Alltså, jag gillar inte internationella kvinnodagen. Eller, jag ogillar den inte direkt, men jag tycker den är dravel.
Visst kan väl kvinnor få sträcka på sig lite extra och dunka varandra i ryggen en dag om året, men vi ska väl gå rakryggade varje dag? Vi ska väl lyfta varandra varje dag? Vi ska väl belysa diskriminering varje dag?
Det är beklämmande att världen har instiftat en internationell kvinnodag (och när jag nu skriver detta i min mobil tycker jag det är beklämmande att telefonens ordlista tycker att både "kvinnodag" och "kvinnodagen" är helt rimliga ord!). Vi ska väl för fasiken hela tiden förutsätta att kvinnor och män blir lika behandlade?
Hold your horses, jag är mycket väl medveten om att världen inte ser ut så. Jag är varken naiv eller världsfrånvänd. Men jag tror att det bästa sättet att cementera skillnader och orättvisor är att skrika högt om diskriminering för minsta lilla (nej nej, jag tycker inte att hederskultur och patriarkat är minsta lilla, men vi är rätt bra på att ropa varg i västvärlden).
Att istället för att avdramatisera (och lugnt och sansat i varje enskild situation förutsätta att förutsättningarna är lika och varje gång de inte är det lugnt och sansat påpeka absurditeten i det) gapa högt tror jag gör saken värre.
Tyvärr tror jag också att det gör oss avtrubbade, i situationer när det verkligen finns skäl att gapa högt, att ställa till med ståhej och kalabalik och mobilisera alla krafter finns det inte längre någon som orkar bry sig.
Vi har alla en tendens att känna oss så himla kränkta och diskriminerade och orättvist behandlade och då gapa och skrika för rena skitgrejer och det gör att vi tappar bort de riktigt viktiga frågorna i bruset.
Nä, förutsätt i varje enskild situation varje enskild dag att alla har samma rättigheter och förutsättningar. Börja gapa när det verkligen verkligen spelar roll. Annars har du själv redan avgjort situationens utgång innan den är överspelad.
Henry Ford (grundare av bilimperiet med samma namn) sa en gång:
"If you think you can, or if you think you can't, either way, you're right." (Ungefär: "Oavsett om du tror att du kan eller inte kan har du rätt.")
Med det ville han säga att dina begränsningar ligger hos dig själv. Självklart kan inte 13-åriga flickor i Bangladesh önska bort tvångsgifte, men det allra mesta vi kvinnor i Sverige idag vill kan vi faktiskt göra. Men om vi går omkring och tror eller förutsätter att det är omöjligt är det också det. Det ser vi till alldeles själva.
Så jag säger: Grattis på internationella människodagen, kära vänner och läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar