Idag är det ju nämligen "stråibull'ns dag", åtminstone enligt den gutniska allnakkun. För de flesta är den väl dock mer känd som "kanelbullens dag".Med "stråibullar" menas just de traditionella fyllda snurrorna, även om man kan göra en massa gott av en vetedeg. Traditionella vetedegsbak på Gotland har ofta gått till så här:
"Först en plåt med längder, som kan bli skeivkakå och skårpar. Därnäst rullar man runt bullar, så fletne eller läggd bullar och till slut kavlas resten av degen ut och formas till stråibullar med god fyllning."
Jag är egentligen inget stort fan av vare sig kanelbullar eller annat fikabröd, men just idag unnar jag mig en stråibulle eller två. Semlor äts bara på semmeldagen, must dricks bara från första advent till Tjugondag Knut och tanken slår mig inte ens att servera jordgubbar på nyårsafton.
Vi är så bortskämda med att kunna äta allt året om att ingenting smakar så där fantastiskt längre, som det gjorde när man var liten och åt sommarens första solvarma jordgubbe efter tio månaders avhållsamhet. Egentligen borde jag bli bättre på att äta säsongsanpassat, det är bra både för gommen, plånboken och miljön, men numera är det så enkelt att få tag på allt året runt att det nästan är svårt att äta säsongsanpassat. Man måste liksom jobba lite på att undersöka vad som faktiskt är i säsong eftersom allt alltid finns i hyllorna.
Hur som helst äter jag stråibullar idag. Men inte i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar