Min mamma, som kommer från en lantbrukarfamilj från långt ute på landet i Österbotten i Finland, berättar ofta att mormor brukade säga att det enda man överhuvudtaget ska fundera på att köpa på avbetalning är en tvättmaskin.
I övrigt har inställningen varit att man inte ska köpa saker förrän man har råd med dem, och den devisen har både hon och min mamma följt slaviskt i alla år. Även jag faktiskt, jag är livrädd för att skaffa mig en långtidsutgift som man ju aldrig kan vara säker på om man kan betala på om ett år, liksom. Jag har till och med fortfarande ångest för att jag har ett huslån!
Men en tvättmaskin, det får man köpa på avbetalning om man inte har råd med en. Det kan jag faktiskt förstå, fy fabian för gamla tiders tvättförutsättningar. Koka massor av vatten, skrubba skrubba skrubba med lut och annat läbbigt. Skölja om och om igen i den iskalla ån.
Kalla kalla, nariga händer, tungt och blött och kallt och svettigt om vartannat. Usch och fy! Jag tycker det är tillräckligt jävligt att behöva använda tvättstugan, att tvätta enorma mängder på en gång, släpa upp och ner och hänga och hänga och hänga och vika och vika och vika och sedan det allra värsta: stoppa in allt i skåpen. Jag HATAR verkligen att stoppa in i skåpen!
Nä, jag är så glad att vi har egen tvättmaskin. Särskilt när vi kommit tillbaka från en lång sommar på Bosarve och hela badrummet är belamrat med tvätt. Tvättmaskinen går i ett, och maken (som för tillfället jobbar natt) och jag går i skift sorterande, hängande, fyllande och vikande.
Och jag har inte ens köpt tvättmaskinen på avbetalning. Kontant betald och världens bästa investering. Jag har säkert haft den i minst tio år, och den går och går. Utom en gång, när den inte ville tömma ur vattnet, men då hittade vi legobitar, klädnypor, pengar, tändare och allt möjligt i silen i inspektionsluckan och sedan fungerade den fint igen.
Men bara så ni vet: tvättmaskin är okej att köpa på avbetalning. Men det är också det enda.
Published with Blogger-droid v2.0.10