Gotländska traditioner: Granris längs vägen vid begravning

I somras när vi var och grillade hos pappan och styvmor i Lau hade deras granne precis begravts (eller heter det begravits? Nä ... eller?). Lau är en socken där många gamla gotländska traditioner lever kvar i högre grad än de flesta andra socknar.

Därför förvånade det mig föga att se granris längs vägkanten, vackert smyckad med blomsterarrangemang. Det är nämligen en gammal tradition på Gotland, som man också delat med exempelvis Hälsingland, Närke och Småland. Huruvida denna tradition lever kvar även där vet jag inte, men det kanske någon av mina läsare kan svara på?

Anledningen till att man arrangerar granris längs vägen är att den avlidnes ande, eller "spöket", ska sticka sig på taggarna och vända tillbaka till kyrkogården om denne skulle bestämma sig för att återvända från de döda. Därför är det viktigt att granriset ligger med taggarna vända mot kyrkan.

 

Vy från pappans infart mot kyrkan.

Idag är det ju inte så sannolikt att någon faktiskt TROR att man varken blir spöke eller försöker rymma hem i stället för att bli begravd, utan det är mer ett trevligt sätt att hedra den döde. Granrisarrangemangen är vackra, särskilt sommartid när det finns gott om färska blommor. På många sätt är det tråkigt att det inte är en mer levande tradition.