... man firat advent ända sedan 300-talet?
Då kallades det dock inte advent, utan var en fastetid vid namn Epifaníefastan. Ordet "advent" är en förkortning av latinets "Adventus Domini", vilket betyder "Herrens ankomst".
Epifaníefastan började i slutet av oktober och pågick ända
fram till Epifaníedagen som inföll på det som vi idag kallar Trettondagen.
Under denna fastetid firade man Jesu dop och framträdande som Guds son. På 400- och 500-talet blev juldagen allt
viktigare i den västliga kyrkan, varpå den övertog Epifaníedagens ställning och
också dess fasta. År 480 bestämde biskop Perpetuus av Tours att julfastan
skulle börja efter Mårtenshelgen i november och hållas måndag, onsdag och
fredag ända fram till juldagen, men påven i Rom tyckte att det var i längsta
laget och bestämde till slut adventsfastan, och därmed vår adventstid, till 4
veckor.
Redan då, liksom idag, var kyrkans liturgiska färg för adventsfastan
violett, precis som under påskfastan. Sedan 700-talet börjar vårt kyrkoår den första advent och i
våra dagar uppfattar vi advent som något glädjande, och den första advent har
kyrkan flest besökare på hela året, medan det på medeltiden var en tid av bot
och försakelse. Den gamla kyrkan förbjöd till exempel orgelspel och bröllop
under advent.
Man fick inte heller väsnas i onödan, då man kunde väcka
björnen ur sitt ide och ingen vill väl möta en nyvaken och hungrig björn mitt i
mörka vintern?
 |
| Illustration: Sharon Lindberg |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar