torsdag 31 januari 2013

Bara 90 till

90 sidvisningar till så har jag spöat månadens mål med hela 1000. Det ni! Så om ni tror att ni har en endaste vän eller släkting som skulle gilla den här bloggen, så snälla dela lämpligt inlägg. Inte bara ett steg närmare Underbara Clara utan ungefär 312. :)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Min första icke-digitala fanmail



Idag har jag fått fanmail. Riktig, fysisk, fanmail. Ett paket (så klart, mina trogna läsare vet ju att jag ääälskar paket) med en bok om stjärnor och planeter, eftersom jag i ett inlägg tidigare i år beklagade mig över att jag har så dålig koll på stjärnbilderna. Tusen tusen tack!

Fellow webbkommunikatörer, -utvecklare och -programmerare, idag är det vår dag!

Idag är det nämligen "värdsgansdagen", alltså webbens dag, enligt den gutniska allnakkun.

Det nygutniska ordet för det världsomfattande nätet (World Wide Web) är värdsgane, världsgarnet.

Världens längsta månad

Januari är verkligen världens längsta månad. Det är oerhört mycket månad kvar i slutet av pengarna, fortfarande alldeles för mörkt på morgnar och kvällar men man måste ändå plocka ner juleljusen, ofta alldeles alldeles för kallt ute, men i slutänden är ju ändå kallt bättre än de pluttiga plusgrader och regn och rusk och skitigt slask vi haft de senaste dagarna.

Man tycker att det inte borde vara så mycket månad kvar att jobba när man varit ledig ända till den 7 januari, det är ju en vecka, en hel fjärdedel av en månad. Men icke, det är nästan fyra hela arbetsveckor i januari i alla fall (man tycker nästan arbetsgivarna kunde bjuda på ledigheten mellan nyår och trettonhelgen, man jobbar ju "en hel månad" ändå!) och det känns som om det aldrig ska bli sommar och ledigt igen.

Och på något märkligt vis är det en hel vecka kvar av januari när man tror att det är dags för februari. 

Published with Blogger-droid v2.0.10

Pyttesjal eller pyttsjal?

Jag stickade ju en pyttipannasjal för några veckor sedan. Den blev fin men för liten, delvis eftersom icordavmaskningen inte var riktigt tillräckligt elastisk.

100% gammalrosa tunn fin ull.

Den här gången har jag använt två nummer större stickor till själva sjaldelen än till udden, och ska anamma Garnomera:s avmaskningstips i stället för icorden. Det är ju ändå hon som skapat mönstret, så vi får väl anta att hon vet vad hon pratar om!

Men jag är ändå lite nervös ... Tänk om jag får en pyttesjal till i stället för en pyttsjal?

onsdag 30 januari 2013

Virkad polisbil?! I naturlig storlek?!

Den är alltså virkad. På riktigt. Av garn. Fotot är lånat från bytbil.com.

Om man virkar en polisbil har man alldeles för mycket tid. En polisbil i naturlig storlek. Wow.

"Vad hände egentligen med Ainbusk Singers?"

Den frågan brukar alltid komma upp så fort Ainbusk kommer på tal. Ja, vad som egentligen hände vet inte jag, men jag vet det här:

Annelie Roswall och Bittis (Birgitta) Jakobsson från Ainbusk har slagit sig ihop med Annika Fehling och bildat den helt enkelt glimrande trion "Glimra". De sjunger både nytt och gammalt och allt med den äran.


Den 6 mars kommer skivan, som jag hade förmånen att tjuvlyssna på i julas (vi bor granne med Bittis och var där på glöggmingel, himla mysigt och hennes dotter hade bakat en massa gott).

Ni kan också tjuvlyssna lite på deras hemsida, eller kika på deras nya video på Youtube.

Och sedan tycker jag att ni ska köpa skivan här när den kommer, de har kämpat och slitit hårt för den och den är fantastiskt bra. Träffande texter, finstämd musik och tre personliga men samstämmiga röster.
Glimrande, helt enkelt!

tisdag 29 januari 2013

Idétorka

För första gången sedan jag startade bloggen står det helt still i huvudet. Jag har liksom inga idéer alls att skriva om, det är bara tomt.

Det är lite läskigt. Eller mycket läskigt.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jag är så trött så trött så trött

Det här året har varit alldeles för intensivt. Alldeles för mycket att göra på alldeles för få människor (av olika anledningar), makens brutna ben som gjorde att all markservice landade på mig och den för mig mentala och känslomässiga påfrestningen av trasiga tänder. Det håller på att ordna upp sig så smått, men jag är så in i själen trött. Så trött så trött så trött.

Jag längtar efter vår och sol och långhelger. En chans att återhämta lite energi så jag kan stänga av autopiloten och gasa på lite igen. Jag gillar ju när det händer grejer och tempot är högt, men det finns gränser för allt. Och jag är så trött ...

Published with Blogger-droid v2.0.10

måndag 28 januari 2013

Åh(léns) vilken bra julklapp!

I vanliga fall gillar jag inte att få presentkort. Särskilt inte i julklapp. Mest för att jag gillar att få paket, och presentkort blir ju platta tråkiga kuvert.

Men det jag fick av svärmor och svärfar var himla bra, det var förklätt med ett blockljus till en stor tung present, och då har man ju ändå fått paket!

Presentkortet har jag sedermera förvandlat till hårdvara på Åhléns rea och halva-priset-på-reapriset-rea. Massor av fint får man för pengarna då, till exempel de fina skålarna jag önskade mig i julklapp, en fantastisk femarmad ljusstake, en tjusig måttsats i porslin och en massa mer. Man får mycket för pengarna när det är halva priset på reapriset!

Published with Blogger-droid v2.0.10

söndag 27 januari 2013

Mycket "jag vill inte" i mitt liv just nu!

Jag vill inte:
* Lämna min fantastiska ö
* Lämna mitt älskade Bosarve
* Bli förkyld
* Rotfylla två tänder
* Bli sövd fyra gånger
* Att det ska vara söndag så jag har en lång arbetsvecka framför mig
* Vara fattig eftersom maken är sjukskriven och eftersom en sövning (exklusive själva tandvården!) kostar ca 10 000:- och ska betalas i förskott.
* Äta lammgryta. Och det är det enda av allt ovanstående jag slipper.
Alltid nåt!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Goda grannar

Så här fina grannar har vi i området kring Bosarve. Det har vi inte i hufvudstaden.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Det kom ett mystiskt paket ...

Igår kväll när vi kom hem kikade vi i brevlådan - och döm om vår förvåning när vi fått paket! Paketet var adresserat till Bosarve gård i Stånga, och eftersom det finns flera verkar tomten ha lagt det i fel brevlåda från början.

I paketet fanns två vackra gammaldags juldukar. Inget mer. Inget kort, ingen hälsning, bara "Avs: Tomten" på baksidan. Det måste ju komma från den riktiga tomten då. Eller? Det är ju lite konstigt att han inte lämnade paketet direkt när han var hos oss på julafton. Fast han kanske hittade det i botten på säcken när han kom hem och beslutade sig för att lägga det på postlådan. I så fall bor tomten i närheten av Nässjö, för där var det poststämplat!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jag gillar inte paj

I synnerhet inte paj med frukt i. Och verkligen inte äppelpaj. Jag tycker att varm frukt är läbbigt, och varma äpplen är riktigt läbbiga.

Igår fick vi äppelpaj hos pappan och styvmamman - och jag tog tre gånger! Den var riktigt riktigt god, hon hade gjort någon specialare där man penslade apelsinmarmelad ovanpå äpplena, och det var helt galet gott. Nämnde jag att jag inte gillar apelsinmarmelad? Men kombon var fantastisk. Knasigt.

Published with Blogger-droid v2.0.10

lördag 26 januari 2013

Ormsösockor

Jag har fått paket! Och det har nog inte undgått någon av er att jag älskar paket ...

Det här fick jag av styvmamman ikväll när vi var där och åt middag. Hon hade köpt ett stickkit på ett museum på Ormsö, men inte kommit sig för att sticka dem så hon gav det till mig.

Jag är bara bekymrad över att det ser ut att vara lite för lite garn ... Vad tror ni? Kommer jag att bli stående med bara en socka?

Published with Blogger-droid v2.0.10

Måla sjögrästapet?

I hallen har vi en grön sjögrästapet. En väldigt grön sjögrästapet. Med ett väldigt grönt medaljongmönstrat plastgolv (samma matta som i köket).

En vacker dag någon gång i framtiden ska vi ta bort de hemska tapeterna och lägga nytt golv, men just nu har vi bara tänkt måla det. Vi hade nog inte gjort det heller om det inte varit för det nya väggpartiet för trappan i hallen men det behöver målas innan det blir för smutsigt och flottigt. Eftersom vi tänkt oss att hallen i framtiden ska vara klassiskt kimröksgråblå vore det märkligt att inte måla den i rätt färg nu, och det känns inte riktigt som om det passar med den ätterna färgen vi har nu.

Dessutom dröjer det nog innan vi kommer till helrenovering av hallen, så det vore trevligt med en enklare ansiktslyftning. Det är ändå fantastiskt vad lite färg kan göra skillnad. Kolla bara på köket före och efter några liter färg!

Nåväl. Beslutet att måla är taget. det nya väggpartiet i hallen blir förmodligen limfärg, men vad göra med sjögrästapeten? Jag googlade som alltid, och fick blandade besked. Allt från att det bara är att måla på med vanlig väggfärg till att man ska använda patentfärg till att man skulle grunda med vävlim. Jag åkte helt sonika till järnaffären där de säljer färg (färgaffären hade stängt) och frågade. De hade aldrig hört talas om sjögrästapeter, men en pensionerad målare som smög omkring på färgavdelningen meddelade att det gick bra med vanlig väggfärg. Grundfärg först, slipa bort spretande fibrer när det torkat och sedan vanlig färg.

Vi får hoppas att det funkar och att tapeterna inte krymper, för nu har jag köpt vanlig väggrundfärg. Nästa gång vi kommer ner ska jag måla.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Det är blommorna som gör det

Eller ja, kanske snarare frånvaron av blommor. Som avslöjar att man inte alltid bor i ett hus.

Det finns nästan bara en sak som är mer avslöjande, och det är att ha riktigt dåliga konstgjorda blommor. Total frånvaro av blommor kan man liksom skylla på att man helt enkelt inte gillar blommor, men dåliga plastblommor skriker att man inte är på plats tillräckligt för att ha riktiga, och det betyder ju att man inte är fastboende och att det inte är så knivigt att bryta sig in om man vill.

Nu är ju Bosarve ett ovanligt välbevakat hus, grannen bonden M passerar många gånger på en dag och pappan och styvmamman åker förbi alla möjliga tider på dygnet på väg till och från affären och skiftarbetet.

Men ändå. Det skadar inte att huset ser mer bebott ut än det är. Det var därför jag köpte den fina konstgjorda murgrönan i höstas, och den gör sitt jobb så bra att till och med jag själv är på väg att vattna den ibland.

Men nu har också kollegan MT och moster E kommit till undsättning i frågan. Fina MT frågade om jag ville ha sticklingar av paradisträd, och när jag tyckte det var en bra idé eftersom de vill bli tillräckligt misshandlade för att trivas utmärkt på Bosarve fick jag två ritade och så satte hon sticklingar på drivning hemma. Den ena är fullvuxen och bonsaiklippt medan den andra är lite mindre och ser helt annorlunda ut. När jag påtalade att jag ju inte kunde ta hennes blommor, det var ju sticklingar hon erbjudit, tyckte hon att det skulle jag absolut. De behövs ju å Bosarve!

Och när jag berättade det här för moster E började hon som vanligt inventera sina lager (det gör hon alltid när man säger att det är något man behöver. Snart vågar jag inte säga något längre, det är ju inte meningen att de ska ge bort allt de äger och har!), och donerade glatt en stor porslinsblomma och en jättepalm.

Palmen vågade vi inte ta med den här gången, eftersom vi inte vet hur kallt den klarar att stå. Det är ju trots allt bara grundvärme på här. Men de andra blommorna står här i vardagsrumsfönstren och gör sitt jobb med den äran. Murgrönan har fått flytta in i salen där det är ouppvärmt när vi inte är här.

Oj vad ombonat och hemtrevligt det blev!

Published with Blogger-droid v2.0.10

fredag 25 januari 2013

Solnedgång över Stånga

Så vackert att det nästan gör ont!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Ack så kallt, men oh så vackert

I natt när vi kom fram glittrade vackra hängbjörkar som en hel skatt i månskenet, och i förmiddags sken solen på oss. Det är kallt som attan, men fantastiskt vackert.

Published with Blogger-droid v2.0.10

"Bosarves Bedårande"

Det är namnet på min önskedröm. Drömmen om en liten butik med hemgjort, återbruk och kanske lite nytt. Och så webbutik förstås.

"- Åh nej, inte en till!" tänker ni kanske nu. Men vill man bo på landet måste man smida sin egen lycka, så det är värt ett försök. 

Dessutom tycker jag att världen är på väg i helt fel riktning - vi köper mer och mer hel- och halvfabrikat, köper billig skit och slänger helt felfria saker på tippen bara för att vi vill ha en annan stil eller andra accentfärger.  Själv älskar jag saker med historia. Jag älskar att sylta och safta och handarbeta. Jag älskar naturliga material och att ta vara på det som naturen ger. Och jag tror inte jag är ensam om det.

Jag tror att det finns fler som jag. Om inte annat tror jag att de flesta går att omvända med en sked smarrig "Bosarves Bedårande Blandning", en hallon- och persikosylt med äkta vanilj, till pannkakorna istället för rödfärgat konserveringsmedel med "hallonarom". Eller med ett glas "Bosarves Bedårande Rummelbaldersaft", rabarber- och jordgubbssaft med socker som enda tillsats. Den smakar sommarlov, lata dagar på stranden och barnkalas.

Vi får väl se om min dröm går att uppfylla en vacker dag. Men igår gjorde i alla fall Bosarves Bedårande sin första leverans. Startskottet har gått!

Published with Blogger-droid v2.0.10

torsdag 24 januari 2013

Bosarves Bedårandes första leverans: Pulsvärmare till kollegan E

Idag levererade jag den första beställningen från Bosarves Bedårande: ett par pulsvärmare till kollegan E. Hon tyckte de jag gav till moster E var så fina då hon beställde ett par bums.

Så här blev de, och så här effektivt jobbar man med dem på!

Det här får bli startskottet, helt enkelt. Upp och iväg, nu kör vi!
Published with Blogger-droid v2.0.10

Mot tortyrkammaren ...

Jag har gjort mitt bästa för att förtränga det, och det har gått ganska bra eftersom det bara är besiktning idag. Hade dock svårt att sova och drömde hemska mardrömmar - jag hade hundra hål och dem var jag tvungen att laga ett och ett. Blä.

Nu går det inte att förskjuta längre. Snart är det dags. Tandläkaren väntar och jag vill helst bara dö. Blä blä blä!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Vintervackert

Brrr, 18 minus i hufvudstaden idag. Det är som tur väl är inte lika kallt hemma på ön - vi har ju bara direktverkande el som uppvärmning än så länge. Elräkningen för sista kvartalet förra året gjorde oss minst sagt tacksamma att vi har en buffert, om man säger så. Men det är vackert när det är så här kallt. Och hundra gånger bättre än slask!

Så här vackert var det i Gårdskär i helgen. Då var det också kallt men solen hälsade på.

Published with Blogger-droid v2.0.10

onsdag 23 januari 2013

Filmsnutt från mitt jobb

Tänkte dela med mig av en liten filmsnutt från min vardag, så ni får se hur jag har det.


Back to work

Idag vågade jag mig till jobbet igen, chefan M är tillbaka från mammaledigheten (och jag har saknat henne!) och kollegan MT kommer att sluta (och jag kommer att sakna henne!).

I morgon är åter igen en himmel-och-helvete-dag, först tandläkare men sedan äntligen hem. Bosarvelådan är överfull, och jag hoppas maken packar ner i den idag.
Ikväll behöver jag nog mest djupandas för att inte få panik inför morgondagen.

Bilen kommer att bli överfull som vanligt, hur mycket grejer vi än tar dit finns det liksom lika mycket kvar. Man undrar hur i hela friden allt fått plats i vår lilla lägenhet. Men på Bosarve blir det finare och finare, vackra gamla saker gör sig onekligen mycket bättre i ett hus från 1872 än ett miljonprogram.

Utmaningen i det hela ligger i att faktiskt kasta ut saker också. Det där som inte är lika toppenfint, och som har en finare ersättare ...

Published with Blogger-droid v2.0.10

tisdag 22 januari 2013

Magic loop-stickning

Det bästa med att vara lite lagom sjuk är att man hinner sticka. Bland annat har jag testat att sticka med magic loop, när man stickar t ex pulsvärmare, vantar och sockor på rundsticka i stället för med fem strumpstickor. Det var ganska smidigt när man väl hajat grejen (jag hittade en suverän instruktionsvideo på nätet), resultatet blev en enkel handledsvärmare till sonen i Alafoss Lopi, en slags tunnare lillasyster till Lovikka.

Jag ska testa lite till innan jag bestämmer mig för om jag gillar magic loop eller strumpstickor bäst!
Published with Blogger-droid v2.0.10

Pytten är färdig

Nu ska den bara blockas så är den klar för användning, men jag måste köpa knappnålar först. De har en tendens att försvinna, så jag har långt ifrån tillräckligt många hemma.

Den blev tyvärr lite liten trots 33 uddar (totalt två meter spets), delvis beroende på att icorden är lite för oelastisk. Någon tipsade också om att byta till större stickor till själva sjaldelen, så det ska jag testa på nästa. Och då blir det tre meter spets tror jag!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Testar annan bloggapp

Det har varit tyst från mig några dagar. Jag bytte mobiltelefon, och den"nya" (egentligen gamla) vägrade att blogga med bloggerappen. Jag kunde helt enkelt inte lägga till rätt konto, och i webbläsarvarianten gick det inte att skriva i brödtextfältet. Nu har jag som sagt hittat en annan, och förhoppningsvis funkar den bättre.

På torsdag åker vi till äntligen hem. Det är egentligen bara två veckor sedan sist, men det känns mycket längre. Eftersom vi varit bortresta i helgen skulle jag ha packat efter jobbet de här dagarna, men min mage har packat ihop. Först trodde jag att jag fått maginfluensa, men jag tror faktiskt att det beror på penicillinet jag äter för att inte tanden som ska rotfyllas ska bli jätteinflammerad. A-fil i långa rader verkar hjälpa en aning, tack och lov.

Med packandet blir det däremot si och så. Jag har ont i magen, mår illa och blir kallsvettig vid minsta ansträngning. Så jag tar en sak i taget och bär försiktigt till lådan. Sedan får jag vila. Igår bar jag tre, idag är jag lite piggare och hoppas på att orka fyra till.

Åh. På torsdag ska jag till tandläkaren också. Men man har backat från den planerade rotfyllningen till en grundlig undersökning för att kunna laga allt på en gång under narkos. Det känns helt okej.

Published with Blogger-droid v2.0.10

söndag 20 januari 2013

Dagens gutamålslektion: Stäuvädar

När vädret är sådant att man helst inte vill gå ut, är det stäuvädar, stugväder. Det kan innebära kuling med stormbyar eller massor av blötsnö som vräker ned, men det finns fler stäuvädar, och alla är lika obehagliga.

 Idag är det Stäuvädardagen enligt Gutamålsgillets Allnakku, och det stämmer ganska bra. I alla fall här i Gårdskär. Snön vräker ner i 45 graders vinkel och det blåser snålt. Men brasa i kaminen och varma strumpor har vi det bra i vår stuga. Hoppas det går bra att köra hem sedan bara. Nu har maken i alla fall lagat värmen i bilen, så frysa torde vi inte göra.

Den här telefonen vill inte blogga ...

... och mosters iPad vill inte lägga upp bilder. Vi är på besök i ett vintrigt Gårdskär och det hade roligt att dela med sig av lite bilder, men nu får man ju inte alltid som man vill.

Jag funderar faktiskt på att byta bloggverktyg (till till exempel Wordpress), för Blogger strilar ganska ofta. Vad använder ni? Är ni nöjda?

fredag 18 januari 2013

Svar från Socialdepartementet

Jag skrev ju ett blogginlägg om att omfördela pengarna från socialbidrag till jobb. Idag fick jag ett svar från Socialdepartementet:


Bästa Cecilia!

Tack för ditt e-brev som har inkommit till Socialdepartementet. Jag har fått i uppdrag att svara dig. Jag förstår av det blogginlägg som du länkade till i ditt brev att du har synpunkter på hur landstinget verksamhet bekostas och ordnas där du bor.

Hälso- och sjukvården i Sverige är uppbyggd enligt modellen att det är landstingen och regionerna som har ansvaret för organisering och finansiering. Resurser till sjukvården får landstingen och regionerna genom landstingsskatt och det är deras ansvar att prioritera sina resurser efter medborgarnas behov av vård.

Det kommunala självbestämmandet innebär alltså att det är sjukvårdshuvudmännens rätt, det vill säga landstingen och regionerna, att i huvudsak besluta om finansieringsmodeller för sjukvården. Regeringen har således inte möjlighet att ta ställning till hur ett landsting eller en region väljer att organisera sin hälso- och sjukvård. Jag måste därför närmast hänvisa dig med dina synpunkter till ditt landsting.

Tack än en gång för att du tog dig tid att skriva till Socialdepartementet.

Stockholm i januari 2013

Med vänlig hälsning


Steven Crosson, brevsvarare, Socialdepartementet


Jag vet inte om jag tycker att detta är en motsättning till mitt förslag, men jag ska sätta mig och formulera något bra om det vid tillfället.

Hur får man bort tantparfymstank ur en fårskinnskappa?

Nu behöver jag lite husmorstips från er. Jag har köpt en snygg (och ganska dyr, eller i alla fall ganska mycket pengar) fårskinnskappa på Tradera. När den kom fram visade den sig dock lukta ganska mycket parfym. Tantparfym. Sån där som luktar kväljande och kvävande.

Nu har den hängt ute i minusgrader i flera dygn, men luktar fortfarande (frysning funkar ju bra mot lukt från bakterier, men även om tantparfym luktar illa kan det ju inte klassas som bakterier). Varken frysning eller vädring räcker alltså.

Så nu behöver jag alla era bästa tips!

torsdag 17 januari 2013

AW med finaste L

Åååh vad jag saknar henne. Jag unnar henne braiga jobbet på stora företaget, och E är jätteduktig. Men åååh vad jag saknar henne.

It's all in the details

Jag har berättat förut om vår hemska kissgula soffa som vi försökte dölja med filtar och skynken. Om hur den faktiskt blev helt okej med en annan matta (auktionsfynd, 20 spänn). Och i julas blev den ännu bättre när jag fick superfina kuddfodral med folkloristiska broderier av lillasyster L. 

Kuddarna kommer från IKEA och var visst av utgående modell, men de brukar ha varianter på dem.

Foto: Maken A.

Liksom i den fina ryan hämtas nämligen den kissgula färgen upp även i broderierna,  och när det blir en helhet där nyansen är något svagare i detaljerna har det kissgula plötsligt förvandlats till senapsgult och soffan är genast mycket trevligare. Dessutom har vi ju möblerat om och bytt ut lite möbler vilket gjorde hela rummet bättre.

Det är som inredarna säger på tv jämt - It's all in the details!

onsdag 16 januari 2013

Öppet brev till regeringen: Omfördela pengarna

Jag jobbar på ett Stort Sjukhus. Ett högspecialiserat jättestort landstingsdrivet sjukhus. I mitt arbete träffar jag  representanter för alla våra verksamheter och ser ett  genomgående problem. (Jag vill dock härmed klargöra att detta är min högst personliga åsikt och att jag skriver detta i egenskap av privatperson.)

Vi är, liksom i princip all offentlig verksamhet, belagda med sparbeting, och det vi i första hand drar in på är naturligtvis personal eftersom det kostar skjortan. Är man ett Stort Högspecialiserat Sjukhus blir den personal man drar in på inte i första hand högutbildade experter och excellenta sjuksköterskor, utan de "små människorna"; vårdbiträden, vaktmästare och andra tämligen lågutbildade men inte desto mindre viktiga personer i ett så här stort företag.

Resultatet blir att den personal som finns kvar inte har tid att göra mer än det som är absolut nödvändigt. Ingen har tid att hålla en rädd människa i handen, ingen har tid att lyssna på en orolig anhörig och ingen har tid att läsa tidningen för en blind åldring utan anhöriga.

Samtidigt försöker barnmorskan hinna bre mackor och blanda saft åt en blivande mamma, istället för att sitta fem minuter extra hos en rädd förstföderska. Specialutbildade sjuksköterskor byter landstingsrandiga gardiner i fikarummet för att de gamla är så smutsiga att de ändrat färg (sådant ingår som bekant inte i de städtjänster vi har råd att upphandla). Medicinska sekreterare byter glödlampor och installerar adventsljusstakar.

Vilket stort sjukhus jag jobbar på spelar ingen roll. När jag pratar med vårt nätverk med andra sjukhus har de det likadant.

Samtidigt ser jag i mitt flöde på Facebook unga friska ambitiösa människor oroa sig över att a-kassedagarna håller på att ta slut. Några hamnade i Fas 3 efter nyår. Andra bekymrar sig om att socialbidraget inte räcker till julklappar till barnen. Alla söker massor av jobb som de vet att de aldrig kommer att få, eftersom konkurrensen är stenhård om de få lågkvalificerade jobb som finns.

De sitter hemma framför tv:n och är olyckliga, frustrerade och uppgivna. Några blir deprimerade och får uppsöka psykvården. Några terapisamtal och ett recept på lyckopiller senare är de tillbaka framför tv:n, men blir inte gladare ändå.

Nu har jag ett förslag. Det känns inte som raketforskning, men jag bjuder på det.

Ta en del av de pengar som betalar socialbidrag och ge dem till kommuner och landsting. Öronmärk dem för tjänster som vårdbiträden, vaktmästare och fikatanter (eller fikafarbröder, för den delen).

Patienterna blir bättre omhändertagna, tryggare och sedda - och därmed friskare och det fortare. Välutbildad personal blir av med den del av arbetsuppgifterna deras kompetens vida överstiger och kan därmed ägna mer tid åt det de är bäst på - att vårda våra patienter. Kanske hinner man till och med med en patient till om dagen per verksamhet - det blir många vårdtillfällen på ett år.

Dessutom kommer en massa pigga människor ut i jobb och känner att de behövs (för det gör de!) och har ett värde. De betalar dessutom skatt och bidrar till samhället och välfärden. Även om pengen man måste ge dem i lön blir något högre än det man ger dem i bidrag får man ju faktiskt igen en del på deras skatt. Och det är ju färre som ska dela på pengarna som kommer in.

När man säger så här brukar man få svaret att "pengarna kommer från olika plånböcker". Men det gör de inte, allt är statens (och därmed våra) pengar. Kanske är det dags att skaffa bankkort, så det inte spelar så stor roll om det är mynt eller sedlar?

tisdag 15 januari 2013

Det bästa med att maken är borta ...

... är att sova ovanpå hans täcke. Det är sååå skönt. Borde köpa mig ett extra täcke att sova på - men då kanske man vänjer sig så det inte känns så lyxig längre. Får nog fundera vidare på det där.

Maken är på rymmen

Han har åkt till morbror G och moster E i Gårdskär för att laga bilen och få lite miljöombyte, så nu är det bara sonen och jag några dagar. Ganska skönt, då slipper jag ha dåligt samvete när jag blir kvar sent på jobbet. Nästa vecka blir det bättre, då kommer chefan M tillbaka efter drygt ett och ett halvt års mammaledighet.

Hon är saknad och hjärtligt välkommen tillbaka, även om vi kommer att sakna MT när hon försvinner. Men jag har ett ess i rockärmen - jag kan nålbinda och det vill hon lära sig, så förhoppningsvis ses vi igen när hon lämnar oss.

Undrar om jag ska gå och lägga mig nu eller om jag ska försöka orka se Alexander om Alexander den store. Det är alltid intressant med historiska skildringar, och min storfavorit Anthony Hopkins är med. Dessutom vill jag sticka färdigt sjalen. Men den slutar 00.20 och jag är dödstrött. Vi får väl se om den håller någon sorts kvalitet så det är värt det.

måndag 14 januari 2013

2 meter och 33 uddar senare ...

... är det dags att börja med själva sjalen. Uddspetsen är klar (nästan synd, den var otroligt rolig att sticka), maskorna upphämtade (blir jättesnyggt med kedjan mot spetsen på framsidan) och det är dags att börja sticka själva sjalen. Får se om jag klarar ut hur mönstret är tänkt!

För er som missat ska det bli en Pyttipannasjal från bloggen Garnomera.




En vecka på jobbet ger en dag ledigt

Det är så man vet att man jobbar för mycket. När man jobbar in en hel kompdag på en arbetsvecka. Å ena sidan är det ju najs att kunna vara längre på Bosarve. Å andra sidan vete fåglarna när jag ska hinna ta ut de där dagarna.

söndag 13 januari 2013

Idag känner jag mig modig ...

... så idag stickar jag inte pulsvärmare utan en sjal. Namnet lät så roligt, så jag var tvungen att kolla upp vad det var: Pyttipannasjal!

Det visade sig vara en vacker sjal, som av kommentarerna i bloggen där jag hittade mönstret och i stickgruppen jag är med i på Facebook verkade både enkel och till och med beroendeframkallande att sticka, så jag var ju tvungen att prova.

Garnet är ett ganska tunt tvåtrådigt ullgarn och stickorna storlek 4, så det blir luftigt och fint.



Hickan från helvetet

Jag kommer aldrig kunna somna. Jag som var så duktig och hängde tvätt och tömde och fyllde diskmaskinen och laddade tvättmaskinen tills i morgon bitti. Det här är inte rättvist, I tell you. Inte rättvist!

lördag 12 januari 2013

Finbesök, melodikryss och tjuvstart

Ikväll tjuvstartar vi på ostbrickan, men lugn moster, vi har sparat åt dig! Fina P-A är här på besök och vi dricker rödvin, mumsar Stilton (läs: pojkarna mumsar Stilton, jag tycker det är ganska läskigt) och löser gamla melodikryss. Vi klarar så klart allt på bara sammandraget - och inser att det inte betyder att vi är coola, bara gamla. Trist historia. 

P-A gillar Musse. Det kan man ana på det tjusiga arrangemanget av chutney- och tomateladburkarna. Tomatelad är sonens namn på min hemgjorda kryddiga marmelad gjord på gröna tomater. Urgott till ost! 



Mönsterlek

Det som är allra roligast med att sticka handledsvärmare (eller pulsvärmare eller muddar,  som de också kallas) är som sagt att de blir klara fort. Men varför är det så bra då, om jag ändå stickar en till och en till och en till sedan?

Jo, för varje gång jag börjar sticka en tänker jag "men åååh, jag skulle ha stickat det DÄR mönstret i den DÄR färgen istället! ". Och stickar man då något som blir fort färdigt är det bara att testa det där mönstret i den där färgen sedan. Och det mönstret och det och det och det. Dessutom kan man leka ihop mönster för att se hur de blir. Så gjorde jag till exempel med de här två. Den gröna är helt hittepå, medan makens nya mörkblå har ett traditionellt gotländskt mönster som huvudmotiv, men bårderna är hittepå. 



Går ut hårt den här veckan

På grund av alla möjliga och omöjliga omständigheter är vi mer kort om folk än vanligt på jobbet nu. Första delen av veckan var jag helt själv och andra delen var vi fler men för få. Dessutom är ju E helt ny och ska så snabbt som möjligt köras in i jobbet, trots att det egentligen tar flera år att riktigt få koll på organisationen. Vi hade också supporten stängd över helgerna, så supportlådan var överfull och folk hade väntat länge på hjälp.

Så den här veckan har jag börjat tidigt och slutat sent varje dag. Igår skulle jag gå hem extra tidigt men fick ett oväntat möte på eftermiddagen och gick hem 50 minuter efter ordinarie arbetstid. Och idag har jag pressjour 8-20. Även om man är hemma är man ju på tå hela tiden.

Nåväl, jag har jobbat in en hel dag kompledigt den här veckan. Den ska jag använda om ett par veckor och åka hem över en långhelg. Det är det värt. Veckorna här i huvudstaden är ändå mest transportsträcka till nästa gång vi får åka hem. Snart så.

fredag 11 januari 2013

En helt vanlig fredagmorgon i januari händer det plötsligt.

Från ingenstans, helt oväntat, omöjligt att förutse. Det snöar! Vem hade kunnat ana?

Jag kliver ut genom porten, har lite bråttom för att hinna med bussen. Ska träffa nya kollegan E utanför huvudentrén, hon är ju ny och vet inte vart vi ska idag, vill se till att jag är i god tid så hon inte behöver stå i kylan och vänta. Vet att direktbussen från centrum ofta är lite sen och tar lite extra lång tid på sig, så jag siktar på en avgång tidigare än jag egentligen behöver enligt SL. För att vara säker på att hinna med den siktar jag också på en extra tidig buss mot centrum.

Denna ekvation, i kombination med detta obegripliga naturfenomen, kan ju bara ge ett enda resultat. Det borde jag ha lärt mig vid det här laget. Det kan bara sluta med att jag blir sen. Det är på något vis en ofelbar naturlag.

torsdag 10 januari 2013

Jag har fått en ny Linda.

Fast hon heter förstås inte Linda, utan kollegan E. Ja, det heter hon ju inte heller förstås, men ni hajar.

Det ska nog gå bra det här. Hon verkar klipsk och alert, och även om hon saknar den gedigna kunskap om organisationen som bara erfarenhet ger kommer jag säkert ha god hjälp av henne. Det har jag förresten redan haft, trots att hon bara började igår.

Det är alltid en utmaning att ta sig an nya kollegor och lära upp dem, särskilt när man redan har alldeles för mycket att göra. Ibland är det svårt att ta sig tiden att förklara när det skulle ha gått så mycket fortare att bara göra det själv.  Det gäller att stressa ner ett hack och påminna sig själv om att det förhoppningsvis lönar sig i längden. Men då är det skönt att se direkt att det finns hopp.

Senaste verken

Jag har som sagt fått dille på att sticka handledsvärmare. I alla möjliga färger och mönster.  Handledsvärmare är tacksamma eftersom de går fort att sticka, man kan sticka en och sedan göra en massa andra färger och mönster och efter några dagar sticka den andra i paret. På så sätt får man lite omväxling och slipper sticka en till likadan när man precis tycker att man är klar.

Tycker man att det var ett jobbigt mönster kan man vänta länge med att göra nummer två och ändå få många par färdiga. Det är mycket roligare att sticka när man blir klar med saker fort.

Jag gav bort flera par handledsvärmare i julklapp, och tyvärr glömde jag att ta kort på dem. Förutom Hello Kitty-muddarna L fick i julklapp, bild och mönster till dem hittar du här. Men här är några av de senaste alstren.



onsdag 9 januari 2013

Vilken orgie i lyx vi ska ha nästa helg!

Jag har fått så fina julklappar av mina kollegor! Eller, L har ju lämnat oss, men först hade hon lämnat paket till mig på min skrivbordsstol. Med glittrigt gammaldags julkort. Precis som jag gillar! Jag fick ett sånt där gammaldags vackert änglaspel i mässing, som pinglar när man tänder ljusen ni vet,  och smaskigt lyxigt julgodis. Mums!

Och av fina M fick jag också en massa mums. Stiltonost, lyxiga kex (ena sorten med Stilton- och valnötssmak och den andra med sellerismak, spännande!) och en hel massa chutneys i miniburkar att ha till ostar. Och till efterrätt en chokladgran med förgyllda maltkulor. Då kanske man får gå på toa i en sil sen och ta vara på guldet ...

Jag ska ta med mig godsakerna till moster E och morbror G nästa helg. De är alltid så  fantastiskt rara och generösa.

Tack fina fina fina kollegor!





Min nya passion

Min nya (nåja, jag har hållit på hela hösten) passion är att sticka handledsvärmare. Lagom små så man blir färdig fort, inga tummar, inga hälar och går att variera i oändlighet. Dessutom är det ju så tacksamt att sticka med strumpstickor, eftersom det är lätt att sticka slätstickning.

Före detta kollegan L är en frysgris och älskar rosa och Hello Kitty, så de här stickade jag till henne i julklapp. Sonen D, som är en duktig pixel artist (som det tydligen heter) hämtade hem en bild från nätet och gjorde till ett mönster att sticka efter.

48 maskor för att hjärtbården utgörs av mönsterrapporter om 6 gör vuxenstorlek, vill man ha mindre går det med 42, men sedan blir det svårt att få mönstret snyggt (eftersom det i så fall går runt nästan hela armen så man inte ser vad det föreställer). Kanterna är virkade, upptill med lite enkel spets.

Jag tror att L blev glad. Jag hoppas det, för jag har stickat med kärlek. Här bjuder sonen på mönstret, så ni också kan sticka med kärlek. Lycka till!




tisdag 8 januari 2013

Kanske tog jag i lite väl ...

Blev inspirerad att köpa lite nytt ullgarn när jag pratade med kollegan MT idag. Bjöd på en säljares hela lager och vann dryga 20 härvor.

Nåväl, de var ganska billiga (i genomsnitt 25 kronor hektot) och det blir ju bara ett porto. Och ullgarn gör man ju alltid av med. Men många handledsvärmare blir det ... :P


"OM jorden går under, kom ihåg att du älskar mig då!"


Jag har världens största arbetsplats utanför mitt fönster. I alla fall en av dem, det måste det vara. Bara från min plats bakom datorn kan jag se ett tjugotal lyftkranar, trots att det står stora hus i vägen för de flesta. Det byggs så det knakar, och varje gång man kommer till jobbet har det dykt upp ett nytt hus eller i alla fall ett par nya våningar.

Det är fascinerande att se hur fort det går att bygga så stora kolosser - samtidigt som det ändå tar så oändligt lång tid att bli färdig. Nu vet jag ju förstås att husen byggs i färdiga sektioner som bara monteras ihop på plats, och att det är inredningen och installation av infrastruktur som tar tid, men det är ändå svårt att inte imponeras.

Tänk vilken skillnad mot för hundra år sedan, eller kanske ännu hellre tusen, när ett fåtal personer själva gick ut och fällde träden, släpade hem dem, barkade och kapade och högg knutar och drog långdrag, flätade slanor, trampade lera och grävde torv, skördade näver och lade som undertak, yxade och täljde till gångjärn i trä, garvade hudar till fönster och kokade benlim.

Nu kan man bara glida in på ett byggvarhus och köpa färdiga fönster, skruva dit kompletta gångjärnssatser med elskruvdragare och slänga upp bygg-gips. Det finns särskilda dörrkarmsskruvar man kan justera i oändlighet, färdigfrästa lister, isolering på rulle och skorstensrör man bara ploppar på plats.

Kunskapen går förlorad, människan blir allt hjälplösare och vi måste ringa hantverkare för att byta en glödlampa. Det är sorgligt vart världen är på väg ...

Jag fascineras inte bara av de stora byggarbetsplatserna, utan i ännu högre grad av de gamla hantverken. Faktiskt så pass att jag utbildat mig till byggnadsantikvarie med en hel del praktik i utbildningen och forntida timmerman (vikingatid). Dessutom har jag i många år sysslat med levande historia (inriktning vikingatid) och därmed laborativ arkeologi.

Jag har bränt kalk i gammaldags kalkugn, byggt hus från träd på rot till färdigt med tak med yxan som i princip enda redskap, bränt tjära, skördat vass, slagit rep, bråkat lin, nålbundit hemspunnen ull, trampat lera och murat valv. Sjukt galet roligt och intressant. Väldigt nyttigt, och förhoppningsvis ett led i att bevara kunskap till kommande generationer. Dessutom klarar jag mig jäkligt bra i jämförelse med de flesta andra om jorden får för sig att gå under. I alla fall om det bara är infrastrukturen, och inte själva planeten.

"OM jorden går under, kom ihåg att du älskar mig då!"
Så sa min mamma en gång när vi diskuterade det här. Hon menade att hon nog behövde min hjälp. Men jag behöver hennes också, en hel del av hennes vardag på finska landsbygden när hon var liten kan  nog komma till nytta, minst sagt. Då får de helt enkelt flytta till oss på Bosarve där det finns eldstäder, egen brunn med pump och gott om plats att odla potatis.


De här två husen byggde mina kursare och jag ute på Birka 2007-2008. Vi har fällt varenda träd, plockat varenda pinne och grävt upp varenda klutt lera och torva gräs själva. Jobbigt, roligt och fantastiskt intressant.

Smedja i lerklinat flätverk (för att minimera brandrisk). Vedtak.

Smedsbostad, byggd i skiftesverk och med torvtak.