fredag 27 september 2013

Igår var en speciell dag!

Igår var det nämligen fyra år sedan jag och maken träffades för alla första gången. En riktig lyckträff på Mötesplatsen där vi båda sökt kärlek ett tag.

Han kom med tåg från Västerås, och jag mötte honom med darrande knän på Centralen. Det var en vacker septemberdag, så vi satte oss på en uteservering i Gamla stan, och på den vägen är det.

Knappt ett år senare friade han, knappt två år senare gifte vi oss, tre år senare köpte vi vårt drömhus och nu, efter ganska precis fyra, fick ju maken äntligen jobb på vår fantastiska ö så vi kunnat ta ett jättekliv mot vår dröm om livskvalitet.

Nu är det bara jag kvar, och som en del av er kanske förstod tog jag ett första trevande steg åt samma håll igår (så dagen var speciell i dubbel bemärkelse). Nu håller vi alla tummar för att de jag träffade igår tycker att det vore lika givande att ha mig i sitt lag som jag skulle tycka att det var att vara med.

För vet ni vad det bästa med det här skulle vara (förutom att jag äntligen kunde få komma hem, förstås)? Det är ett viktigt jobb. Inte bara ett jobb, utan ett som gör skillnad för människor på riktigt. Mitt nuvarande jobb är förstås också viktigt, men i betydligt större och mer opersonlig skala. Här är det inte "folk, utan "människor". Jag skulle få möjlighet att se och stötta individer. Finns det något mer tillfredsställande att använda sin tid till? 

Published with Blogger-droid v2.0.10

onsdag 25 september 2013

Sak tre sket sig

Lyckligtvis var den tredje av de fyra sakerna vi hade på gång den som kunde få låta bli att gå som den skulle. Sonen var nämligen första reserv på sin drömutbildning efter andra antagningen - och kom inte in. Men eftersom han är nöjd på andrahandsvalet blev det liksom bra ändå.

I morgon är det dags för steg 1 på sak 4. Rena matteprovet för er att hänga med i svängarna! Tyvärr är jag förkyld som en hel karl och kan inte sova på nätterna för jag hostar så dant, så jag lär väl inte vara mitt allra fräschaste jag i morgon bitti.

Ni får hålla tummarna extra hårt för mig!

Published with Blogger-droid v2.0.10

söndag 22 september 2013

Jag är fuuuk!

Jag har fått en sån där riktigt giftig dagisförkylning. En sån där som ingen echinacea eller c-vitamin eller nässpray i världen kan rå på.

Jag har ont överallt - halsen ska vi inte ens tala om! - det killar överallt och jag överraskas fortfarande,  efter 37 år på denna planet, av de oerhörda mängder snor kroppen kan producera på nolltid.

Dagen lär spenderas under täcket tillsammans med ohemula mängder te, Miss Marple-maraton och en tacksam tanke till mitt friska jag som bunkrat upp med pappersnäsdukar redan i vintras, in case of emergency.

Åååh, vad det är synd om mig. En riktig mancold!

Published with Blogger-droid v2.0.10

fredag 20 september 2013

kökssoffa till salu!

Jag fattade inte hur jag skulle få upp bilderna i en grupp på Facebook, så jag lade dem här. Ni som inte är berörda (eller sugna på att köpa den! ) kan bortser från det här inlägget. 

Går att dra ut och gott om utrymme under locket. Observera skadan på närbilden!

Published with Blogger-droid v2.0.10

torsdag 19 september 2013

Jag har ju så mycket att göra

Nu måste jag verkligen få flytta till Gotland, så jag kan få göra alla de där sakerna jag så gärna vill men som jag liksom inte riktigt kan försvara eftersom tiden på Bosarve är så kort och det finns så många stora saker som liksom är så superviktiga att göra.

Jag menar, hur  förklarar man ens att man skulle vilja måla garderobsdörren i salskammaren vit (nu är den omålad masonit) eller måla städskrubbsdörren en gång till (den råkade bli målad tre gånger på insidan och bara en på utsidan så den är flammig) eller byta knoppar på byråer och skåp när man är på plats en helg i månaden, inte har några fönster i brygghuset och huset är invaderat av möss?

Eller att måla de bruna ytterdörrarna gröna så att de passar ihop bättre med huset när askarna gräver sig in under grunden och äpplena ligger i drivor på gräsmattan? Eller måla den gulnande, lackade furutrappan som ser ut att vara på rymmen från valfri sportstuga i fjällen när man har 30 banankartonger att packa upp?

Dessutom saknar jag maken, så helst vill man ju bara krypa ner i soffan och kramas hela helgen med honom och vår lilla kattunge när man väl är där. Så hur ska jag någonsin hinna med alla de där små sakerna som jag så gärna VILL göra men inte ens måste om jag inte får bo där?

Nä, nu är det sannerligen dags. Har du ett jobb åt mig?

Published with Blogger-droid v2.0.10

måndag 16 september 2013

När katten är borta dansar råttorna på bordet ...

... och när man inte har någon katt har man möss överallt.

Efter att ha spenderat hela lördagen med att mussanera var det bara att krypa till korset och inse att vi verkligen behöver en katt. En vädjan på Facebook föll väl ut, och redan igår kunde vi hämta lilla Vurpan hos vår besiktningsman!

50  riksdaler kostade hon, väl investerade pengar eftersom hon redan är rumsren. Vurpan är född i midsomras, och hon och maken delar födelsedag. Det är ovanligt passande eftersom de två direkt blev som ler och långhalm. 

Nu passar Vurpan huset och jagar med stor entusiasm både möss och flugor. Hon fann sig tillrätta direkt, och stormtrivs framför kakelugnen - där luktar det härligt musko! Eeeh ... mysko, menar jag förstås.

Vurpan är framför allt anställd för att vakta huset, men eftersom maken inte har några barn har jag en känsla av att hon kommer att bli mer än bara en familjemedlem. Jag, som var tvungen att åka tillbaka till Stockholm och jobba, får regelbundet små mms med mysbilder och rapporter från "Vurpan och pappa". Jag tror maken är mer än lycklig över sällskapet - och trots att jag inte gillar katter tycker jag sämre om möss. Och just Vurpan är så klart hiiimla gullig!

Published with Blogger-droid v2.0.10

lördag 14 september 2013

Vi har blivit invaderade

Sedan igår morse har jag sett inte mindre än tre möss. Inne. Dessutom har de lämnat tydliga spår efter sig i form av både muspluttar och den fräna doften av urin.

Förra året såg vi ju bara några små pluttar, i övrigt stördes vi inte av möss alls. Uppenbarligen har vi inte sådan tur i år. Jag jagade dem flitigt igår, och vi ställde två musfällor apterade med choklad på varsin sida om kakelugnen där de uppenbarligen tar sig in och ut. Chokladen har de stulit, men fällorna står kvar utan att ha löst ut.

Nu får vi försöka uppbåda alla krafter och ta till alla knep i jakten. Några skrev jag om förra året här och här, men behövde aldrig testa. Jag får ta och damma av dem nu.

Vilka är dina bästa knep?

Published with Blogger-droid v2.0.10

torsdag 12 september 2013

Akut hemlängtan

Idag har jag akut hemlängtan. Toktoktokhemlängtan. Och så saknar jag maken så klart. Ikväll ska jag förvisso åka hem så det borde ju kännas lättare, men det gör det inte. Tvärtom känns det värre. För på söndag måste jag åka tillbaka igen och inte nog med det, jag lämnar ju maken kvar på världens bästa plats.

Särbo. Usch. Hufvudstaden. Usch.

Published with Blogger-droid v2.0.10

onsdag 11 september 2013

Hemmet for all världens väg

Men förhoppningsvis får jag följa efter snart, snart. Just nu klamrar jag mig fast som en igel i sovrummet (det är först hem som får först sova som gäller), och hoppas att det snart är min tur att flytta till Ön.  *iiiiih*

Published with Blogger-droid v2.0.10

Den stora flyttdagen

I veckor har vi packat, flyttat runt, flyttat in och ut och bort. Idag är den stora flyttdagen, maken packat lastbil och Volvokombi full med möbler och lådor och flyttar till vårt kära Bosarve.

Jag är glad för hans skull, men inte så lite avundsjuk! Jag vill också, har inte alls någon lust att harva runt i huvudstaden i höst, där man knappt kan skilja årstiderna åt förutom på folks ytterkläder och olika nyanser av fult.

Men men, min tid kommer förhoppningsvis också. Under tiden får jag försöka glädjas åt att vi faktiskt tagit ett stort steg mot önskedrömmen - att bo på vår älskade,  fantastiska ö året om. Drömmen om livskvalitet.

Published with Blogger-droid v2.0.10

tisdag 10 september 2013

Köksdrömmar

Ända sedan vi köpte Bosarve har vi diskuterat fram och tillbaka hur vi vill göra om köket. Det mesta är vi överens om och har varit länge, exempelvis att vi ska flytta en vägg och ta en del av vardagsrumskammaren och göra ett riktigt gå-in-i-skafferi. Dels behöver vi ett stort skafferi, men dessutom har vi så dåligt med skåputrymme att vi behöver någonstans att göra av lite större grejer som saftmajor, hushållsassistenter och stora bunkar.

Bilden har jag lånat från IKEA:s hemsida.
En annan sak vi länge varit överens om är att vi vill ha en diskho i porslin, och att den bara ska ha en stor ho i stället för att vara delad i två. Detta helt enkelt just för att vi använder så mycket stora grytor och kastruller, och det är så himla svårt att diska dem i en tvådelad ho. Vi spanade in en sådan på IKEA för länge sedan, och i söndags när vi var där hittade vi en för halva priset i fyndhörnan! "Kantstött/repig" stod det på den, men vi hittade inte en enda repa eller nagg.

Vi ska inte renovera köket just nu, men eftersom vi säkert vet att vi vill ha en sådan var det bara att slå till. Den får bo på brygghusvinden så länge, så kan vi gå och mysa i vetskapen att vi har det där när vi väl börjar. Dels behöver vi då inte köpa allt på en gång (det kan bli dyrt nog ändå ...), och dels har vi dessutom kapat priset. Perfekt!

fredag 6 september 2013

Äppel päppel pirum parum



Det är så surt att sitta i hufvudstaden och veta att äpplena mognar i parti och minut på Bosarve. Otroligt frustrerande att veta att de faller till marken ett efter ett och bara blir maskföda. Fast det är klart, jag gillar ju maskar, himla nyttiga djur. Men ändå. Så himla mycket mat hade de ju inte behövt få. Och så längtar jag efter att göra smaskigt äppelmos och massor av äppelgottar.
 
Förra året tyckte jag att jag gjorde hur mycket äppelgottar som helst, men hela drivan försvann från plåten där de ställts för att eftertorka. Fast det är ju ett gott betyg till "kocken", och dessutom mycket bättre att familjen smånasslar på hemodlade, obesprutade, torkade äpplen än annat onyttigt. Dessutom är det världens bästa mellanmål till sötsugna sorkar!
 


.

torsdag 5 september 2013

Jag har en dröm

Jag har i många år närt en dröm att starta ett ålderdomshem. Eller, kanske snarare ett pensionat för gamla. Där man inte måste vara multisjuk och kräva dygnet runt-vård eller så senildement att man inte känner igen familjen. Det finns faktiskt gamla människor som är varken eller som bara vill ha sällskap och lite hjälp på traven med de tyngsta göromålen.

Min farmor är ett lysande exempel. Hon är hyfsat frisk och klar i knoppen, men vid 92 års ålder är hon trött i kroppen, känner sig ensam och är tokless på att bedriva hushåll. Efter ett helt liv som hushållslärarinna och fyrabarnsmor kan man lätt förstå det.

Hon vill inget hellre än att flytta till ett hem. Eller trygghetsboende, som hon kallar det. Och det är ju precis just det. Hon vill ha sällskap och trygghet, men anses inte tillräckligt sjuk. Och politikerna har bestämt att gamla och  funktionshindrade ska bo hemma. De vill tydligen det allihopa, för man lade ner de allra allra flesta "hemmen" och jag att nu hade alla rätt att bo hemma resten av livet.

Det är jättefint att alla ska ha rätt att bo hemma. Problemet är att alla inte vill det. Och då ska man väl ha rätt till en annan lösning? 

Jag vill starta ett Miss Marple-hem. Ett sånt där pensionat där äldre människor bor på lång tid. Som Miss Marple när hon åker på semester till kusten och löser mord. Där det bor pensionerade överstar och prilliga tanter med stora hattar som målar tavlor.

Det ska vara ett stort gammalt trähus vid havet, tänk till exempel Fridhem, med bibliotek med massor av dammiga klassiker och slitna läderfåtöljer, med matsal med vackert porslin och vita dukar, sherry till kaffet och dans en gång i månaden som är så trevlig att pensionärer från hela närområdet vill komma och svänga sina lurviga.

Trädgården ska vara full med rosor och ett stort trädgårdsland. Där ska vi äta frukost och högläsa tidningen på sommaren, odla våra egna grönsaker och sova middag under ett parasoll. Vi ska baka kakor, dricka kaffe ur vackra koppar med fat och spela bridge.

Där skulle min farmor trivas. Tyvärr finns det bara i mina drömmar. Och jag har varken kunskap eller pengar till att starta ett sådant hem. Men en vacker dag, så kanske. Vill ni bo hos mig då?

Bilden är på just Pensionat Fridhem på Gotland, där man så klart kan bo vackert och bra, men kanske mer som semester.

Published with Blogger-droid v2.0.10

onsdag 4 september 2013

Äntligen höst

Hur mycket jag än tycker om sommaren har jag alltid fått nog i slutet av augusti.  Då bara längtar jag till hösten, till kalla krispiga dagar och långa mörka kvällar.  Regnrusk, tända ljus och en bra bok. Och så koftor förstås. Och varma bad och te och deckare på tv.

Och när jag börjar bli less på regnrusk och mörker längtar jag till advent och ljusstakar och glögg och pyssel och julmusik.

Vad jag är glad att vi har årstider. Det är livskvalitet, det! Tänk att leva någonstans där det alltid är sommar. (eller vinter, för den delen). Fast man ser inte årstiderna  lika tydligt i storstan. Nu längtar jag hem!

Published with Blogger-droid v2.0.10

måndag 2 september 2013

Bosarve har fått tillökning

Hela sommaren har jag gått omkring och klurat. Klurat och letat och lyssnat, något har saknats. En så stor och vildvuxen trädgård utan igelkottar? Det stämmer liksom inte.

Igelkotten (som på gutamål också heter pinnsvein, pinngyse, pinnso med mera, med mera) är Gotlands landskapsdjur, och även om man inte ser till lika många numera som man gjorde förr brukar man ändå höra dem prassla och fnysa i buskarna när man sitter ute sena sommarkvällar. Men på hela sommaren har jag inte upptäckt några, och har tyckt det var lite märkligt eftersom vi har gott om rishögar, håligheter och buskage där de tryggt kunnat söka skydd.

Men så plötsligt frågade styvmamman A-M om vi sett till våra små hyresgäster å sistone. Tydligen har vi en liten igelkottfamilj som bor i häcken mot vägen. När hon och pappan var och plockade krusbär hade hon sett dem promenera omkring på gräsmattan, och till och med hunnit fotografera dem! Tre små ungar och en mamma. Eller pappa, man ser ju inte så noga skillnad på dem.

Men visst är de söta?

Published with Blogger-droid v2.0.10