Härom dagen frågade en gammal skolkamrat från norra Gotland (jag är ju uppvuxen där) som jag träffade på Stångaspelen hur det kommer sig att jag hamnat i Stånga.
Det är ju egentligen en ren slump, det råkade helt enkelt vara just här Huset fanns. Vårt fina, älskade Bosarve. Det är dock inte en så stor slump att det är just sydöstra Gotland, det är ju helt enkelt den bästa delen av ön (och Fårö den mest överskattade!). De första tio åren av mitt liv spenderades i socknen När inte så långt härifrån, i ett fantastiskt kalkstenshus från 1778, och pappan bor i grannsocknen Lau.
Dessutom är det här allt är som vackrast, bördiga jordbrukslandskap, karga kustpartier blandat med vackra sandstränder och den helt fantastiska burgen där enarna växer på tvären och luften är mättad av doften av backtimjan, eftersom man inte kan ta ett enda steg utan att kliva på den.
Men att det blev just Stånga är som sagt en slump. Jag hade ingen relation till Stånga tidigare, förutom att det var hit bussen gick från Visby när man skulle till När, och här fick man bli hämtad eller åka med en förbeställd taxi, och så hade man ju hört talas om Stångaspelen förstås.
Dock hade jag aldrig besökt Stångaspelen innan förra året. Och i år var jag plötsligt en del av dem. Bak och matförsäljning och inträden och allt-i-allo-spring och fullt ös och fest. Intensivt, härligt och fantastiskt roligt. Och när vi på lördagkvällen träffade alla härliga människor vi lärt känna här det senaste året blev vi alldeles bubbliga inombords.
Vilken fantastisk tur att fantastiska Bosarve fanns just här i Stånga. Med alla härliga människor som tagit emot oss med öppna armar. Vad som än händer kommer Stånga alltid att ha en plats i mitt hjärta. Härliga, härliga Stånga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar