... och när man inte har någon katt har man möss överallt.
Efter att ha spenderat hela lördagen med att mussanera var det bara att krypa till korset och inse att vi verkligen behöver en katt. En vädjan på Facebook föll väl ut, och redan igår kunde vi hämta lilla Vurpan hos vår besiktningsman!
50 riksdaler kostade hon, väl investerade pengar eftersom hon redan är rumsren. Vurpan är född i midsomras, och hon och maken delar födelsedag. Det är ovanligt passande eftersom de två direkt blev som ler och långhalm.
Nu passar Vurpan huset och jagar med stor entusiasm både möss och flugor. Hon fann sig tillrätta direkt, och stormtrivs framför kakelugnen - där luktar det härligt musko! Eeeh ... mysko, menar jag förstås.
Vurpan är framför allt anställd för att vakta huset, men eftersom maken inte har några barn har jag en känsla av att hon kommer att bli mer än bara en familjemedlem. Jag, som var tvungen att åka tillbaka till Stockholm och jobba, får regelbundet små mms med mysbilder och rapporter från "Vurpan och pappa". Jag tror maken är mer än lycklig över sällskapet - och trots att jag inte gillar katter tycker jag sämre om möss. Och just Vurpan är så klart hiiimla gullig!
Åhhh vilken sötnos. Vi har alltid haft katt hos mamma och pappa. Bästa musjagaren, helt klart.
SvaraRaderaFast maken har upptäckt att mössen kommer och stjäl Vurpans mat - och hon bara somnar när hon ska vakta skålen. Det är hårt att vara kattunge!
Radera