Det är samma sak varje gång. Jag har saknat dig och längtat efter dig så länge, och när vi till sist äntligen ses efter flera månader gör du så där som du alltid gör men som jag alltid glömmer och förtränger och hoppas att du inte ska göra nästa gång vi ses efter flera månaders frånvaro.
Du pekar på dammet i hörnen, förvandlar dem från beskedliga damm-möss till kattungar eller hundvalpar eller rentav elefanter. Drar med fingret längs bokhyllan, påvisar fingeravtryck på tv-skärmen, avslöjar en liten samling granbarr sedan vi slängde ur granen.
Gnäller på skitiga fönster, hummar över att det ligger vissna blad i blomkrukorna och fnyser över ketchupspill på golvet nedanför kylskåpet.
Ibland vet jag inte varför jag saknar dig så. Du ger mig ångest och dåligt samvete och hur jag än städar hittar du alltid något att anmärka på.
Nä du solen. Så här års är vi nog inte riktiga vänner, du och jag.
En riktigt god vän pekar inte på dammet, utan städar istället undan det åt dig. :-)
SvaraRaderaSolen är så dålig på att hantera dammsugaren!
Radera