torsdag 5 september 2013

Jag har en dröm

Jag har i många år närt en dröm att starta ett ålderdomshem. Eller, kanske snarare ett pensionat för gamla. Där man inte måste vara multisjuk och kräva dygnet runt-vård eller så senildement att man inte känner igen familjen. Det finns faktiskt gamla människor som är varken eller som bara vill ha sällskap och lite hjälp på traven med de tyngsta göromålen.

Min farmor är ett lysande exempel. Hon är hyfsat frisk och klar i knoppen, men vid 92 års ålder är hon trött i kroppen, känner sig ensam och är tokless på att bedriva hushåll. Efter ett helt liv som hushållslärarinna och fyrabarnsmor kan man lätt förstå det.

Hon vill inget hellre än att flytta till ett hem. Eller trygghetsboende, som hon kallar det. Och det är ju precis just det. Hon vill ha sällskap och trygghet, men anses inte tillräckligt sjuk. Och politikerna har bestämt att gamla och  funktionshindrade ska bo hemma. De vill tydligen det allihopa, för man lade ner de allra allra flesta "hemmen" och jag att nu hade alla rätt att bo hemma resten av livet.

Det är jättefint att alla ska ha rätt att bo hemma. Problemet är att alla inte vill det. Och då ska man väl ha rätt till en annan lösning? 

Jag vill starta ett Miss Marple-hem. Ett sånt där pensionat där äldre människor bor på lång tid. Som Miss Marple när hon åker på semester till kusten och löser mord. Där det bor pensionerade överstar och prilliga tanter med stora hattar som målar tavlor.

Det ska vara ett stort gammalt trähus vid havet, tänk till exempel Fridhem, med bibliotek med massor av dammiga klassiker och slitna läderfåtöljer, med matsal med vackert porslin och vita dukar, sherry till kaffet och dans en gång i månaden som är så trevlig att pensionärer från hela närområdet vill komma och svänga sina lurviga.

Trädgården ska vara full med rosor och ett stort trädgårdsland. Där ska vi äta frukost och högläsa tidningen på sommaren, odla våra egna grönsaker och sova middag under ett parasoll. Vi ska baka kakor, dricka kaffe ur vackra koppar med fat och spela bridge.

Där skulle min farmor trivas. Tyvärr finns det bara i mina drömmar. Och jag har varken kunskap eller pengar till att starta ett sådant hem. Men en vacker dag, så kanske. Vill ni bo hos mig då?

Bilden är på just Pensionat Fridhem på Gotland, där man så klart kan bo vackert och bra, men kanske mer som semester.

Published with Blogger-droid v2.0.10

4 kommentarer:

  1. Mycket fin tanke! Vi skulle definitivt ha fler ålderspensionat :-)

    SvaraRadera
  2. Kan jag redan nu få boka plats på det hemmet?

    SvaraRadera