Smaklig spis

Spisen på Bosarve sattes in när man renoverade köket på sent 60-tal eller mycket tidigt 70-tal. Den fungerade men var ett elslukande och ganska fult monster, och startade man ugnen steg temperaturen i köket med ett par grader direkt. Dessutom har man varken kunnat öppna eller stänga ugnsluckan ordentligt på sistone.

Vi fick redan i somras mammans härliga granne Lenas spis, hon hade fått en induktionsspis och tyckte det var synd att slänga den andra. Den är trots allt ganska ny och fräsch, så ville vi ha den?

Klart vi ville, men det fanns två problem. Dels är den 10 centimeter bredare än den gamla, dels behövdes ett uttag till den eftersom den hade en vanlig stickkontakt medan den gamla var direktkopplad.

Därför har det inte blivit av att byta den. Antingen har annat kommit emellan eftersom det trots allt blev ett så stort projekt att byta, lådorna behövde tas bort, bänkskivan kapas och dessutom skulle en elektriker tillkallas och framför allt betalas.

Men inatt när jag kom stod den nya spisen på plats. Maken har i smyg bytt ut den, och bara lite kryptiskt mumlat något om "en överraskning". Och vilken himla himla bra överraskning! Och vad fräscht det känns i köket! Och vad min plånbok är himla glad när vi både bytt ut värmesystemet och spisen. Det går framåt!

Nu ska det bara sys ett litet skynke som döljer soptunnan och återvinningen, så det blir lite vackert.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Vårkänslor!

Solen skiner idag efter några regniga dagar i hufvudstaden. Det passar bra, för ikväll åker vi till Bosarve för en långhelg. Tyvärr verkar väderprognosen lite skakig, men blir det fint väder ska jag tvätta och olja utemöblerna och kanske till och med inviga dem! Sopa av uteplatsen, undersöka hur mycket som blommar i trädgården och plantera de nyinköpta penséerna i vackra krukor.

Igår regnade det, men det kändes nästan som svensk sommar - regn och tolv grader är ju mer regel än undantag om man har otur. Så hade vi det på vår bröllopsresa (som tillbringades i styvmammans strandbod på gotlands sydöstra kust) för två år sedan. Fast vi hade det mysigt ändå, med kamin och tända ljus.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Odlingsdagboken: dag 9.

En liten sockerärta till har tittat upp, i övrigt intet nytt på västfronten.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Det är politikernas fel! Eller ..?

Det är väldigt lätt att skylla på "politikerna". Det är politikernas fel att det inte finns jobb, att vi är fattiga och att vi har segregationsproblem. Men för det första är vi fasiken inte fattiga. Att hävda det idag är att spotta våra (fortfarande levande!) förfäder i ansiktet, för de vet fan hur det är att vara fattiga. För det andra har vi helt tappat bort vårt eget ansvar för det hela.

Ta bara det här med levande landsbygd. Även om politiken de senaste 40 åren försämrat förutsättningarna för en levande landsbygd, beror faktiskt de flesta nedlagda butikerna och företagen på dig och mig och ingen annan.

Hur ska en liten affär med begränsad kundkrets överleva när du tar bilen och kör fem mil enkel resa och handlar mjölk hos en jättekedja bara för att den är femtio öre billigare?

Hur ska den lokala ekologiska äggproducenten kunna fortsätta när du åker till jättekedjan för att köpa lite lite billigare ägg från höns som bor i små burar i tiotusental för att de kostar ett par öre mindre per styck?

Hur ska den lokala mjölkbonden klara sig när du köper österrikisk grädde med tillsatser istället för svensk helfet grädde utan tillsatser för att den är en krona billigare?

Sedan gnäller vi över att landsbygden dör och småbutikerna lägger ner. Affären ska finnas där när klockan är fem i åtta på kvällen och du glömt att köpa mjölk när du var hos den stora kedjan och köpte allt annat.

Du gnäller när det enda du glömt att köpa på det jättestora byggvaruhuset i stora staden är en ask spik och den lilla järnaffären lagt ner.

Du gnäller när du glömt att tanka på lågprismacken när du ändå var hos jättekedjan och pumpen utanför den nedlagda lilla butiken är tom och död. Inte för att du brukade tanka där annars, bensinen var ju tre öre dyrare per liter trots allt. Men nu räcker ju faktiskt inte bensinen de fem milen tillbaka till stan, så då har ju den lilla lilla mackägaren faktiskt en skyldighet att ha öppet.

Men om det inte varit för de Onda Politikerna hade ju landsbygden levt och frodats. Eller?

Published with Blogger-droid v2.0.10

Hang on - jag kan ju packa bilen full med grejer!

Maken kom ju helt oförhappandes hem i söndags, vilket innebär att bilen ju faktiskt åker till ön i morgon. Jag har inte packat något inför den här resan, eftersom jag trodde att jag skulle åka utan bil.

Nu är goda råd dyra, nu gäller det att plocka ihop grejer att fylla bilen med! Det kanske rentav får bli en möbel den här gången då.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Det här med frukost, alltså ...

Jag gillar ju inte det. Frukost, alltså. Jag har galet svårt att äta på morgonen, mår mest lite illa och tycker att allt växer i munnen. Fil och yoghurt är för surt, kräm är för sött och macka finns inte ens på världskartan.

Men nu har jag hittar två saker som faktiskt funkar: filbunke och långfil. De är inte riktigt lika syrliga som vanlig fil, och har dessutom skön konsistens.

Det är bra, för jag kämpar faktiskt för att börja äta frukost. Det är nyttigt, har jag hört!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Trädgårdsmässan

Idag var vi på trädgårdsmässan, maken och jag (han dök ju upp helt utan förvarning han - vilken överraskning!). Handlade inte så mycket, lite liljelökar (fick 18 stycken för en hundring), lite penséer (även de 18 för en hundring, en vacker korg och två stora fågelburar att ställa blommor i.

Men jag blev desto mer sugen på att utöka den ätbara delen av vår trädgård. Äpplen och päron har vi i mängder, rabarber så vi drunknar, fläder, röda och svarta vinbär, krusbär, hallon, sura (men taggfria!) björnbär och en amasonskog med citronmeliss. Pepparrot har vi också, mest överallt, några slingor salmbär och till och med ett valnötsträd - även om det inte ger några nötter än.

Förra veckan fällde pappan och styvmamman en jättekörsbär och ett stort plommonträd, inget av dem hade gett frukt på många år. Det skulle jag vilja ha nya. Men dessutom skulle jag vilja ha lite roligare träd, till exempel fikon, aprikos och persika. Det går ju faktiskt på Gotland, där klimatet är varmt och förlåtande.

Kanske finns det andra (perenna) ätbara växter som inte kräver så mycket skötsel jag borde plantera. Har ni några tips?

Published with Blogger-droid v2.0.10

Söndagsfrunch

Idag bjöd jag sonen på amerikanska pannkakor (nedre receptet på sidan) med vispgrädde och jordgubbssylt till frunch. Jättegott! Det blir massor och de är ganska mättande, men det går bra att spara pannkakssmet några dagar i kylen.

Det bästa med frunchen var dock att maken helt överraskande dök upp i hallen, utan att ens ha avslöjat att han skulle komma hem!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Odlingsdagboken: Dag 7.

Idag säger vi hej till mini-melonen "Queen Anne's pocket"! :) Och mini är verkligen ordet, men den lär väl växa lite till kan vi tro.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jag kan inte slita mig!

Jag stickar och stickar och stickar på den här halsduken, och kan inte sluta. Det är ett spetsmönster jag rivit ur en Allers hemma hos mormor, och är egentligen tänkt för ett enfärgat silkesgarn, men jag blev så kär i färgställningen i det här mohairgarnet så jag var bara tvungen att köpa det.

Jag visste inte att jag kunde sticka spetsmönster, men blev taggad när jag stickade en pyttipanna-sjal (eller flera, faktiskt ... Även de är beroendeframkallande!). Och det går ju! Men det tog betydligt längre tid innan jag hajade hur det funkar, så jag kunde sticka utan att titta på mönstret.

Först var det det som gjorde att jag inte kunde sluta sticka. Nu är det det faktum att jag faktiskt kan sticka helt utan mönster.

Published with Blogger-droid v2.0.10