Trädgårdsåret: Ishyacint

Redan för ett år sedan hade jag bekymmer med den här. Jag försökte nämligen söka på Ishyacint (eftersom de tidigare ägarna sagt att det var så den hette), men fick inga svar. Då ryckte dock mina fina läsare in, och jag fick reda på att den egentligen heter Aftonstjärna och är numera en ovanlig blomma som oftast återfinns i gamla trädgårdar.

Förra året hittade vi tre små bestånd. I år, när gräsmattan inte blivit radikalt klippt inför visning, ploppar de upp både här och där. Jag har markerat ut dem med pinnar och blomstöd så man inte ska gå på dem, och nu ser gräsmattan ut som en kricketbana i jätteformat!

Läs mer om Ishyacinter i mitt gamla blogginlägg.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: Vildtulpan

Äntligen äntligen blommar den, trädgårdens flaggskepp: vildtulpanen. Enkla blad med en gänglig stängel bär en slokande knopp, ända tills det är dags att slå ut de lite spretiga och flikiga kronbladen. Och då blir de så här vackra ...

Vi har hundratusentals blad i trädgården, men kanske bara några hundra med knopp. Jag tror att jag måste gödsla dem, så kanske fler växer till sig och blommar nästa år.

Jag ber ofta om era bästa tips här, men nu jäklar bönar jag på mina bara knän - tänk om bara en tiondel av alla ville blomma! Då skulle jag kunna ta entré!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: vitblommande pärlhyacint

Även pärlhyacinter kan tydligen vara vita. Det har jag aldrig sett förut.

Jag undrar hur det kommer sig att så många sorter får för sig att skicka upp en vit variant just här. Har det med jordsammansättningen att göra, eller är det helt enkelt ålder? Det mesta i vår trädgård har ju stått här i minst 50 år eller mer. Nu måste jag nog googla lite! ;)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Dagens loppisfynd: Lusekofta i 100% shetlandsull

Denna tjusiga tröja, så gott som oanvänd, kom jag över på en bakluckeloppis idag. Priset var facila 60 kronor, bara garnet skulle kosta minst det dubbla. Minst. Lycka!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: Kejsarkrona

Vi har två jättebestånd med kejsarkronor, men bara ungefär hälften blommar. Förmodligen står de alldeles för tätt, och har inte fått gödning på många år.

Jag ska försöka dela på dem och blanda gödsel i gropen innan jag sätter dem, men det får vänta tills senare. Är det någon som har några bra tips för delning av kejsarkronor?

Published with Blogger-droid v2.0.10

Dagens husmorstips: kalkavlagringar på kranar

Här på Gotland är det som bekant mycket kalk i vattnet. Det betyder att man får kalkavlagringar på det mesta som andra får brev på posten. Eller numera kanske man skulle säga reklam i brevlådan, så mycket post får man ju inte längre.

Jag har tidigare tipsat om bästa sättet att få bort kalkavlagringar från diskbänken, och idag ska vi, på ett busenkelt sätt, göra rent silen i kranen så vi slipper de där fontänstrålarna som sprutar i sidled och i bästa fall blöter ner hela badrummet, i värsta fall lämnar en blöt fläck i skrevet så det ser ut som om man kissat på sig:

Häll vinäger i en plastpåse, och fäst runt kranen med en gummisnodd. Se till att vinägern täcker silen. Lämna så ett par timmar, ta bort påsen - klart!

Funkar lika bra på igenkalkade duschhandtag, förresten. Så slipper man den där enda, vassa strålen som skjuter en i ögat.

Pssst: Har du ingen vinäger hemma? Det funkar lika bra med ättika.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Livskvalitet: Att sitta på verandan när åskan går

När åskan går sitter jag gärna på verandan och njuter av mullret och blixtarna med en kopp te. Oftast är det så mörkt och tyst i övrigt, så mullret och blixtarna blir så tidiga. Och tänk, ikväll är det åskpremiär, i alla fall för mig.

Jag skulle ju gå och lägga mig tidigt, men jag fastnade här ute i mörkret. Jag älskar åska!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsåret: tulpaner

Faktum är att vi inte har särskilt många "vanliga" tulpaner här, ett tiotal kanske. Men de är å andra sidan minst sagt knasiga.

Välfyllda och spretiga lyser de upp rabatten framför huset, knalligt röda tillsammans med de kornblå pärlhyacinterna och solgula narcisserna mot det härligt vårgröna utgör de liksom själva basen för våra grundfärger.

Riktigt vårvackert!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Min trädgård har exploderat!

Ja, inte bokstavligt talat, så där som grannens lägenhet hemma i hufvudstaden, utan bildligt talat.

Allt är grönt och frodigt och långt och stort, och massor blommar. Det är så fullt av färger och dofter att man blir alldeles yr, och nästan lite gråtfärdig av allt vackert. Maken har klippt en liten liten plätt av gräsmattan på framsidan (det var nog lite för tidigt dock, för nu är den biten gul och tråkig), och doften av nyklippt gräs fyller hjärtat med sommarpirrbubblor och kroppen med kolsyra.

Snart, snart är sommaren här. Blunda inte i onödan, då kanske du missar den!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Hissa eller dissa

Just nu jobbar jag mycket ute på sjukhuset, mer bestämt på plan sju i ena vingen i huvudbyggnaden. Hisshallen innehåller tre hissar, som är frekvent använda av både personal, patienter och anhöriga. Men sjukhushissar har lite extrafunktioner som hissar normalt inte har - de kan nämligen förvandlas till både sänghissar och akuthissar.

Blir hissen sänghiss, vilket den magiskt förvandlas till när man ställer en sjukhussäng på en magnetslinga, prioriteras den våningen och har man tur får man plats och kan åka med. Annars får man snällt kliva av på fel våning och vänta på att en hiss ska behaga stanna igen, och med lite tur ta en åt rätt håll (upp eller ner alltså. I sidled går inte våra hissar. Än.).

Blir hissen akuthiss, vilket den blir om en personal med magisk nyckel kallar på den, slutar den genast med allt den haft planerat, vänder och går direkt till det plan där akutnyckeln sitter i låset (utan att stanna någon annanstans på vägen. Gå direkt i fängelse utan att passera "gå", liksom). Då är det bara att kasta sig ur och ge plats snarast möjligt, och återigen vänta snällt på en ny hiss.

Detta är så klart gott och väl och alldeles nödvändigt på ett sjukhus. Men ibland får hissarna dårpippi och blir sänghissar och akuthissar lite som de vill, och då står man i hissen och åker upp och ner till våningar man inte alls vill till utan att någon varken kliver av eller på. Man är lite som klockan, man går och går och kommer aldrig fram till dörren.

Dessutom tömmer de ju minnet på vilken våning den var på väg till, och glömmer man själv då att trycka igen (och igen, och igen) kommer man aldrig fram.

Igår stod en tjej i en hiss med en vagn med material. Hon hade åkt hissen upp och ner i trekvart utan att komma till rätt våning. Stackaren var grön i ansiktet och pep fram att hon var åksjuk. Tror jag, det! Hissen i mitten stod still, och den tredje bestämde sig för att vara akuthiss hela tiden och bara lyda den första knapptryckning som gjordes på den våning den tyckte den akut gått till.

Jag spenderade nog en timme i eller i väntan på hissen igår. Men det är liksom helt okej, bara man accepterar att det är så det är. Däremot blir jag förbannad på personalen jag åkte med vid ett tillfälle, som klagade och gnällde. Inte bara på hissen, utan på att "ingen har väl felanmält den, som vanligt".

Jag har ett hett tips till er: GÖR DET SJÄLV!

Published with Blogger-droid v2.0.10