, fantastisk trädgård med massor av spännande att upptäcka. Fast nu har jag mest en ohemlig men ändå fantastisk trädgård - med massor att upptäcka.
Jag har dock en liten detalj som påminner om boken, och det är vindlande gångar härs och tvärs. De är charmiga tycker jag, men framför allt finns de av tre anledningar:

1. Eftersom de tidigare ägarna bara var här några månader på sommaren är den ganska orörd, och massor av vackra (och en del ovanliga) blommor har spritt sig som de vill. Både genom att lökar delat sig och frösådd, men framför allt för att de fått blomma ut och vissna ner så att de orkar komma igen år efter år. Det vore tragiskt att förstöra en sådan skatt så här femtio år senare!

2. Tomten är stor, och jobbig att klippa. Ska man klippa hela (och runt trend och buskar) tar det en hel dag, och så här års blir det nästan två gånger i veckan.

3. Det är tokcharmigt, tycker jag. Varför göra en modern villagräsmatta runt ett drygt 140 år gammalt hus? Dessutom finns en golfbana en kilometer bort, och enorma gräsbanor där Stångaspelen äger rum en gång om året en och en halv kilometer bort. Dit kan man åka om man behöver täta, släta gräsmattor.

Jag gillar min tomt. Den är precis lagom vildvuxen och härbärgerar de flesta frukter och bär man kan önska sig!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Vilken bra överraskning!

Efter några intensiva dagar är jag tillbaka i hufvudstaden. Den här långhelgen hemma har bjudit på allt från storstädning till överraskningar och så en massa paket, och det har gått i 180 mest hela tiden.

En av överraskningarna var att svärmor K och svärfar O var på besök, och O och maken A har varit jätteduktiga och byggt ett tak på baksidan av bryggarhuset som veden ska förvaras under.

Jag hade tänkt mig ett tak på kanske en halvmeter, några stolpar och lite korrugerad plast och en prydlig stapel mot väggen, men istället står nu här en prydlig konstruktion med gjutna plintar och drygt två meter plåttak. Då kan vi använda det som cykelställ också, det är bra. Nu tar man bilen de 1400 metrarna till affären bara för att det är så besvärligt att få ut cyklarna ur bryggarhuset. Allt måste möbleras om varje gång man ska trassla ur en cykel eller gräsklipparen, och har man otur måste man rulla ut den ena cykeln (låst, eftersom man bara tog med sig nyckeln till den man ska ha) för att få ut den andra.

Nu ska här cyklas till affären. Vardagsmotion är den bästa sorten!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Rör inte min polis!

Jag kommer från en familj full av blåljus. Räknar man med makens familj blir saldot följande:

- Tre poliser
- Två brandmän
- Två ambulanssjuksköterskor
- Två sjuksköterskor
- En SOS Alarm-chef
- En läkare

Utryckningspersonal som riskerar liv och lem för att rädda andra människor ligger mig med andra ord mycket varmt om hjärtat. När andra ser en vinklad bild om en händelse eller en annan i media blir jag ledsen varje gång. Jag vet nämligen precis hur media vinklar för att sälja, jag jobbar själv med presskontakter på det stora sjukhuset och är alltför välbekant med hur saker framställs för att skapa halabaloo.

Händelser på Det Stora Sjukhuset dyker upp i allt från kvällstidningar till samhälls- och debattprogram vinklade till oigenkännlighet. På samma sätt illustreras exempelvis Polisens arbete av sensationslystna journalister och samhället förfäras och rasar mot "Polisens trakasserier" och "fascistmetoder".

Tyvärr hetsar detta dem som redan fått en snedvriden bild av vårt samhälle. Det eldar på under redan brinnande bilar i våra storstadsförorter. Och dessa fantastiska människor som redan utsätter sig för fara för att rädda dig och mig och våra nära och kära när vi behöver hjälp får dessutom göra det bespottade, beskjutna och bombarderade med gatsten.

Jag veeet att det finns skitstövlar inom de uniformerade yrkena, precis som alla andra. Men jag vet också, helt säkert, att det kryllar av underbara, osjälviska människor som vill oss väl. Dem ska vi vara rädda om, annars vill ingen bli brandman eller polis eller valfri annan utryckningspersonal längre. Det är helt enkelt inte värt det.

Och då finns det ingen som räddar dig från sjunde våningen när huset brinner. Som tar hand om galningen som går bärsärk med yxa på en skolgård. Som hämtar din lillebror från skolgården när han inte hann undan. Den världen vill jag inte ha.

Den tanken gör mig fullständigt skräckslagen. Nästan lika skräckslagen som man är när ens pappa eller syster eller svåger måste åka till händelser som kravallerna i Husby de senaste nätterna och kanske skadas (eller ännu värre!) för att alltför många ohängda snorisar inte tänker längre än näsan räcker.

Rör inte min polis! Rör inte min brandman! Rör inte min familj!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Alltså, det här i Husby, va ...

Återigen är det politikernas fel, allting. Det är visst Reinfelts fel att ohängda snorisar eldar bilar, slår sönder fönster och kastar gatsten på räddningstjänsten. Och Polisens, förstås. För de sköt ju en "harmlös" äldre man i Husby härom dagen. Och det är ju ett typexempel på hur Polisen trakasserar den lilla människan. Seriöst: den äldre mannen viftade med kniv åt höger och vänster, det var därför Polisen ringdes dit. Grannar vittnar om att han levt rövare en längre tid i området, det här var bara kulmen. Mannen var nog inte särskilt harmlös, han var nog rätt galen. Och på frågan "varför var de tvungna att döda honom" är nog svaret ganska enkelt: Det var inte meningen. Men i en trängd situation där en galen människa viftar med kniv mot dig kan du liksom inte riktigt be denne stå still och sträcka fram ett ben så du kan oskadligskjuta honom i låret.

Hur som helst spelar det ingen roll. Huliganerna i Husby gör inte så här för att de har blivit av med områdets favorit-mys-farbror.

De gör det inte heller för att alliansen inte ger dem jobb (Newsflash! Jobb får man inte, dem skaffar man! Man pluggar, sliter och skickar ansökningar och ger sig inte förrän man har ett!). De gör det för att de vill visa att det är de som bestämmer. De gör det för att visa att Polisen och räddningstjänsten och andra myndigheter inte har någon makt i "deras" område.

"- Kom inte hit, här är det vi som bestämmer".

Så får det inte vara. Det är inte okej. Och det är dags att sätta stopp. Poliser, brandmän och ambulanspersonal är också människor. Människor som är beredda att offra sina liv och sin hälsa för att rädda ditt, din mammas, dina syskons. När den äldre mannen får dårpippi på riktigt och inte bara viftar med kniven mor sin kvinna och Polisen, utan börjar hugga dina småsyskon på dagisgården.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Idag fyller jag år!

Idag fyller jag tjugosju. Igen. Det är elfte gången, faktiskt. Fast egentligen trivs jag alldeles utmärkt med min ålder, jag har inga nojor alls. Kanske när jag fyller 40!

Jag gillar att fylla år. Jag gillar sång och uppvaktning och blommor och serpentiner och ballonger och flaggor och skämtkort och hela baletten. Folk brukar säga att de inte firar och att de inte gillar kalas eller uppståndelse, och att det ju inte är något att fira att man blir ett år äldre. Det är klart man ska fira! Livet är fullt av grå vardagar, man ska passa på när tillfälle bjuds!

Och så fullkomligt äääälskar jag paket. Paket med prassligt papper och krulligt snöre och en hemlis i magen. Det behöver inte vara stort eller dyrt, bara det är papper på!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Grattis, Sverige!

Jag har faktiskt tittat på hockey i helgen. Både semifinal Sverige-Finland (jag älskar Sverige-Finland-hockey på hög nivå, det är alltid grymt underhållande matcher), bronsmatchen Finland-USA (iiiih, vilken spännande match, och vilken vändning av Finland!) och så så klart finalen igår.

Också grymt underhållande hockey, och även om Sverige vann med 5-1 bjöd Schweiz på överaskande stark hockey. Vilken match! Galet spännande! Annars kollar jag aldrig på hockey, tycker det är uratråkigt. Så nu har jag fått min dos för ett bra tag framåt!

Dessutom kollade jag faktiskt på ESC. Jag tycker Sverige fick oförtjänt lite poäng, men å andra sidan tyckte jag Robins låt var supertrist tills jag hört den ungefär tio gånger. Nu tycker jag den är skitbra, så den kräver nog lite genomlyssning.

Jag gillar INTE att Danmark vann, men kan egentligen inte säga varför. Jag gillar nog helt enkelt inte Danmark. Mina favoriter var tveklöst Grekland och Rumänien - vilken pipa den mannen hade! Stencoolt!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Handarbetsväska av två dukar

När man stickar mycket och bär ned sig sitt handarbete en del (jag, till exempel, spenderar ju många timmar på gotlandsbåten. Ett perfekt tillfälle att sticka!) inser man fort några problem:

Stickor är för långa för de flesta väskor, och envisas med att sticka upp ur väskan/kassen.

Stickor är vassa och petar hål på det mesta - har man riktig otur trillar de ur eller petar in i ryggen genom ryggsäcken.

Saxar, virknålar och andra småsaker försvinner i botten av kassen, trasslar in sig i nystanen eller trillar rentav ur i hålen som stickorna rivit upp.

När stickningen börjar komma en bit blir det så stort volymmässigt att man knappt fler plats med den i kassen - och verkligen inte ett extra garnnystan

Jag har testat med många sorters väskor och kassar genom åren, men aldrig blivit riktigt nöjd. Så vad göra? Jo, jag sydde så klart en själv.

Efter jul, när det var rea på rea på rean, köpte jag två juldukar i tunn men tät ripsvävning. Mönstret går förvisso i julfärger, men fungerar lika bra året om. Det finns både löpare och tabletter i bra material i butikerna annars (eller kanske hemma i skåpen eller på loppis).

Något riktigt mönster hade jag inte, dukarnas proportioner fick styra lite, men det var viktigt att den var tillräckligt djup för att stickorna ska få plats, tillräckligt rymlig för att en hel stor sjal ska få plats och hade fack för småsaker man behöver ha med sig.

Och så blev det! Dubbla sidostycken blir stick-och-sax-fack och det ska mycket till innan stickorna går igenom tyget. Jag är helnöjd!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Potatis i vardagsrummet

Jag var skeptisk till det här projektet, men se på  fasiken - det funkar!

I ett par decimeter jord i två hinkar (eller egentligen en hink och en kruka) har jag petat ner potatisar (två i varje, även om det stod tre i en 20-litershink på nätet) som legat för länge i köksfönstret och fått groddar.

Sedan skulle de stå varmt inne tills de fått ett par decimeter blast, innan man ställde ut hinkarna. Och här är de nu, de små potatiskillarna! Ett par veckor tog det, och jag hade nästan gett upp.

Man sätter bara i ett par decimeter jord för att kunna fylla på mer varefter, potatisar som krupit upp ur jorden blir gröna och ska inte ätas.

Jag hoppas på en trevlig skörd färskpotatis - kanske måste jag skaffa fler hinkar till nästa år!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Aj aj aj aj aj!

I förrgår, när jag rusade genom korridorerna på jobbet, var det något som knakade i min tå. Sedan dess är den svullen och gör ont, jag vaknar till och med på nätterna när jag vänder mig och täcket fastnar på tån.

Jag ska bespara er en bild på mina prinskorvstår, men den gör ont. Jätteont!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Exakt ett år av kärlek!

Bosarve i april 2012.

Vet ni vad? Idag är det precis exakt ett år sedan jag och sonen med darrande knän var och träffade säljarna hos mäklaren och fick nycklarna till vårt fina, fina Bosarve.

Här kan ni se fotona från annonsen och vårt allra allra första besök på Bosarve, alltså innan vi skrivit på papprena.

Ett år går fort, särskilt när man inte kan vara på sin favoritplats-i-hela-världen hela tiden som man vill, även om vi kunnat vara där mer än vi kanske väntat oss. Massor av pengar har gått åt till dubbelt boende, resor fram och tillbaka och framför allt en och annan SVINDYR elräkning (men det är ju tack och lov åtgärdat nu), och dessutom känns det som om man har latat sig för mycket och jobbat för lite - men samtidigt har vi ju ändå fått massor gjort, och latar man sig inte lite ibland blir man bara less.

Tyvärr är faktiskt ingen av oss på Bosarve just nu, men vi får helt enkelt fira här i tråkhufvudstaden idag och sedan ta igen det med buller och bång nästa helg. Kärlek är ju liksom alltid värd att fira! Och kärlek känner vi verkligen. Både till vår vackra ö och vårt fantastiska hus. Och varandra förstås, icke att förglömma. Förra året fick vi ju fira vår första bröllopsdag på Bosarve.

Hallen i april 2012.

Men vet ni en sak till? Egentligen är Bosarve inte alls mitt drömhus. Eller, nu är det ju det förstås, men det VAR inte det. Egentligen ville jag ha en 100 år äldre gotlandsgård, eller i alla fall 80. Det sena 1800-talet har aldrig varit en stor favorit hos mig, varken i den fastländska eller den gotländska arkitekturen. Men i samma ögonblick vi klev in i den vedervärdigt gröna hallen var jag hopplöst förälskad (när jag skriver det här surrar den slemmiga Tomas Ledin-låten i huvudet: "Jag är liiiiika hopplöst förälskad nu som då ..."), och den kärleken har bara vuxit det här året.

Jag är liksom kär i Bosarve. Vi är vänner, eller kanske rentav familj. Och jag tror och hoppas att Bosarve gillar oss också. Jag tror det, det är ett väldigt snällt hus. Inte en enda gång har jag känt mig rädd eller rysig, trots att jag sovit där ensam många gånger. 

Bosarve 1956.

Inte en enda gång har Bosarve skrämt mig med knarrande trappor eller konstiga knäppningar, trots att det är ett drygt 140 år gammalt, halvdåligt uppvärmt hus med gammal rördragning och oisolerat tak. Inte ens svalorna under takpannorna eller kajorna i skorstenen har varit läskiga. Eller det faktum att det är fullständigt becksvart ute (vi har inte en enda utelampa och framsidan vetter mot en åker) höst- och vinterkvällar så jag aldrig ens skulle ana en hemsk lönnmördare eller förlupen zombie därute i buskarna. Eller marskatterna (som för all del ylade som bäst i början av april, ur led är tiden!).

Många skatter har vi fått på köpet också. Dels från tomten i form av frukt och bär, ramslök, fläder och ett vildvuxet trädgårdsland, dels har vi faktiskt hittat en och annan skattkista inne. Men den största skatten av alla är våra fantastiska, underbara, oslagbara grannar!

Idag tror jag faktiskt inte jag skulle byta ut Bosarve ens om någon kom med en aldrig så välbevarad och pietetsfullt renoverad 1780-talsgård. Inte ens om den var gratis. Kanske kanske om det var "Det stora gamla huset", som ligger till grund för min innerliga kärlek till gotlandshus. Men bara kanske.

Bosarve den 15 maj 2013. Foto: Maken A.

Ibland är inte pojkar så listiga

Alltså, ibland är pojkar verkligen inte listiga. Alls. Det roliga är att så många av dem är övertygade om att de är överlägsna kvinnorna.

Jag brukar helt sonika ignorera den inställningen, ta den plats jag vill ha och helt enkelt agera som om jag har samma rättigheter och samma förutsättningar, och det brukar avväpna mansgrisar rätt fort. De vet liksom helt enkelt inte vad de ska göra när kvinnan de möter inte beter sig som de vill och förväntar sig, trots att de kör med alla gamla tricks och härskartekniker.

Och sedan bevisar de själva, trots sin iver att överglänsa kvinnan, hur jävla korkade de är. Ursäkta franskan.

De senaste dagarna har denna länk delats friskt på Facebook. Jag kommer inte att skriva ut här vad den heter eller vad den handlar om, eftersom Facebook bedriver en aktiv kampanj, inte bara sannolikt utan helt säkert initierad och påeldad av män, för att snoka rätt på alla typer av delning av den och radera de inläggen. Men jag rekommenderar alla att klicka på länken och läsa och begrunda målsidans innehåll.

Och sedan uppmanar jag er alla att begrunda hur otroligt korkat det är av män att radera alla delningar av denna länk. Det belyser bara ett par saker lite extra tydligt, nämligen:

1. Många män (inte alla, så fördomsfull är jag verkligen inte) är verkligen precis så korkade som länkens innehåll låter påskina. Det bevisar man själv genom att vara så rädd för den.

2. Facebook har ett kompani av viljelösa ja-sägare anställda (oavsett kön) som faktiskt går med på att jaga den och radera den.

3. Karlar är idioter som inte inser att för varje delning de raderar dyker det upp tio nya. Jag själv blev till exempel ytterst illa berörd när jag läste den, men delade den inte från början. Nu kommer jag att dela den på Facebook tio gånger för varje delning de tagit bort (ber om ursäkt redan nu för spamningen av era nyhetsflöden). Det enda de skapat är ett viralt kaos av arga kvinnor som inte ger sig förrän alla läst den.

Så läs länken. Dela den för brinnande livet. Och dela detta blogginlägg som delar länken utan att skriva något av de magiska ord Facebookcensuren jagar.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Naturens skafferi: ramslökssmör

Ramslök är gott. Jättegott. Och det gör sig förutom som soppa alldeles förnämligt som kryddsmör. Busenkelt, as usual!

Mixa (eller vispa med elvisp) rumsvarmt smör, gärna extrasaltat, med en näve hackad ramslök, svartpeppar, en rejäl skvätt pressad citron och ett par droppar liquid smoke (var försiktiga, lite lite räcker långt!) riktigt riktigt fluffigt.

Servera på bröd eller till grillat kött, och strö gärna lite flingsalt på vid servering. Toppen att göra mycket när det är säsong och frysa in och ta fram när det är mörkt och kallt.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Naturens skafferi: kirskål

För de flesta är nog kirskål bara ett mycket ovälkommet (och mycket envist!) ogräs, men faktum är att det inte bara är väldigt nyttigt utan också alldeles alldeles smaskens!

De späda bladen är smakrika och lite peppriga, men inte beska som till exempel ruccola. Använd dem precis som du skulle använda babyspenat, i pajer, gratänger, bröd soppor eller precis som de är i sallad.

Skeptisk? Gå ut och tugga i dig ett blad direkt från trädgården, så får du se. Små, späda blad (de som fortfarande är blanka) är som vanligt godast, men även de stora går fint att äta.

Gör pesto, en smoothie, stoppa i en sufflé eller förväll massor och lägg i en vegetarisk lasagne med fetaost.

Det går också utmärkt att förvälla kirskål och stoppa i frysen, så har du en god och gratis källa till vitaminer, mineraler och sommar året om!

Fler tips på vad du kan göra med kirskål hittar du här.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: Ishyacint

Redan för ett år sedan hade jag bekymmer med den här. Jag försökte nämligen söka på Ishyacint (eftersom de tidigare ägarna sagt att det var så den hette), men fick inga svar. Då ryckte dock mina fina läsare in, och jag fick reda på att den egentligen heter Aftonstjärna och är numera en ovanlig blomma som oftast återfinns i gamla trädgårdar.

Förra året hittade vi tre små bestånd. I år, när gräsmattan inte blivit radikalt klippt inför visning, ploppar de upp både här och där. Jag har markerat ut dem med pinnar och blomstöd så man inte ska gå på dem, och nu ser gräsmattan ut som en kricketbana i jätteformat!

Läs mer om Ishyacinter i mitt gamla blogginlägg.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: Vildtulpan

Äntligen äntligen blommar den, trädgårdens flaggskepp: vildtulpanen. Enkla blad med en gänglig stängel bär en slokande knopp, ända tills det är dags att slå ut de lite spretiga och flikiga kronbladen. Och då blir de så här vackra ...

Vi har hundratusentals blad i trädgården, men kanske bara några hundra med knopp. Jag tror att jag måste gödsla dem, så kanske fler växer till sig och blommar nästa år.

Jag ber ofta om era bästa tips här, men nu jäklar bönar jag på mina bara knän - tänk om bara en tiondel av alla ville blomma! Då skulle jag kunna ta entré!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: vitblommande pärlhyacint

Även pärlhyacinter kan tydligen vara vita. Det har jag aldrig sett förut.

Jag undrar hur det kommer sig att så många sorter får för sig att skicka upp en vit variant just här. Har det med jordsammansättningen att göra, eller är det helt enkelt ålder? Det mesta i vår trädgård har ju stått här i minst 50 år eller mer. Nu måste jag nog googla lite! ;)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Dagens loppisfynd: Lusekofta i 100% shetlandsull

Denna tjusiga tröja, så gott som oanvänd, kom jag över på en bakluckeloppis idag. Priset var facila 60 kronor, bara garnet skulle kosta minst det dubbla. Minst. Lycka!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: Kejsarkrona

Vi har två jättebestånd med kejsarkronor, men bara ungefär hälften blommar. Förmodligen står de alldeles för tätt, och har inte fått gödning på många år.

Jag ska försöka dela på dem och blanda gödsel i gropen innan jag sätter dem, men det får vänta tills senare. Är det någon som har några bra tips för delning av kejsarkronor?

Published with Blogger-droid v2.0.10

Dagens husmorstips: kalkavlagringar på kranar

Här på Gotland är det som bekant mycket kalk i vattnet. Det betyder att man får kalkavlagringar på det mesta som andra får brev på posten. Eller numera kanske man skulle säga reklam i brevlådan, så mycket post får man ju inte längre.

Jag har tidigare tipsat om bästa sättet att få bort kalkavlagringar från diskbänken, och idag ska vi, på ett busenkelt sätt, göra rent silen i kranen så vi slipper de där fontänstrålarna som sprutar i sidled och i bästa fall blöter ner hela badrummet, i värsta fall lämnar en blöt fläck i skrevet så det ser ut som om man kissat på sig:

Häll vinäger i en plastpåse, och fäst runt kranen med en gummisnodd. Se till att vinägern täcker silen. Lämna så ett par timmar, ta bort påsen - klart!

Funkar lika bra på igenkalkade duschhandtag, förresten. Så slipper man den där enda, vassa strålen som skjuter en i ögat.

Pssst: Har du ingen vinäger hemma? Det funkar lika bra med ättika.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Livskvalitet: Att sitta på verandan när åskan går

När åskan går sitter jag gärna på verandan och njuter av mullret och blixtarna med en kopp te. Oftast är det så mörkt och tyst i övrigt, så mullret och blixtarna blir så tidiga. Och tänk, ikväll är det åskpremiär, i alla fall för mig.

Jag skulle ju gå och lägga mig tidigt, men jag fastnade här ute i mörkret. Jag älskar åska!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: tulpaner

Faktum är att vi inte har särskilt många "vanliga" tulpaner här, ett tiotal kanske. Men de är å andra sidan minst sagt knasiga.

Välfyllda och spretiga lyser de upp rabatten framför huset, knalligt röda tillsammans med de kornblå pärlhyacinterna och solgula narcisserna mot det härligt vårgröna utgör de liksom själva basen för våra grundfärger.

Riktigt vårvackert!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Min trädgård har exploderat!

Ja, inte bokstavligt talat, så där som grannens lägenhet hemma i hufvudstaden, utan bildligt talat.

Allt är grönt och frodigt och långt och stort, och massor blommar. Det är så fullt av färger och dofter att man blir alldeles yr, och nästan lite gråtfärdig av allt vackert. Maken har klippt en liten liten plätt av gräsmattan på framsidan (det var nog lite för tidigt dock, för nu är den biten gul och tråkig), och doften av nyklippt gräs fyller hjärtat med sommarpirrbubblor och kroppen med kolsyra.

Snart, snart är sommaren här. Blunda inte i onödan, då kanske du missar den!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Hissa eller dissa

Just nu jobbar jag mycket ute på sjukhuset, mer bestämt på plan sju i ena vingen i huvudbyggnaden. Hisshallen innehåller tre hissar, som är frekvent använda av både personal, patienter och anhöriga. Men sjukhushissar har lite extrafunktioner som hissar normalt inte har - de kan nämligen förvandlas till både sänghissar och akuthissar.

Blir hissen sänghiss, vilket den magiskt förvandlas till när man ställer en sjukhussäng på en magnetslinga, prioriteras den våningen och har man tur får man plats och kan åka med. Annars får man snällt kliva av på fel våning och vänta på att en hiss ska behaga stanna igen, och med lite tur ta en åt rätt håll (upp eller ner alltså. I sidled går inte våra hissar. Än.).

Blir hissen akuthiss, vilket den blir om en personal med magisk nyckel kallar på den, slutar den genast med allt den haft planerat, vänder och går direkt till det plan där akutnyckeln sitter i låset (utan att stanna någon annanstans på vägen. Gå direkt i fängelse utan att passera "gå", liksom). Då är det bara att kasta sig ur och ge plats snarast möjligt, och återigen vänta snällt på en ny hiss.

Detta är så klart gott och väl och alldeles nödvändigt på ett sjukhus. Men ibland får hissarna dårpippi och blir sänghissar och akuthissar lite som de vill, och då står man i hissen och åker upp och ner till våningar man inte alls vill till utan att någon varken kliver av eller på. Man är lite som klockan, man går och går och kommer aldrig fram till dörren.

Dessutom tömmer de ju minnet på vilken våning den var på väg till, och glömmer man själv då att trycka igen (och igen, och igen) kommer man aldrig fram.

Igår stod en tjej i en hiss med en vagn med material. Hon hade åkt hissen upp och ner i trekvart utan att komma till rätt våning. Stackaren var grön i ansiktet och pep fram att hon var åksjuk. Tror jag, det! Hissen i mitten stod still, och den tredje bestämde sig för att vara akuthiss hela tiden och bara lyda den första knapptryckning som gjordes på den våning den tyckte den akut gått till.

Jag spenderade nog en timme i eller i väntan på hissen igår. Men det är liksom helt okej, bara man accepterar att det är så det är. Däremot blir jag förbannad på personalen jag åkte med vid ett tillfälle, som klagade och gnällde. Inte bara på hissen, utan på att "ingen har väl felanmält den, som vanligt".

Jag har ett hett tips till er: GÖR DET SJÄLV!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: Svalört

I en del av trädgården är gräset alldeles gulprickigt av svalört (Ranunculus ficaria). Inte den vackraste blomma jag sett, men det känns väldigt vårigt med alla solgula blommor.

Dessutom betyder det visst att marken är fuktig och näringsrik när svalörten trivs, och det är ju trevligt att veta. Inte för att det kommer som någon stor överraskning, allt i vår trädgård växer så det knakar och blir jättestort, men ändå!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: Ett hav av vitsippor

Jag har redan presenterat vitsipporna här i trädgårdsåret, men jag måste bara berätta igen. Nu blommar nämligen hela baksidan som en vit äng, precis som det var när vi var och tittade på Bosarve för första gången för ett år sedan.

Då var det dock en vecka tidigare än i år, så utifrån det drar jag slutsatsen att trots att våren startade mycket senare i år är blomningen ikapp sånär som på en vecka. Ni kanske förstår varför jag (och moster E) föll som en fura för denna fantastiska trädgård?

Published with Blogger-droid v2.0.10

Odlingsdagboken: Dag 29 - omskolning

Igår skolade jag om en del av plantorna till större krukor. De är fortfarande förvånansvärt små, med tanke på att det är fyra veckor sedan jag sådde, en del har fortfarande bara hjärtblad. Dessutom sådde jag några sockerärtor till för senare skörd, och några brytbönor eftersom de jag sått tidigare inte kommit upp. Skam den som ger sig!

Samtliga är planterade djupare nu, de var gängliga eftersom det är för varmt i förhållande till mängden ljus i terrariet, vi får hoppas att det hjälper lite. Nu står de i köksfönstret, men jag tror jag ska ta med dem till Bosarve i morgon. I alla fall så många jag får med mig. Någon som har en bra idé om hur jag ska transportera dem på bästa sätt? Det rör sig om ett trettiotal plantor, och jag har ingen bil.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Baka baka liten kaka

Idag har jag bakat kakor till sonens studentfest med släkten i juni. Stoppar man dem i frysen i lufttäta burkar kommer de att hålla sig som nybakade. Det blev havrekakor och saffransdrömmar (busenkelt - stöt ett paket saffran i en del av sockret och tillsätt) idag.

Nu ska vi hitta på lite god plockmat att servera också. Sonen har önskat sig hamburgare, så det får det så klart bli, men lite annat smått och gott vore nog på sin plats. Har ni några bra idéer på mat man kan göra i ordning i förväg och bara plocka fram? Sonen tar studenten i hufvudstaden på onsdagen, på fredagen ska vi vara på plats på ön och fira min morbror som fyller 60 och på lördagen är sonens fest, så det finns inte så stora tidsmarginaler att spela på.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Min duktiga man!

Min man är kvar på Bosarve och fixar och fnular. Han har bland annat bytt packningar och ventiler i både handfat och kran, så man numera kan hälla vatten i handfatet utan att det rinner ut på golvet (och i trossbotten, med största sannolikhet) och inte behöver vrida kranen tre varv till när den egentligen borde ha varit stängd.

Dessutom jobbar han på att få vattentillförsel till toaletten så man slipper hälla i själv med en skopa, men det är någon del som måste bytas så vi hoppas på att ett företag i USA kan tillhandahålla den.

Det går sakta men säkert framåt med huset. Det är roligt!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Och sen undrar de varför man vill bo på landet ...

Jag har alltid hävdat att vi bor ganska lugnt och bra i hufvudstaden, trots att det är ett ganska dåligt förortsområde med miljonprogram, bebott av låg social klass och kraftigt segregerat.

Vi har två vackra parker i närheten och ett kolonilottsområde nedanför, även om vi har E18 och stora miserabla jättevaruhus på andra sidan. Vi kan plocka fläder och lukta på blommor (om vi hittar en tuva ingen använt som askkopp).

Men så hör jag mig själv säga till folk att inte lämna något oövervakat i garaget eller på gården, för då försvinner det (det gäller faktiskt till och med soppåsar), eller så läser man om tonårstjejer som blivit våldtagna på väg hem genom den där vackra parken.

Och nu har någon sprängt bort tre människor två hus från vårat. En vanlig torsdagnatt i maj exploderar en lägenhet i ett område fullt med små barn, och polisen hanterar det som mord. När jag går till bussen på morgonen står åtta målade polisbilar utanför och lika många civila. En stor vit jeep med liten vagn, förmodligen innehållande teknisk utrustning a la CSI glider förbi mig och jag längtar hem till ön mer än någonsin.

Det var läskigt nog när någon stal en gris och sköt den direkt på grannens gårdsplan. Men på något vis ändå mer naturligt och förståeligt än när någon spränger bort tre människor i ett område där det bor tusentals. Och jag vet inte om jag ska vara glad eller förfärad över att denna någon uppenbarligen har så bra koll att explosionen begränsades till en lägenhet - bra för grannarna, läskigt att folk har sån koll på sprängämnen.

Läs mer om explosionen här.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Ur naturens skafferi: Ramslökssoppa

Igår gjorde jag supersmaskig ramslökssoppa till lunch åt mig och maken innan jag skulle med båten tillbaka till hufvudstaden. Receptet är egentligen för kajpsoppa, men ramslök har vi ju i mängder i trädgården, så den frysta kajpen vi plockade i tisdags fick ligga kvar i sina påsar. Till vintern kommer vi vara glada att vi sparat den!

Detta och lite vatten blir en skål himmelrike!

 

Busenkelt, så klart. Annars klarar jag ju inte av det. ;)

 

Gör så här:

 

Koka två-tre skalade och tärnade potatisar i en liter god grönsaksbuljong (använd fond, tärningar innehåller en massa onyttiga läbbigheter!) tills de är mjuka. Ungefär en kvart tjugo minuter brukar vara lagom. Mixa med stavmixer tills soppan blir slät.

 

Skölj och hacka ett par rejäla nävar kajp eller ramslök och stoppa i kastrullen. Häll på någon deciliter grädde (svensk 40%-ig, inget skräp med karragenan. Läs ordentligt på förpackningens baksida. Riktig, fet grädde klarar sig utmärkt utan tillsatser) och kör några varv med stavmixern igen. Smaka av, och salta och peppra lite om det behövs. Peppra förresten lite ändå, så ser soppan mer arbetad ut!

Vitamininjektion i en skål.

 

Vill man kan man servera med kokta ägghalvor. Ekologiska ägg så klart, de är så mycket godare.

 

Klart!

Trädgårdsåret: Dubbla narcisser

Fler narcisser slår ut nu, de är större och senare än de jag lagt ut tidigare, men framför allt är många av dem dubbla (mångdubbla!) och doftar ljuvligt.

Min granne berättade att de är riktigt gammaldags, och att man på senare år har börjat ta upp produktionen av sådana till försäljning igen. Spår av riktigt gamla tider alltså. Fascinerande!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Naturens skafferi

Så här års är naturen full av gratis ekologiska, fantastiska och nyttiga råvaror. Vissa är många av oss lyckliga nog att ha i trädgården, andra hittar man i skogen. Och har man ingen egen trädgård finns det faktiskt en hel del som släkt och vänner blir mer än glada om du plockar ur deras, eftersom de för de flesta utgör ogräs.

Men mycket av det där ogräset är inte bara ätligt, utan till och med både gott och nyttigt. Jag är inte alls någon superexpert på området, men med lite god hjälp av vänner, böcker, internet och så klart husguden Hugh Fearnley-Whittingstall med kollegor tänkte jag utforska den här världen lite närmare.

Häng med, vet jag!

(Ett par av de första och godaste gratisskatterna, kajp och ramslök, har jag redan skrivit om.)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: Sommarsnöklocka

Nu har de nästan blommat över, men visst hade jag även snöklockans syster sommarsnöklocka i trädgården.

Skillnaden är att den första har gula prickar på bladen, medan den senare har gröna. Annars är de lika.

Published with Blogger-droid v2.0.10