tisdag 29 oktober 2013

Strömavbrott kan vara mysigt - om man är beredd


Jag antar att ingen missade att stormen S:t Jude, till en början försvenskat till Judas men sedermera omdöpt till Simone - usch, vilket trist namn på en storm! - drog över södra Sverige igår kväll och i natt. SMHI utlyste klass 2-varning och alla med lite självbevarelsedrift insåg väl att det var läge att förbereda sig. Dessutom är det riktigt mysigt med strömavbrott om man inte blir tagen på sängen, så att säga.

Men hur förbereder man sig egentligen för en storm med betydande risk för längre strömavbrott? Jag, som är lite lagd åt katastrofhållet eftersom jag hellre är förberedd omutifallatt än hungrig, kall och kissnödig, har i många år hyst en dröm om några grundläggande funktioner i mitt hem:

Vedspis i köket. Både briljant värmekälla och möjlighet till matlagning.
Utedass. Inte bara förstås, det är jag för bekväm för, men så att man KAN gå på toa även om strömmen och vattnet går. Dessutom är det himla mysigt på sommaren.
Gårdspump. In case of emergency behöver man vatten. Och det behöver ju inte bara vara strömavbrott, det kan vara avgrävda ledningar och allt möjligt skummigt som händer.
Jordkällare. Utan ström blir maten i kyl och frys fort dålig. Har man strömavbrott några dagar och det inte är kallt ute får man inte bara slänga mycket, utan man blir också utan färsk mat fort. Dessutom vore det vansinnigt praktiskt till sylt, saft, frukt, potatis och annat smått och gott man kan bygga lite lager av under delar av året.

Idag är en punkt uppfylld och två hyfsat åtgärdade. Vi har en gårdspump som fungerar ypperligt tack vare min snälle styvfar (även om man måste koka vattnet för att inte bli dålig i magen HAR vi ändå vatten). Vi har också en kakelugn som värmer, även om den inte är så lätt att laga mat på. Om vi skaffar en ny svängel (en sån där järnarm med krok längst ut som man kan vrida in över elden) och en trefot funkar det dock i nödfall. Någon som har en trefot de inte använder? Här har ni en spekulant! Dessutom har vi en husvagnstoalett om strömmen går (vi har ju vacuumtoa, så vi är beroende av ström för att den ska fungera).

Men alla har ju inte möjlighet att skaffa allt det här. Man kanske bor i lägenhet eller en modernare villa i ett villaområde och kan inte anlägga gårdspump och utedass hur som helst. Då finns det ändå saker man kan göra:

Checklista innan oväder och risk för strömavbrott


Vatten


Utan vatten klarar man sig inte länge. Dels behöver man färskvatten till matlagning och tandborstning, dels att dricka så klart. Har man eget vatten ska man komma ihåg att hydroforen (som pumpar upp vattnet i brunnen) går på el. Om SMHI varnar för klass 2 eller 3 är det läge att fylla upp några flaskor vatten för säkerhets skull. Det kostar ju inget att hälla ut det sedan om det inte behövdes. När jag bodde i ett annat hus på landet med luftburen el och egen brunn (men ingen pump på gården) köpte jag till och med en liten större dunk vatten på ICA, eftersom det håller mycket mycket längre (ofta flera år) än om man häller upp vatten själv. Den stod alltid i skafferiet och användes inte helt sällan, och då fick jag förstås köpa en ny.

Varmvatten


När det blåser och stormar och man är rysig och frysig är det inte bara gott utan även viktigt att dricka varma drycker. Koka vatten och fyll en stor termos att fixa te och kaffe med eller kanske blanda med lite kallvatten och tvätta sig i. Bra nödmat om man inte har annan möjlighet att laga mat är couscous, som inte behöver kokas utan bara blötläggas i varmvatten.

Ljus


Ladda fotogenlampor med lampolja och se till att det finns ljus i alla ljusstakar. Glöm inte att lägga ut tändstickor där du vet precis var de finns - det är försmädligt att hitta ljusen men inte eld! Ställ en ljusstake och en tändsticksask på sängbordet innan du går och lägger dig ifall du vaknar och strömmen gått så du inte hittar ut på toa. Ha ett par ljus tända i vardagsrummet medan du ser på TV ifall strömmen går under kvällen, så blir det inte så nattsvart på en gång. Ficklampa och batterier om du behöver gå ut i blåsten är förstås också bra att ha.

Ved och värme


Har du lyxen att ha en eldstad inne, så se till att bära in gott om ved redan innan stormen slår till. Det är INTE roligt att trassla ut i blåst och regn och mörker för att hämta mer. Stäng alla dörrar till rummet där eldstaden finns och bädda i närheten av eldstaden - det blir ett riktigt äventyr! Om du har lite kalla golv är det toppen att lägga trasmattor under madrassen eller extrasängen, de isolerar bra. Tänk på att klä dig i lager-på-lager, det är luften emellan som värmer och isolerar bäst.

Mat


Har du inte vedspis eller kamin med kokplatta uppepå (alla som köper kamin till sitt hem borde vara listiga nog att ta en med kokplatta!), så se till att ha ordentligt med bränsle till stormköket eller kol till grillen. Även om det inte går att grilla i stormen kan du åtminstone laga mat när den bedarrat om strömmen inte kommit tillbaka. Se till att ha konserver med mat som bara behöver värmas i skafferiet (varmkorv i burk är bra, då behöver man bara öppna locket på glänt och värma korven i spadet - inget vatten behövs och korven blir godare), till exempel ravioli, soppor och pasta i tomatsås. Det är också bra att ha choklad och torkad frukt ifall du behöver snabb energi, recept på torkade äpplen du kan göra själv hittar du här.

Batteridriven radio


Glöm inte att ha en radio som går att köra på batteri så du kan lyssna på nyheter och få reda på när strömmen kommer tillbaka.

tisdag 22 oktober 2013

Beställ handledsvärmare du också!












De gröna fina handledsvärmarna, eller pulsvärmare som de också kallas, på bilden överst levererade jag igår till min kollega L. Snart har jag försett hela avdelningen med vintervärme, vilket kan behövas i vårt ganska kylslagna kontorslandskap.

Många verkar sugna på att äga ett par av Bosarves bedårande handledsvärmare, så jag tänkte öppna för beställning. Köp till dig själv, din partner eller varför inte som julklapp till din frusna släkting?

Mönster
Jag stickar på beställning, och använder traditionella gotländska mönster som bas (så klart). Fördelen är att de går att variera hur mycket som helst, och du kan få en enkel variant eller en mer intrikat med spetsvolang och veck. Har du sett något du absolut älskar kan vi titta närmare på om vi kan fixa det också.

Material
Du väljer själv om du vill ha det varmare och gosigare yllet, eller om du är rädd att det blir stickit (vilket det faktiskt inte är så farligt) och hellre vill ha akryl. Färger pratar vi ihop oss om.

Pris
Utgångspriset är 175 kronor för akryl och 225 kronor för ylle, vill du ha andra material eller väldigt speciella mönster diskuterar vi priset.

Leverans
Porto enligt postens tabell eller direktleverans om det är möjligt. Leveranstid beror på hur mycket jag har att göra, så beställ i god tid om du har tänkt dig julklappar för att vara säker på att få dem i tid!

Hur beställer man?
Hör av dig, helt enkelt. På telefon eller Facebook om vi har varandra där, eller via mejl. Eller varför inte lämna en kommentar här med kontaktuppgift så hör jag av mig!

söndag 20 oktober 2013

Längtan

Jag längtar hem. Som vanligt, alltså. Gissar att ni börjar bli less på mitt gnäll, så idag nöjer jag mig med att visa några bilder på ett litet hemmapyssel från förra helgen som jag längtar efter att få njuta av. Under tiden hoppas jag att maken är klok nog att tända ljusen och njuta av det!

Published with Blogger-droid v2.0.10

tisdag 15 oktober 2013

Jag fick inte jobbet ...

... och det vet jag bara för att mina vänner på Facebook börjat gratulera en för mig okänd människa under ett blogginlägg där han berättar att han fått det. Själv har jag inte hört ett ljud från arbetsgivaren i fråga.

Slutsats: Det var nog bra att jag inte fick det. De verkar ha en lite udda personalpolitik om de inte ens hör av sig till dem som blivit intervjuade när de tillsatt tjänsten.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Allting går att sälja med mördande reklam

Fast förhoppningsvis räcker det med tjusiga förpackningar och kvalitetsvaror, åtminstone på den lokala julmarknaden.

Eftersom jag, precis som bloggkollegan LinaHeltEnkelt, inte vill jinxa något genom att avslöja lagret för tidigt får ni hålla tillgodo med lite halvhemliga bilder - men tyck gärna till!

Published with Blogger-droid v2.0.10

måndag 14 oktober 2013

Vemod

Efter en synnerligen produktiv helg är det dags att åka mot hufvudstaden igen. Egentligen skulle jag ha åkt igår men båten visade sig helt otippat vara helt fullbokad, så idag har jag haft vårt härliga vardagsrum som kontor. Rätt mycket skönare att sitta framför kakelugnen och jobba än i ett stimmigt kontorslandskap. Man får helt klart mer gjort när man sitter i lugn och ro.

Men nu är det som sagt dags för återfärd, inte helt utan att det bränner bakom ögonlocken. Jag vill verkligen inte! Men jag får försöka koncentrera mig på att jobba på produktionen till julmarknaden och hoppas att tiden går fort. I helgen har jag i alla fall fått en massa gjort. Bakat 18 limpor, förpackat ljuslyktor, gjort äppelgottar och kokat äppelmos med vanilj och konjak. Dessutom har vi hunnit umgås en del med både pappan och styvmamman och vänner.

Men åh, vad jag vill stanna. Jag blev riktigt olycklig när bussen kom.

Published with Blogger-droid v2.0.10

måndag 7 oktober 2013

Jag fick en historia



Egentligen fick jag en duk, men eftersom jag fick den av farmor fick jag förstås en historia också. Det är det bästa med att få saker av farmor, det följer alltid med en historia.

Fast hon är 92 år finns historierna kvar, och när man efter en stund inser att man hört den förut inser man också att ingenting har förändrats. Hon minns hela historien, klart som korvspad. Det mest fantastiska är att det finns så många, en aldrig sinande ström av gamla vardagshistorier. Jag önskar att jag spelat in alla historierna till framtida generationer, för jag kommer aldrig minnas dem som hon.

Men nu tillbaka till just den här historien. Eller kanske snarare duken. Det är en vacker linneduk med fantastiskt intrikata virkade spetsar i tunt, tunt garn. Spetsarna är virkade av tant Hilda Sander. Tant Hilda är en "familjetant", trots att hon inte alls var släkt med familjen. Hon var gift med farmors morfars kollega och mycket god vän med familjen.

Hon ville skilja sig från herr Sander, något som inte alls gick för sig på den tiden. Eftersom Hilda var en förslagen kvinna åkte hon då helt sonika till Köpenhamn utan att informera maken. Att en gift kvinna åkte till ett annat land utan tillåtelse innebar att hon förlöpt hemmet, och det var grund för skilsmässa. För honom alltså - för kvinnor fanns det just ingen grund.

Hur som helst fick hon i alla fall skilja sig, och behövde då ett levebröd. Hon köpte en stor våning på Östermalm och startade ett pensionat för långtidsboende ogifta yrkesarbetande kvinnor. På den tiden fanns inga små lägenheter till sådana, eftersom de just inte fanns. Yrkesarbetande kvinnor, alltså.
Men nu dök de upp, lärarinnor, sekreterare och butiksbiträden, och Hilda var före sin tid med att förse dem med bostad. Därmed kunde hon bygga sig en liten förmögenhet. Hon var till och med en sådan entreprenör, att när hennes gäster tyckte att de ville bo i skärgården på sommaren köpte hon ett hus även där. Man kan tro att hennes kunder var nöjda! Det borde en och annan av dagens kundtjänster lära sig av ...

Hilda hade en fosterdotter hon aldrig riktigt blev familj med, utan fäste sig i första hand vid farmors mor (som jag när jag var liten kallade "lilla Stina" - trots att hon var drygt 90 år äldre än jag). Lilla Stina ombads av Hilda att ordna hennes begravning. Hon tyckte om begravningar, och hade en bestämd uppfattning om vilka som skulle bjudas på hennes egen. Problemet var att dessa gäster bara angavs med förnamn och utan adress.

Lilla Stina, som inte var en särskilt förslagen kvinna, rådgjorde med farmor, som då var vuxen. Farmor konstaterade helt sonika att Stina nog måste fråga tant Hilda om saken, vilket hon också lite försynt gjorde runt fikabordet: "Jo, om tant ville skriva upp adresserna till gästerna ...", varpå Hilda fryntligt utbrister: "Dem bjuder jag själv!". Gissa om farmor rusade fort ut i köket för att inte skratta högt! Riktigt SÅ förslagen var ju inte ens tant Hilda ...

Nä, duken var det ju. Spetsarna hade som sagt tant Hilda virkat någon gång kring år 1900, tänkta till örngott och överlakan. Hon gav dem till lilla Stina som i sin tur gav dem till farmors svärmor, alltså min farfars mor Eva. Eva, som sägs ha varit en besvärlig kvinna, hade enligt egen utsago ett arbete. Andra håller nog inte med, eftersom sagda arbete bestod i att handarbeta till Östermalms syförening ...

Verken såldes sedan, och pengarna antar jag gick till någon form av välgörenhet. Hur som helst broderade Eva denna duk på 1940-talet, och fällde in spetsarna. Hon skänkte den till syföreningen, men ropade sedan själv in den och gav den till farmor.

Igår fick sedan jag den, och det är jag väldigt glad för. Men framför allt är jag glad för att jag fick denna fantastiska historia. En glimt av en svunnen tid och de människor som levt och verkat i den, varit med och format världen till det den är idag, och som bara lever kvar i riktigt gamla människors minnen. Och nu i era. I alla fall för en stund.

söndag 6 oktober 2013

Jag är inte gjord för det här!

Som ni märker skriver jag inte så mycket här nu. Jag känner mig oinspirerad och frustrerad över att vara fast här i hufvudstaden när jag vet att Gotland har så mycket att bjuda på så här års, inte minst i form av generösa skördar av frukt och bär i min egen trädgård.

Istället för att koka mos och sylt och packa upp flyttlådor och kramas med min man och min kisse består mina dagar mest av att ta mig genom skitig betong till och från jobbet, handla lite, komma hem, laga mat, sova och sedan börja om. Hela tiden med målet att dagarna ska gå så jag får åka till ön över helgen, åtminstone varannan.

Och när jag väl kommer dit blir det inget mos och ingen sylt, bara lättnad och mys med min lilla familj. Framåt söndag eftermiddag börjar jag känna mig taggad att pyssla, men då är det dags att åka tillbaka och påbörja en ny tvåveckorsperiod. Ny tristess och vantrivsel och önskan att dagarna ska gå.
Extra frustrerad känner jag mig när maken berättar att grannen bonden S ska komma in med en dunk dricka (för de flesta fastlänningar mest känd som "Gotlandsdricku") eller att mamman ska komma och hälsa på och lämna den stora blomman från mormor. Egentligen vet jag ju att blomleverans inte alls är huvudorsaken, utan att gulla med Vurpan. Och att hälsa på maken så han inte ska känna sig ensam.

Men jag är ensam. Inte rent fysiskt, jag har ju den stora förmånen att dela lägenhet med min bästa vän J och min härliga son (och inte sällan hans flickvän), och jag har fina vänner både på jobbet och i övrigt som jag träffar nu och då. Men i själen är jag ensam. Jag är inte gjord för storstadsliv och betong och det här tempot.

Och nu är mitt andra liv, mitt drömliv, så nära men ändå så långt ifrån. Och ju närmre jag kommer desto mer frustrerad och på gränsen till handlingsförlamad blir jag. Därför skriver jag inte så mycket här just nu. Jag hoppas att ni orkar hänga med mig ändå. Förhoppningsvis kommer inspirationen tillbaka.

Published with Blogger-droid v2.0.10

fredag 4 oktober 2013

Glöm inte att bjuda varandra på stråibullar idag!

Idag är det ju nämligen "stråibull'ns dag", åtminstone enligt den gutniska allnakkun. För de flesta är den väl dock mer känd som "kanelbullens dag".

Med "stråibullar" menas just de traditionella fyllda snurrorna, även om man kan göra en massa gott av en vetedeg. Traditionella vetedegsbak på Gotland har ofta gått till så här:

"Först en plåt med längder, som kan bli skeivkakå och skårpar. Därnäst rullar man runt bullar, så fletne eller läggd bullar och till slut kavlas resten av degen ut och formas till stråibullar med god fyllning."

Jag är egentligen inget stort fan av vare sig kanelbullar eller annat fikabröd, men just idag unnar jag mig en stråibulle eller två. Semlor äts bara på semmeldagen, must dricks bara från första advent till Tjugondag  Knut och tanken slår mig inte ens att servera jordgubbar på nyårsafton.

Vi är så bortskämda med att kunna äta allt året om att ingenting smakar så där fantastiskt längre, som det gjorde när man var liten och åt sommarens första solvarma jordgubbe efter tio månaders avhållsamhet. Egentligen borde jag bli bättre på att äta säsongsanpassat, det är bra både för gommen, plånboken och miljön, men numera är det så enkelt att få tag på allt året runt att det nästan är svårt att äta säsongsanpassat. Man måste liksom jobba lite på att undersöka vad som faktiskt är i säsong eftersom allt alltid finns i hyllorna.

Hur som helst äter jag stråibullar idag. Men inte i morgon.

onsdag 2 oktober 2013

Julens förberedelser börjar nu!

Om man inte som jag är lite galen och har köpt julklappar ända sedan mellandagarna är det i alla fall dags att börja med julförberedelserna nu.

Det är nämligen snart dags att köpa amaryllislökar så de blir fina och blommar till jul. Förra året bjöd ju min granne på sina bästa amaryllistips här på bloggen, och de är naturligtvis lika aktuella även i år!

Läs trädgårdsingenjörens bästa amaryllistips här.

Bilden är lånad av min moster, blomman är lika härligt knasig som hon!

Published with Blogger-droid v2.0.10