onsdag 31 oktober 2012

Slottstoalett de luxe!

Vår toa på Bosarve har rött golv, mahognyfärgade snickerier och en gräddvit tapet med guldmedaljonger. Även insidan av dörren är tapetserad och har en guldmålad list kring dörrspegeln.

Detta lilla rum kröntes sedan av en handdukshängare från 80-talet och en fyrkantig brun plastspegel med hylla, en kombination som så att säga lämnade en del att önska.

Det är inte aktuellt att renovera toaletten på ett tag, så det fick istället bli lite uppiffning. Barock guldspegel, guldram på instruktionen (vi har ju en vacuumtoa som kanske inte alla känner till hur man gör med), en guldpiedestal med lejontassar och marmorskiva och kitschiga guldiga ikoner jag köpt i Ukraina fick flytta in, och vips funkar resten bättre.

Nu ska jag jaga en guldig, flurrig krok, en lite maffigare toapappershållare och en handduk med självaktning. Tips mottages tacksamt.

Vad tycker ni? Blev det bättre?




tisdag 30 oktober 2012

Tillbaka på hemmaplan

Nu är vi tillbaka på fasta landet, både jag och maken A. Jag åkte morgonbåten och åkte direkt till Karolinska.

Maken ligger i karantän för att inte sprida sjukhussjuka (rutin vid flytt mellan sjukhus, inte för att man faktiskt tror att han har det), och har testat att hoppa lite på kryckor. Det gick ganska bra, men han vill kanske lite mer än han orkar än så länge. Han har lite feber, men annars mår han bättre. Jag tror inte han tycker det själv riktigt, men man ser stor skillnad på honom. Dessutom får han inte alls lika mycket morfin längre.

Nu vill jag bara ha hem honom. Men det är lite svårt att få besked om när det kan bli.

måndag 29 oktober 2012

Jag tror kirurgen hade A i träslöjd

Titta här vad fint han snickrat ihop makens ben! :)


"Jag fick i alla fall åka helikopter!"

När min farmor för något år sedan fick en hjärtinfarkt här på ön tog hon det med jämnmod. Hon, som är den mest positiva människa jag känner, var bara glad att hon fick åka helikopter hem till fastlandet, för det hade hon aldrig gjort förut.

Idag fick maken åka helikopter till Karolinska i Solna, så nu ska jag natta huset och sedan åka efter hem i morgon. Skönt att veta vad som händer i alla fall.


I morse tyckte asken det var dags att släppa löven

Varför dra ut på det roliga? Allt på en gång! :)


Långa dagar på sjukhuset

Nu är det långa dagar. Försöker fixa lite i huset på förmiddagarna tills det blivit några plusgrader så vägarna blir torra, sedan åker jag de nästan fem milen mot sjukhuset.

Maken har ont och får mycket morfin, så han är ganska groggy och får dåligt samvete för att han slumrar till när jag är där. Det gör inte så mycket, han pratar mest goja ändå när han är vaken. :P

Försöker reda ut om han kommer att bli utskriven härifrån eller flyttad till sitt hemsjukhus. Måste ju stanna med bilen om det blir så att han måste ta sig hem själv. Men de vet inte än.

Igår fick jag middag hos pappan, det var skönt att slippa komma hem till ett tomt hus och börja laga mat. Istället kunde jag tända en brasa i kakelugnen och sätta mig med en bok någon timme. Somnar sent och sover dåligt, men bättre än maken skulle jag tro.

Så det kan bli ...

söndag 28 oktober 2012

En olycka händer så lätt ...

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Det blev inte fika varken hos grannen eller pappan eller någon oktoberfest. Istället blev det ambulansfärd till Visby lasarett och akut operation av ett vänsterben som gått tvärt av och stack ut genom skinnet.

Maken skulle göra akrobatiska konster på bryggarhustaket för att byta en takpanna, tappade fotfästet och trillade 2,5 meter ner och landade på fötterna. Benen håller inte för det, men det var trots allt bättre att det var ett ben än ryggen eller nacken. Ta en sekund idag och tänk på hur fort saker kan förändras. I morgon kanske inte alls är en annan dag ...

Ambulansen kom från Hemse, det gick fort och ambulanskillarna var fantastiska. Jag åkte efter med bilen, och när jag kom in var ortopeden på plats och maken fick bästa möjliga vård på en gång. Alla var proffsiga och trevliga, vi fick komma till röntgen direkt och operation så fort clementinen inmundigad som mellis i väntan på lunch hade passerat systemet.

All cred till Visby lasarett, och så klart ambulansen. Och jag hoppas verkligen de inte lägger ner ambulansstationen i Hemse. Det är långt till Visby när man har ont!


lördag 27 oktober 2012

God morgon!

Det är fyra grader kallt, strålande solsken och glittrar överallt. Fälten runt om gården är gnistrande vita, löven regnar från träden och det är alldeles tyst förutom fåglarnas kvitter, grannen som pysslar med något och en och annan bil som sköljer genom havet av fallna blad på vägen.

På bryggarhusväggen sitter småfåglar och pickar, jag undrar vad de äter? Säkert insekter som försökt gömma sig undan kylan i håligheterna i putsen.

I eftermiddag blir det fika hos grannen bonden M med fru (som vi ju inte träffat ännu), sedan fika hos pappan och styvmor, sedan oktoberfest i Lye bygdegård.

Men nu ska jag fortsätta packa upp grejer. Och hänga upp skynket under köksbänken förstås. Tjing!

fredag 26 oktober 2012

Gnistgallret är som gjutet

Ja alltså, det ÄR ju gjutet. Men det är som gjutet för kakelugnen alltså.

Veden är staplad i bryggarhuset och en sockerlåda har fått följa med in och tjänstgöra som vedlår. Vi har druckit ohemula mängder kaffe på Sutarve och avslutar en mycket bra men kall dag med ett glas rumänskt rödvin framför brasan. Återkommer med recension av vinet.

Livet är bra gött!


Tack gode Gud för hemkört!

Jag tänkte väl att jag skulle få er uppmärksamhet med den rubriken! Men det är inte riktigt som det låter. Fast inte direkt ljug heller.

I de här krokarna har vi ingen pizzeria med hemkörning, men annat kan man visst få hemkört. Ved, till exempel, direkt till dörren. Som vanligt är det våra fantastiska grannar som fixar och donar.

Nu har jag inte tid med er längre, nu ska jag bära in veden!


Real feel är en bra uppfinning

För inte fasiken känns det som några tre plusgrader! :O Idag blir det innepyssel!


Det finns så mycket att upptäcka när man köpt ett hus

Första året i ett hus måste vara bland det mest spännande som finns.

Att tassa ner på morgonen och se genom vilka fönster det fantastiska ljuset silar en solig dag i slutet av oktober.

Att se hur världen runt omkring liksom blir en annan när löven fallit av träden, man ser mer, längre, sole kommer åt hörn man inte tidigare sett soldränkta och gräsmattan är glödande brandgul av höstlöven.

Fortfarande har syrenerna kvar gröna lummiga bladverk och den stora björken har fortfarande inte gjort sig av med alla sina kläder. Nästa gång vi kommer är det också borta, och solen har en annan bana kring huset. Då är det första advent, och Bosarve skall smyckas inför julen. Ytterligare en händelse i årets kalender att upptäcka.

Det är en stackars liten plusgrad ute, och snö från nattens äurväda ligger samlad i tusentals små frostkantade orangea skålar på gräsmattan. De gnistrar vackert i solen och ger en försmak av en kort period i början  av vintern som jag hoppas men ändå känner mig ledsen över att jag missar, de där veckorna innan snön kommit men kylan bäddar in världen i ett gnistrande lager av frost.


torsdag 25 oktober 2012

Vitt vitt vitt!

Nu ser ni i alla fall snön! :D


Ja se det snöar!

Härligt härligt härligt! Inte är det mycket, menååå vad det blir juligt i kroppen!

(Det ÄR en snöflinga på min ärm, jag lovar!)


Höstens bästa: Löven faller för att de nya är på väg

Har ni tänkt på att löven faktiskt inte faller från träden bara för att det blir kallt? De faller faktiskt för att nästa års löv redan är på väg. Titta här vilka fina knoppar syrener har!


onsdag 24 oktober 2012

Två månader till julafton!

Om två månader sitter de flesta av oss i soffan, stånkande mätta av alldeles för mycket mat men utan förmåga att hålla fingrarna borta från marsipangrisarna och rödkindade av glögg och nubbe, och sneglar på julklapparna.

I år hoppas jag på mjuka paket, till exempel de här fina yllekuddarna.

Nästa stycke är till tomten, så nu kan du sluta läsa. Om du inte är tomten, förstås.

"Kära tomten. De fina kuddarna finns på Åhléns och kostar 249:- styck. Bara så du vet, ifall nissarna inte hinner brodera!"



tisdag 23 oktober 2012

Packar så smått

Bilen är förvisso redan full med grejer sedan auktionen i Storvik, men lite Traderafynd ska vi väl få in. Gnistgaller, brasmojänger, ett rosenmönstrat överkast (har fortfarande inte bestämt mig för om det ska vara just överkast, eller om det ska få ligga över soffan i vardagsrummet. Det är en jättebra Duxsoffa av bra kvalitet, men den har ungefär samma färg som kisset när man glömt att dricka tillräckligt en varm dag) och så klart skynket till köksbänken (det ska jag förresten stryka i morgon) och de fyra kuddarna jag sytt av de fina 1700-talsrutiga tygservetterna jag fyndade på Hemtex.

Åh vad jag längtar till torsdag!


måndag 22 oktober 2012

Höstens bästa: Små små hopp om vår igen

Så här års blir jag superglad för pyttesmå saker. Idag till exempel hittade jag de här små små blommorna som trotsat de fallande löven och letat sig fram mot solen. Då påminns jag om att det faktiskt blir vår igen. Och att det faktiskt inte är så länge dit!


Måndag - igen!

Varje måndag känns det som en evighet till nästa helg, men så vips är det fredag igen. Det är ju förvisso skönt, men sen kommer ju måndagen igen ännu vipsigare ...

Den här veckan är i alla fall lite kortare än de brukar vara, eftersom jag ska vara ledig på fredag och åka hem. Förhoppningsvis har grannen levererat veden när vi kommer så vi kan ta in den i bryggarhuset - och elda en massa förstås! :)

På lördag är det oktoberfest i Lye bygdegård, det ska bli roligt. Grannen bonden M:s fru C är med och fixar, henne har vi inte träffat förut. Hon jobbade när vi hade fest för grannarna i somras. Trots det har hon ändå hunnit fixa och dona åt oss, hon har hästar, så vi ska få gödsel till våren.

Men nu är det mot jobbet som gäller, utrustad med kaffe i stora termosmuggen. Fina kollegan L är tillbaka idag, hon har varit i Dubai i en vecka. Det är gött att ha henne tillbaka!


söndag 21 oktober 2012

Köksbänksskynket är färdigt

Jag valde lakanet med spets (jag har fler med spets, och dessutom lösa spetsar om jag vill göra kuddar. Dessutom får jag fler lakan att ta vara på spetsen från av snälla svägerskan L. Spetsarna har styvfar S pappas mostrar gjort, det känns bra att ta vara på dem), tack för era goda råd i frågan!

Hur det ser ut får ni se när jag satt upp det på Bosarve, men här ska ni få mina två bästa sömnadstips:

1. Riv tyget istället för att klippa. Det blir mycket rakare än om man försöker mäta, rita och klippa. Självklart måste man först testa på en bit man inte ska använda för att kolla att det verkligen är trådrakt vävt. Funkar toppen på de flesta bomullstyger av lakanstyp.

2. Om tyget är trådrakt, pilla ur en tråd rakt över i stället för att försöka mäta ut raka veck. Vik sedan längs den svaga rand som blir i tyget. Dels blir vecken snyggare och skarpare, dels är det mycket lättare att hålla sömmarna raka.

</

Fetaostkyckling med paprikasås och Xantégrädde är smaskens, men Per Morbergs recept var en besvikelse

Igår hade vi en god vän hemma på middag. Eftersom vi är lite fattiga var det trolla-med-knäna som gällde, men det blev faktiskt himla bra. Fetaostspäckad kycklingfilé med paprikasås var supergott (och busenkelt förstås), jag bara gjorde skåror i kycklingfiléer, proppade dem fulla med fetaost, saltade och peppade och körde i ugnen i form med lock ungefär en timme. Till såsen blandade jag ajvar relish och grädde och kryddade lite. Smaskens!

Till efterrätt serverades Per Morbergs ingefärspäron som jag gjorde förra helgen, men de var tyvärr alldeles för beska. Jag misstänkte det när jag såg att citronerna bara skulle skivas, eftersom det vita i skalet på citrusfrukter är bittert. Nästa gång gör jag nog ändå efter samma recept, men bara med fruktköttet och zesten. Han får en chans till ...

Däremot kan jag rekommendera Xanté i grädden i stället för punsch (vi hade ingen punsch), det blev jättegott. Man ska dock inte ha socker i grädden då, eftersom Xanté är ganska sött.


lördag 20 oktober 2012

Amaryllis till jul - trädgårdsingenjörens bästa tips

Astumor C är inte bara en fantastisk granne, hon är även tandläkare ... eh ... nä, trädgårdsingenjör är hon ju. Här kommer hennes bästa tips inför köpet av amaryllislökar till jul, för nu är det dags.

Alltså: Bosarves första gästblogginlägg:

"Eftersom vi alla längtar till jul så är det ju bra att det blivit dags att sätta amaryllis-lökarna. De har precis kommit till butikerna och planterar man dem nu så börjar de blomma till jul. 

Man ska alltid köpa en fast lök utan skador. Först sätter man den med rötterna i ett glas med vatten över natten. Själva löken ska vara ovanför vattenytan.

Efter det planterar man löken så att 2/3 är under jorden och man använder vanlig krukväxtjord. Vattna upp jorden och ställ den mörkt och varmt. Man kan göra en huva av tidningspapper och ställa krukan i ett fönster med ett uppvärmt element.

Efter en vecka brukar blomstängeln komma fram. (Kommer det ingen knopp så står löken för kallt.) Ta bort huvan då och börja vattna sparsamt igen, helst underifrån. Sedan är det bara att vänta på blomningen!

Man kan styra blomtiden lite med placeringen. Står krukan svalt så tar det längre tid, och står den varmt så går det fortare.

Placera amaryllisen lite svalt när den blommar så håller den sig längre! Vill du njuta av den inne - och det vill man ju - så ställ den kallt på nätterna så håller den längre. Sedan är det bara att njuta!

I år får det bli en röd jumbolök. De ger fler blommor och kraftigare stjälkar. ’Grand Cru’ från Nelson Garden är fin!"

(Bilden kommer från Nelson Gardens hemsida)


fredag 19 oktober 2012

Dagens gutamålslektion: haimyvar

Äntligen är det fredag eftermiddag och dags att ta helg. Så min uppmaning till er är helt sonika: Haimyvar!

Hemåt, alltså. Ni som känner mig känner igen det väl, eftersom det är ett uttryck jag ofta använder, även i min icke gotländskspråkiga bekantskapskrets.

En riktig byggarbetare har blåbyxor men inga skyddsglasögon

Igår på bussen hem satt jag framför två byggjobbare på väg hem från jobbet. Spritstinkande med whiskeyröster raljerade de över de otroligt larviga säkerhetsföreskrifterna på byggarbetsplatser, exempelvis att man måste ha skyddsglasögon och skor med stålhätta och trampskydd.

Strax därefter skrattade de rått åt engelska byggjobbare de sett på TV som hade en vanlig T-shirt och jeans på jobbet, det kan man ju inte ha, fattar de väl? "Men vad kan man vänta sig av folk som kör på fel sida av vägen och sätter avloppsrören på utsidan av huset?" Jag förstod snart att om man inte har blåbyxor är man ingen riktig byggjobbare, och att samtliga avlopp i England egentligen har frusit sönder, men engelsmännen har helt enkelt inte förstått det. Jag funderade en stund på att det borde vara rätt tydligt om de gjort det, eftersom det man spolar ner borde rinna längs utsidan om rören var trasiga, men när jag tittade ner och såg att jag hade jeans på mig förstod jag att jag inte kan förväntas förstå, för jag är ju ingen riktig byggjobbare.

Sedan fortsatte de med kommentarer som "varför skulle man ha skyddsglasögon, det är ju inte som att man planerar att få betong i ögonen? När man vaknar på morgonen tänker man ju att man ska göra ett bra jobb, inte idag ska jag bli skadad." och "är man så dum så man kliver på en spik får man väl fan skylla sig själv" och "men det är klart, de engelska byggjobbarna är ju inte så erfarna, så där kanske det behövs" och "det ska väl fan arbetsgivaren skita i, det är ju mitt problem om jag pajar ögonen".

Eh ... Det är väl just för att man inte planerar när man ska råka ut för en olycka man ska ha skyddsutrustning jämt? För att en olycka är just en olycka och det betyder liksom per definition att den är oplanerad och då kan man ju inte gärna säga "Stopp! Du får tappa den där mursleven i hinken med betong alldeles strax, jag ska bara gå och hämta mina skyddsglasögon först!" (precis det hände för övrigt en av mina kursare när jag läste byggnadsvård, fast det var kalkbruk i stället för betong. Inte att han sa stopp alltså, utan att han släppte ner mursleven i hinken utan att tänka sig för. Strax innan hade han flyttat upp glasögonen i håret. Han lider fortfarande sviter av det och kommer aldrig att få helt återställd syn igen).

Och om avloppsrören fryser sönder om de sitter på utsidan av husen i England hade man väl för f*n inte byggt dem på utsidan av husen om och om igen? Skulle engelsmännen vara mer korkade än vi på något vis? Och även om några avlopp fryser sönder om det är en extremt kall vinter lär man spara så galet mycket pengar på att inte dra dem inne i väggar och under golv. Det här med "andra förutsättningar - andra lösningar" är tydligen svårt att greppa. Dessutom är det i allra högsta grad arbetsgivarens problem om en arbetare skadar sig, eftersom det är de som dels blir av med en arbetare, dels ska betala ersättningar om det går åt skogen.

Ah ... Sedan kom min favorit. Högt och brett och vitt bullrade den ena whiskeyrösten allt möjligt charmerade om "kärringen". Inte käringen med ett r, som ju egentligen är ett positivt ord, utan kärring med ungefär tolv r. Det var minsann fel på henne på alla möjliga vis, och ganska korkad verkade hon vara (men vad väntar du dig, du är ju inte direkt Einstein själv gubbe lilla!). Telefonen ringer. "Fan, nu ringer kärringjäveln".

"- Hej hjärtat! Jaaa, jag sitter på bussen, jag är snaaart i Sundbyberg, var är du? Ja men du kan väl kliva av tåget där då och vänta på mig, så vi kan åka hem tillsammans? Puss puss!"

Se där ja. Nu är du inte så tuff längre, mr manly-constructionworker-macho-man. Glöm inte blåbyxorna i morgon bitti, annars kan du inte jobba. För kunskap och intelligens sitter ju i brallorna, inte i huvudet, händerna eller gud förbjude i att använda skyddsutrusning.

På torsdag bär det hemåt igen

Det besvärligaste med att ha hus på Gotland är att man måste åka båt. Men missförstå mig inte, det här är inte ett debattinlägg om vare sig färjepriserna (det har jag klargjort min ståndpunkt om förut), att färjan tar för lång tid (om man sänkte hastigheten så att resan tog en halvtimme längre tid skulle man halvera (!) bränsleförbrukningen. Miljön skulle må utmärkt och man skulle sänka priset, men människan vill bara ha, är inte beredd att offra något för att få) eller att det går ett begränsat antal färjor per dag.

Nä, det är att jag är så usel på att planera, så jag har inte tänkt på att över de kommande veckorna hinner det vara både höstlov, allhelgonahelgen och Gotland Grand National (en stor cross-, eller om det är speedwaytävling), så det är helt hopplöst att boka biljetter.

Jag VET ju det egentligen. Det är ju liksom så varje år. Och ändå glömmer jag av det. Nåväl, nu ordnade det sig i alla fall, eftersom jag kunde ta ledigt en dag jag egentligen inte kunde ta ledigt, så vi kan åka på torsdag kväll.

Till jul har jag dock bokat för länge sedan. Redan i augusti, faktiskt. Till jul chansar jag inte. Jag har varit så nära att inte ta mig hem över jul så många gånger ...


torsdag 18 oktober 2012

Omröstning: Finare monogram eller med spets?

Nästa helg är det äntligen dags att åka hem igen, så nu ska jag sätta fart med skynket till köksbänken.

Köpte lite fina gamla lakan på bondauktionen jag var på med moster E härom helgen, och två av dem har småskador längst ner så de är perfekta att "offra" till det här. Frågan är bara vilket jag ska ta?

Tänkte göra en övervikt kant som "volang" längst upp, och det ena lakanet har ett tjusigare monogram i grått upptill medan det andra har ett tristare monogram men en vacker knypplad spets.

Vilket tycker ni jag ska ta?



Höstens bästa: Morgonmys i mörkret

Om det nu ska vara höst (vilket jag ju tycker, jag gillar ju årstider), ska det fasiken vara höst. Mörkt och mysigt på morgonen när man går till jobbet, med löfte om en mörk och (förhoppningsvis, så man slipper slask) kall vinter.

Jag tänder inte ens lamporna på morgonen, utan njuter av mörkret och tystnaden och trevar mig fram till köket. Kaffet fixas i skenet från den något öppna kylskåpsdörren.

Jag drömmer mig fram tills adventsljusstakarna lyser upp fönstren. Jag sätter dem på timer strax innan väckarklockan ringer, så jag ser den direkt när jag vaknar. Tills dess trevar jag vidare, och njuter av hur vackra höstlöven är i gatlyktans sken på väg till bussen.


onsdag 17 oktober 2012

När fynden är så mycket bättre än man tror

Idag var jag och hämtade ett gnistgaller och ett ställ med tång, skyffel och petmojäng till kakelugnen. Vi hade letat ett tag på Tradera men inte hittat något sådär jättefint, så till slut slog vi till på det här bara för att det var billigt och fanns i Stockholm så vi skulle slippa frakt.

Det såg förvisso billigt ut på bilderna också, som något för 299:- på Rusta eller ÖoB, men vi tänkte att vi kunde ha det tills vi hittade något superfint på auktion eller i en antikaffär. Men vi lade bara utropspriset och glömde bort det - hade det blivit dyrare hade det inte varit värt det.

Nåväl, vi vann auktionen och idag hämtade jag det som sagt. Döm om min förvåning när jag fick se det! Det är av gedigen massiv mässing och stället med brasmojänger har en massa fina detaljer och är välarbetat med skruvade delar och vacker dekor. Kolla bara på de fina små klorna  på tången!

Det här gallret kommer till Bosarve för att stanna. Det är ett av de bästa fynd jag någonsin gjort, och överträffade förväntningarna med råge. Fantastiskt roligt! Himla tur för oss att bilderna inte alls gjorde grejerna rättvisa, för då hade de blivit dyra!

Åh, glömde jag att berätta vad vi betalade? Hela 39 kronor! :D




En juloholists typiska julfirande, del 2: Julstrumpan


På kvällen före julafton uppstår ett problem, nämligen att smyga ner en julstrumpa i fotsänden på övriga familjemedlemmars sängar utan att de märker något. Inte för att de inte vet att de kommer att få en julstrumpa (för alla har ju varit så snälla, så det är ju klart att tomten kommer med strumpa precis som vanligt!), utan för att det är himla roligt att bli överraskad på morgonen för att man inte hajar hur någon lyckats lägga dit den utan att man märkte något.
 
I vår familj är jag förste strumptomte, med undantag för min egen strumpa förstås, som min lillasyster basar över med den äran. I strumpan finns alltid lite godis (alltid alltid en marsipanlimpa, och alltid alltid lyxiga små godisar inslagna i glittrigt papper eller med jultema och så så klart en polkagriskäpp) och några små presenter, gärna något man kan pyssla med eller använda under dagen.
 
Jag minns en gång när jag var liten och fick ett minitryckeri med bokstäver man satte i en hållare och stämpeldyna, så man kunde göra egna små "tryckta" texter. Jag ääälskade den där stämpeldynan, och kan än idag sakna den lite och känna att jag gärna skulle vilja ha den att pyssla med fortfarande. Den var i gjord i röd plast och hade en liten ask med bokstäverna i, tyvärr vet jag inte var den tog vägen.
 
När man är vuxen är det svårare att stoppa i något pyssligt, utom till styvfar som alltid får en liten bok med sudokun. Det gillar han. Av syster får man ofta en julig brosch eller ett par juliga örhängen som man kan piffa upp sin outfit med dagen till ära. Jag blir lika glad för de små glittriga konstverken varje år, men får problem att välja vilken jag ska ha på mig. Snart får jag nog sy mig en valkad ylleväst och hänga den full med julgrans- och snöflingebroscher! :P 

tisdag 16 oktober 2012

Dagens gutamålslektion: Stainkörkar

Stainkörkar betyder förvisso kyrkor av sten, men framför allt är det en gotländsk, mycket god äppelsort (på svenska "Stenkyrkaäpplen") som härstammar från socknen StenkyrkaVi har två träd med Stainkörkar på Bosarve, de är väldigt goda både att äta och förädla till äppelgottar och mos. 

Idag äter vi några extra gottar till efterrätt, eftersom det är Stainkörkars dag enligt den gutniska allnakkun!



Stenkyrkaäpple.
Bilden är lånad från helagotland.se.

Korv inbakad i ostbröd

Mums!
Nu är det återigen en sån där fattig månad när det är läge att tömma förråden. I frysen hade jag ett paket kryddiga korvar i prinskorvsformat, men inga korvbröd. Nöden är uppfinningarnas moder, som de säger ...

Så här fick det bli (till 10 små korvar):

Stek korvarna.

Blanda:


  • 5 dl vetemjöl
  • 1,5 tsk salt
  • 2 tsk bakpulver
  • 2 dl vatten
  • 2 dl riven ost

i en skål (blanda mjöl, salt och bakpulver först, så det fördelas jämnt). Dela upp degen i 10 delar.







Platta ut degen, lägg en korv på och kläm ihop degen. Se till att inte få fett från korven på degkanterna, då är det svårt att få kanterna att fästa ihop.









Lägg korvpaketen på bakplåtspapper, grädda i 175 grader tills bullarna blir gyllenbruna.

Supergott, och som vanligt busenkelt! :)







Om man vill kan man blanda degen i förväg och ta med i utflyktskorgen. Grilla korven först, packa in i degen (eller slingra en degorm runt korven, men då ska korven inte vara riiiktigt färdig), fortsätt grilla tills brödet blir gyllenbrunt.




Du har väl inte missat "Torka aldrig tårar utan handskar"

Foto: SVT
På SVT går just nu den fantastiska miniserien i tre delar "Torka aldrig tårar utan handskar". En hemsk (men hemskt bra) verklighetsbaserad kärlekshistoria och samtidsskildring av Jonas Gardell som utspelar sig i Stockholm i mitten av 1980-talet, när "bögpesten" AIDS tog sitt grepp även om Sveriges gaycommunity och unga män dog i hemska plågor en efter en.

Men det hemska är egentligen inte sjukdomen i sig. Inte att dessa unga män får fula hudutslag, svamp i munnen, blir fysiskt nedbrutna, tappar håret, blir blinda och lider av fruktansvärda smärtor innan de till slut dör av en vanlig förkylning eftersom deras immunförsvar är totalt nedbrutet av deras egen kropp. Även om det förstås också är hemskt.

Det hemska är hur vi, samhället, beter oss när det händer. Inte vår rädsla för sjukdomen, inte ens att vi, precis som seriens namn beskriver, inte vågade torka tårar utan handskar. Glöm inte att vi inte visste det vi vet nu, att denna fruktansvärda sjukdom inte smittar för att man dricker ur samma glas eller går på samma toalett. Utan att vi behandlade alla homosexuella som pestsmittade.

Som om AIDS var något som automatiskt uppstod för att någon var homosexuell. Som ett straff från gud, eller en självklar följd av ett osunt och onaturligt leverne. I serien har man plockat fram gamla löpsedlar från våra vanliga svenssontidningar. Rubriker som "Det är bra att bögarna får AIDS" (underförstått: "då försvinner de automatiskt") och "Det som inte fick hända har hänt - en oskyldig har drabbats" (en heterosexuell man smittas via en blodtransfusion) skriker ut att det är fel att vara homosexuell, osedligt, onaturligt och fel. Precis som många satt hemma i stugorna och tyckte, påeldade av samhället och media, som tryckte upp sina normer i ansiktet på oss.

Det hemska är hur Benjamins föräldrar, dedikerade Jehovas vittnen, först försöker få honom att sluta vara homosexuell ("Det behöver man inte vara, det finns botemedel. Du kan be till gud!"), sedan ger honom alternativen att fortsätta vara "en broder" men leva ensam i celibat i resten av sitt liv eller gå ur och därmed gå ur sin egen familj. Hur de låtsas som om han inte finns, hur de bjuder honom på tårta och ger honom rosor sista gången de träffas, arrangerar hans egen begravning eftersom han sedan kommer att vara död för dem.

Hur han sedan skriver till sina föräldrar om och om igen, hur hans mamma gömmer breven och svarar honom att han ska sluta skriva till dem eftersom de låtsas som om han inte finns. Att hon älskar honom, men "han måste ju förstå".

Det hemska är hur man kastar sten och skriker "bögjävel" efter Simon när han är på väg hem från sin studentexamen i den lilla värmländska staden, och han tvingas flytta till Stockholm för att vara tillräckligt anonym för att våga vara sig själv. Hur många faktiskt fortfarande har det så, även om det finns fler människor som låter bli att trakassera dem som är "annorlunda" idag finns det tillräckligt många som INTE gör det. Jag är glad att samhället kommit så långt som det gjort, men samtidigt ledsen att vi inte kommit längre än vi har.

Hur Simon äntligen hittar kärleken, och hur Benjamin äntligen vågar erkänna för sig själv att han är homsexuell, men inte vågar berätta det för sina föräldrar förrän Simon får AIDS och livet ställs på sin spets (det visade sig ju tyvärr att han hade rätt i att hans trångsynta föräldrar aldrig skulle acceptera honom som han var). Hur Simon är "ingen", när Benjamins föräldrar frågar vem det är han "delar lägenhet" med.

Det hemska är hur Benjamin vårdar sin älskade Simon när denne lever sin sista tid på sjukhus. Torkar hans svettiga panna, fuktar hans läppar med saltvatten, tar i honom, älskar honom trots allt. Hur Simons föräldrar, som älskar sin son, trots allt inte kan förhålla sig till sonens pojkvän trots att de försöker. Hur pappan, lysande spelad av Stefan Sauk, försöker visa sitt stöd genom att låta Benjamin hålla hans hand, men ändå inte kan låta bli att undslippa ett "det var väl en riktig fjollhand".

Hur männen i det som blivit en stor familj när de förskjutits av sina egna och inte har någon annanstans att höra till kämpar med de motstridiga känslorna rädsla och kärlek när de ser sina vänner bli sjuka en efter en. Hur Bengt, skräckslagen för att bli smittad, är livrädd för att dricka ur samma glas som sina smittade vänner,  men ändå inte klarar sig undan. Han går raka spåret hem från läkarmottagningen, släpper ut katten i trappuppgången och hänger sig i taklampan.

Det hemska är att människor tyckte det var rätt och bra. Tyckte det var rätt åt dem, bögarna. Nu kanske man äntligen skulle bli av med dem. För det är ju bara bögar som får AIDS. Förutom han den där oskyldige. Det som inte fick hända.

måndag 15 oktober 2012

Old Spice luktar satan. På riktigt. Seriöst.

Bland det värsta som finns måste vara att trängas med gubbar som badat i Old Spice. Särskilt när de inte tvättat kläderna på länge, så de luktar surt och gammal smuts. Släng på lite dålig andedräkt också, så är det den optimala tortyren.

Jag erkänner allt, vad som helst, bara släpp av mig från denna buss!

Dagens mysterium

I morse när jag kom till kontoret låg det en bok på skrivbordet, med en liten lapp på. På lappen stod det bara "krya", ingen avsändare.

Eftersom boken var en Gotlandsdeckare ("Bara någon att straffa", av Kristofer Ahlström) , faktiskt av en författare jag inte läst trots att jag läst så många i genren, drog jag slutsatsen att det måste vara fina kollegan H som delar min passion för gotländska deckare, som lagt boken där. Hon visade sig dock vara oskyldig, men jag lovade att hon ska få låna den sedan.

Kollegan C är tydligen också oskyldig, kvar på listan över misstänkta är kollegorna L och MT - men bägge är på semester på varmare breddgrader (dock inte tillsammans), så det går inte att fråga dem.

Just nu är MT mest misstänkt, eftersom jag i bästa Sherlock Homes-anda snokat reda på blocket med lila post it-lappar på hennes skrivbord. Å andra sidan är L mest misstänkt, eftersom det var en sån gullig gest hon typiskt skulle göra.

Och inte kan jag ta reda på hur det ligger till förrän nästa vecka. Aaah, the suspense is killing me!


söndag 14 oktober 2012

Dagens gutamålslektion: äurväda



Äurväda brukar man råka ut för både nu och då så här års.

Hittills har vi klarat os, och vi hoppas på ytterligare lite respit, eftersom björken inte är fälld än. Den orkar nog inte med ett oväder (urväder) till utan att välta över huset ...

Höstens bästa: Söndagsfrunch

En regnig söndag i oktober räddas bäst av en smaskig frunch (det måste ju vara den svenska översättningen av "brunch"?).

Idag blev det äggröra, havregrynsgröt och fattiga riddare med hemlagat äppelmos.

Vi provsmakade det nya äppelmoset med kanel jag gjorde igår, och jämförde med det sista skrapet ur sista burken av förra årets mos med vanilj. Pojkarna gillade kanelmoset bättre, medan jag föredrog vaniljmoset.

Intressant är dock att sonen vill ha klumpigt mos (även exempelvis potatismos), medan jag och maken vill ha slätt. Min teori är att vi fick allt hemgjort när vi var små, och därför gillar vi känslan av köpemos bättre, medan den yngre generationen ätit mest köpeprodukter och därför föredrar det som känns hemgjort.

Vad tror ni?


lördag 13 oktober 2012

Dagens gutamålslektion: åirnsnapar

Min son har jättestora åirnsnapar. Eller snarare jättestora hål i sina åirnsnapar.

Tur man vet att de drar ihop sig igen ... Bättre än en stor, ej genomtänkt, tatuering på halsen i alla fall! Som tonårsförälder får man vara glad för det lilla ...

fredag 12 oktober 2012

Dagens gutamålslektion: båns

Båns betyder egentligen "något stort och runt", men används till vardags något förenklat om hankatter.

Egentligen heter hankatt "kattbåns", och egentligen egentligen heter det "hann-katt", i alla fall från början.

Säg hej till Hades, min systers båns (och bild). Trots namnet är han mycket snällare än han ser ut här ...

Vädervild

Några gånger om året blir jag alldeles vädervild. Jag kollar vädret på TV, kollar långtidsprognosen på mobilappen, tar till och med Metro på morgonen på väg till jobbet (vilket jag aldrig gör annars) för att kolla deras prognos.

Det här händer som sagt några gånger om året: i mars när jag desperat längtar efter sol och plusgrader så att krokusarna vill titta upp, på sommaren på jakt efter badväder och självklart till jul, för alla vill ju ha en vit jul, eller?

Men faktum är att jag är vädervild även nu. Nu längtar jag efter frost och snö, kanske inte så mycket för att jag vill ha snö redan, utan mest för att det betyder att det inte är sååå himla långt kvar till jul.

Så här såg det ut igår morse när jag var på väg till jobbet. Jippie!


Dagens pyssel: Ge tidskriftssamlarna nytt fodral

Jag älskar fina tidningar och har svårt att slänga dem. Dock är det svårt att hålla städat och att hålla tidningarna i skick om de bara ligger, därför har jag bestämt mig för att bara spara vissa (hit hör samtliga nummer av Gård och Torp sedan begynnelsen och riktigt fina jultidningar), vad jag gör med resten ska ni få veta en annan gång.

Jag hade en gång i tiden ett vardagsrum som gick i svart med vinrött som accentfärg (jupp, hårdrockare stämmer bra). Då köpte jag en massa tidskriftssamlare i rött med vitt medaljongmönster på IKEA som passade jättebra i bokhyllan, men det var då det.

Dels vill jag inte längre ha tidskriftssamlarna i vardagsrummet, dels har jag numera en helt annan inredningstil. I stället för att köpa en massa nya tidskriftssamlare bestämde jag mig för att klä om dem. Det är både billigare och enklare att hitta fint presentpapper än nya tidskriftssamlare jag gillar. Jag valde att göra två olika sorter, en för jultidningar och en för de andra.

Återigen är det busenkelt:

1. Klipp till en lagom stor bit papper. Tänk på att lägga mönstret på rätt håll om det spelar roll (man vill ju inte ha änglar som står på huvudet eller fåglar som flyger upp-och-ner) och att använda ett tillräckligt tjockt papper så att inte det gamla mönstret lyser igenom. Panduro har fint papper av bra kvalitet.


2. Fäst ena änden med pappers- eller skollim på den sida skarven ska vara (lång- eller kortsida beror på åt vilket håll du vill ha tidskriftssamlaren i hyllan. Jag har långa sidan utåt, så jag börjar på kortsidan). Se till att pappret ligger rakt så inte mönstret blir snett.

3. "Slå in" tidskriftssamlaren som ett paket och vik in och limma kanterna i botten. Låt toppänden vara så länge. Tänk på att hålla pappret sträckt. Klipp sedan bort överflödigt papper ca 2 cm från kanterna runt toppänden.



4.  Klipp jack i pappret med ett par cm mellanrum så att pappret kan följa den rundade kanten. Limma och vik in flikarna.


5. Dekorera med bokmärken, klistermärken, tjusiga etiketter med tidningens namn eller vackra band om du vill, eller låt dem vara som det är. Låt torka. Färdigt!




torsdag 11 oktober 2012

Dagens gutamålslektion: Golunå

Idag är det golunus dag, enligt Gutamålsgillets allnakku. Golunu är golunå i bestämd form, och golunå betyder "gott humör" eller "gott lynne" (tänk "godlynt", så förstår man var ordet kommer ifrån).

I morgon är det fredag, det kanske hade passat bättre att ha golunus dag i morgon. På fredagar brukar de flesta vara golunå och fina, eftersom det snart är härlig helg!

Jag drömmer om ett flaggspel på uteplatsen i sommar

Flaggspel är ett roligt sätt att festa till uteplatsen på födelsedagar, grillpartyn, kräftskivor och andra tillfällen när man vill göra lite extra fint.

Jag tycker att de blir finast med vimplar i olika färger och mönster. Så nu är jag på jakt efter gamla småmönstrade bomullsdukar, skjortor och lakan. Har du några du tänkt kasta eller göra trasor av är det bara att höra av sig! ;)

Bilden har jag lånat av Ljuva lantliv.

onsdag 10 oktober 2012

Bosarve - the basics

Här kommer en enkel introduktion till vårt vackra och mycket typiska gotlandshus. Alla bilder är från våren 2012 när vi köpte Bosarve, en del rum är förändrade sedan dess.

Byggnaden

  • Byggt 1872.
  • 105 m2 per plan (egentligen ska man räkna bort de kvadratmeter där takhöjden är lägre än 190 cm, men jag har inte den exakta siffran hur mycket det blir under snedtaket uppe. Taket är dock mycket brant, så det är inte mycket som går bort.)
  • Krypgrund av kalksten.
  • Väggar av kalksten.
  • Tegeltak, eternit fram till 1969, sannolikt spån innan eterniten.
  • Samtliga rum på bottenvåningen samt de två sovrummen uppe är tilläggsisolerade.
  • Spröjsade tvåglasfönster (bullerglas i vardagsrum, kammaren mot vägen, kök och det stora vindsrummet.
  • Uppvärmning: direktverkande el.
  • Kommunalt vatten

Bottenvåningen


På bottenvåningen finns sal, vardagsrum, två kammare, kök, hall och toalett.




Hallen är mycket grön men skall målas under hösten. Eftersom vi satt en dörr för trappan (mer om det kan du läsa här) för att kunna använda huset vintertid skall den dock målas om under hösten. I hallen finns den lilla toaletten till höger om ytterdörren.





Toaletten är en vacuumtoalett med septitank. Vacuumtoaletter fungerar genom att ett undertryck byggs upp i systemet som suger ut innehållet ur toalettstolen (precis som på Gotlands- och Finlandsfärjor). Jättebra (tänkte skriva "skitbra", men det blir lite väl illustrativt ... :P), eftersom man inte fyller tanken med färskvatten. Miljövänligt också, eftersom man inte spolar bort en massa färskvatten.





Till vänster om hallen finns salen som har sitt vackra trägolv kvar. Här står också en fantastiskt vacker vit och blå kakelugn, som tyvärr saknar skorsten. Bakom salen ligger den lilla salskammaren, som också den har trägolvet kvar. Här finns för övrigt husets enda garderob.


Salen.

Salskammaren.


Till höger om hallen ligger vardagsrummet, även här finns ett vackert trägolv. I vardagsrummet står en gul kakelugn med stor öppning som saknar luckor, men fästena för en svängel (en vridbar arm för att hänga en gryta eller kaffepanna över elden på) finns kvar. Tyvärr inte själva svängeln, dock. Kakelugnen har eldningsförbud eftersom man inte kunde öppna spjället, men det har vi åtgärdat i sommar. Du kan läsa mer om det här och här. Nu ska den bara besiktigas igen, alltså.


Vardagsrummet.
 Bakom vardagsrummet ligger kammaren som tyvärr förlorade sitt trägolv när förra ägarna flyttade in, eftersom rummet var i dåligt skick. Här har vi tänkt göra ett bibliotek så småningom.

Kammaren bakom vardagsrummet.

Rakt fram ifrån ytterdörren sett ligger köket. Det är ganska hårt renoverat, men de tidigare ägarna har varit noga med att spara alla originaldetaljer som var i tillräckligt gott skick. Härdkåpa och bakugn finns kvar, dolda bakom skivor. Luckan till ugnen är bara avhakad och instoppad i själva ugnen! Köksväggarna och -luckorna är ommålade vita för att lugna ögat lite. Hur det blev kan ni se här.


Köket innan ommålning. Härdkåpan sitter kvar ovanför spisen och bakugnen i väggen.




Övervåning

När man kommer upp för trappan möts man av ett fantastiskt vackert men oisolerat och oinrett vindsrum. Det kräver en hel del eftertanke innan man gör något åt det.



I gaveln till vänster om trappan ligger två isolerade sovrum, inredda i mitten av 1990-talet. Det med takbjälkar har sonen paxat, det andra är vårt. Bilderna är som sagt från köpet i våras.

Vårt sovrum.


Sonens sovrum.


Bakom trappan finns ett duschrum, även det från mitten av 1990-talet. Bortom själva duschhörnan, bakom skorstensstocken, finns ett litet rum för varmvattenberedare och vacuumpumpen till toaletten.


Så där, det var en snabb rundtur. Vill man veta lite mer om något finns det en del länkar i texten ovan till bilder efter renovering, och så där. Dessutom kan ni ju alltid komma förbi på en fika! =)