När löven föll av träden hittade vi en grind i häcken ut mot vägen. Nu gäller det att bestämma sig för om en grind ut mot brevlådan - men också en relativt trafikerad väg - är bättre än häck ut mot densamma. Häcken tar bort både insyn och ljud, men grinden både ser trevlig ut och vore praktisk. *hmmm*
Konditorisemlan var inte alls lika god som butikssemlan. Och mindre och dubbelt så dyr och jag hade inte behövt åka till Hemse för att köpa butikssemla. Det hade räckt med vår fantastiska lilla ICA-affär Malmahallen här i Stånga. De har fasiken allt, trots att det är en jätteliten Nära-butik.
Ostronsås, tryffelolja och tempuramjöl trängs på hyllorna med bryggmalt, inläggningssill och fläsklägg. Landet goes storstan på en yta stor som en villa. Och frågar man efter något de inte råkar ha blir svaret aldrig "Det har vi inte", det blir "Det har vi i morgon".
Jag älskar vår lilla ICA-butik och försöker handla där så mycket jag han även om det ibland är några kronor dyrare. Det är guld värt att ha en affär så nära här ute på landet, även om det bara är en mil till Hemse (det är egentligen inte långt, med Gotlandsmått mätt)!
(Bilden är lånad av Claes-Ingvar Lagerkvist)
Bra dag att bli bjuden till pappan och styvmamman på fika. Kaffe och semla nummer ett ligger som molnfluff i magen. Eskelunds semlor är helt klart godkända!
Köpte semlor på Bagarns i Hemse idag också, de får bli efterrätt. Men först ska vi tjuvfira Alla hjärtans dag eftersom maken är på fastlandet på torsdag. Nachos, bubbel och semla får det bli. Kanske en flaska gott rödvin. Och en brasa förstås.
Nu för tiden kan man köpa semlor nästan året om, utom möjligen tre veckor i december. I mellandagarna dyker semlorna upp i affären igen, och medelsvensson slits mellan att tycka att det är ett säkert vårtecken och att det är förskräckligt hur årets alla högtider slätas ut till ett konstant läge av att man kan få allt alltid.
Jag hör till den lilla högerextrema klicken i den senare gruppen - jag äter bara semlor på fettisdagen. Jag dricker inte must före lilla jul, efter tjugondag Knut eller annat än i påskveckan. Jag köper inte jordgubbar och färskpotatis förrän till midsommar, har kräftskiva i augusti eller möjligen första veckan i september och kastanjer under de allra mörkaste veckorna innan advent.
Jag blir nästan arg av tulpaner i november, får ont i magen av Åhléns nya idé med påskägg det står "God Jul" på och är, till skillnad från många andra, tacksam för Halloweens intåg i våra butiker, eftersom det förskjuter julskyltningen åtminstone några veckor.
Jag tror nämligen i allra högsta grad på att man kan få för mycket av det goda. Jag tror att man inte på riktigt kan uppskatta just något alls om man har obegränsad tillgång, om man aldrig får längta. Och eftersom man kan köpa allt när som helst nu för tiden har jag satt upp de här reglerna för mig själv.
Jag tror att jag hör till dem som uppskattar fettisdagen allra mest. Idag ska jag köpa mig ett helt gäng smaskiga semlor - jag kanske rentav äter semla till middag! Och de kommer att vara oerhört goda och jag kommer att njuta även när jag mår illa av all grädde, eftersom jag - på riktigt - inte ätit en enda semla på ett helt år. Och jag kommer inte att äta någon på ett helt år efter idag. Och nästa fettisdagsmorgon kommer jag att vara precis lika sugen som jag är nu. Hur sugen är du?
(Bilden är lånad från den trevliga bloggen Söta Saker)
Men jag har ingen toppenidé på story. Det kliar i fingrarna efter att skriva, jag saknar verkligen det. Tills jag kommer på en jättebra idé får jag tända mig en brasa och drömma vidare. Några tips?
Idag skiner solen, om än blekt och genom tunna slöjmoln och urskitiga fönster. Härligt!
Fast det påminner om att jag verkligen verkligen verkligen borde tvätta fönstren. Inte en helt uppmuntrande tanke, eftersom vi har 24 (!) fönster bara på bostadshuset. 18 av dem är fullstora spröjsade med 6 rutor i varje, och 8 har bullerglas fastskruvade på insidan.
Jag skojade om att jag borde ha önskat mig fönsterputs med RUT-avdrag i julklapp, men mamman har lovat att komma hit två dagar i vår och hjälpa mig. Styvpappan får gå före och efter och skruva i och ur bullerglas, och vi putsa som galningar.
Just nu tänker jag dock bara ligga på soffan med en stickning. Man ska ändå inte putsa fönster i minusgrader.
Busenkel tårta som nästan är som en chokladbiskvi:
Riv och blanda 500 g mandelmassa med 4 äggvitor. Rita upp tre rundlar, ca 20 cm i diameter, på bakplåtspapper. Bred ut smeten i rundlarna, grädda ca 10-15 minuter i 150 grader tills bottnarna är vackert gyllenbruna.
Smält 175 gram mörk blockchoklad och rör försiktigt ner 3 dl varm grädde (men grädden får absolut inte koka!). Låt kallna helt och vispa sedan på lägsta hastigheten tills den får konsistens som smörkräm eller kraftig chokladmousse.
Bred ett lager nötcreme eller chokladcreme (bägge finns att köpa på burk bland bakgrejorna i affären) på en botten, ett tunt lager av chokladgojan du gjort själv på nästa och sedan resten av gojan ovanpå och runt tårtan. Riv det som blev kvar av chokladen och sprinkla över. Servera direkt efter montering.
Mums!
Idag fyller min lilla mormor 88 år. Hon vet inte att vi är på Gotland, så hon får en glad överraskning.
Jag har bett att få göra tårtan, eftersom jag vet att jag egentligen tycker att det är roligt att baka. Igår bakade jag mandelmassebottnar och gjorde chokladgrädde att fylla med, och när jag väl börjat var det faktiskt roligt. Men det tog emot väldigt innan jag kom igång ...
Utanför stod ett bud från Hemse Blomsterhandel med en fantastisk bukett vårblommor från mina fina kollegor. Tulpaner och ranunklar i underbara glada färger samsas nu i den härliga knallblå keramikkannan från Etelhem som vi fick av grannarna i present på inflyttningsfesten i somras.
Jag har sån tur som har så fantastiska människor runt mig. Tusen tack.
Jag har fått massor av telefonsamtal, mejl, facebookmeddelanden, sms och kommentarer av folk som läser bloggen eller på annat sätt hört vad som hänt. Jag blir jätteglad varje gång, att folk bryr sig så mycket om lilla mig!
Jag har inte svarat. Inte på ett enda, faktiskt. Utom telefonsamtalen förstås, men det funkar ju lite annorlunda. Det betyder inte att jag inte är tacksam, för det är jag. Väldigt tacksam. Jag ska bara landa lite, sedan ska jag svara. Och gör jag inte det hoppas jag att ni ser det här som ett svar. Tack så hjärtligt. Det värmer verkligen, och jag är oerhört tacksam. Jag sa just det till maken igår, att jag har sådan fantastisk tur som har så många underbara människor runt mig som bryr sig!
