Beställ handledsvärmare du också!

De gröna fina handledsvärmarna, eller pulsvärmare som de också kallas, på bilden överst levererade jag igår till min kollega L. Snart har jag försett hela avdelningen med vintervärme, vilket kan behövas i vårt ganska kylslagna kontorslandskap.

Många verkar sugna på att äga ett par av Bosarves bedårande handledsvärmare, så jag tänkte öppna för beställning. Köp till dig själv, din partner eller varför inte som julklapp till din frusna släkting?

Mönster
Jag stickar på beställning, och använder traditionella gotländska mönster som bas (så klart). Fördelen är att de går att variera hur mycket som helst, och du kan få en enkel variant eller en mer intrikat med spetsvolang och veck. Har du sett något du absolut älskar kan vi titta närmare på om vi kan fixa det också.

Material
Du väljer själv om du vill ha det varmare och gosigare yllet, eller om du är rädd att det blir stickit (vilket det faktiskt inte är så farligt) och hellre vill ha akryl. Färger pratar vi ihop oss om.

Pris
Utgångspriset är 175 kronor för akryl och 225 kronor för ylle, vill du ha andra material eller väldigt speciella mönster diskuterar vi priset.

Leverans
Porto enligt postens tabell eller direktleverans om det är möjligt. Leveranstid beror på hur mycket jag har att göra, så beställ i god tid om du har tänkt dig julklappar för att vara säker på att få dem i tid!

Hur beställer man?
Hör av dig, helt enkelt. På telefon eller Facebook om vi har varandra där, eller via mejl. Eller varför inte lämna en kommentar här med kontaktuppgift så hör jag av mig!

Handarbetsväska av två dukar

När man stickar mycket och bär ned sig sitt handarbete en del (jag, till exempel, spenderar ju många timmar på gotlandsbåten. Ett perfekt tillfälle att sticka!) inser man fort några problem:

Stickor är för långa för de flesta väskor, och envisas med att sticka upp ur väskan/kassen.

Stickor är vassa och petar hål på det mesta - har man riktig otur trillar de ur eller petar in i ryggen genom ryggsäcken.

Saxar, virknålar och andra småsaker försvinner i botten av kassen, trasslar in sig i nystanen eller trillar rentav ur i hålen som stickorna rivit upp.

När stickningen börjar komma en bit blir det så stort volymmässigt att man knappt fler plats med den i kassen - och verkligen inte ett extra garnnystan

Jag har testat med många sorters väskor och kassar genom åren, men aldrig blivit riktigt nöjd. Så vad göra? Jo, jag sydde så klart en själv.

Efter jul, när det var rea på rea på rean, köpte jag två juldukar i tunn men tät ripsvävning. Mönstret går förvisso i julfärger, men fungerar lika bra året om. Det finns både löpare och tabletter i bra material i butikerna annars (eller kanske hemma i skåpen eller på loppis).

Något riktigt mönster hade jag inte, dukarnas proportioner fick styra lite, men det var viktigt att den var tillräckligt djup för att stickorna ska få plats, tillräckligt rymlig för att en hel stor sjal ska få plats och hade fack för småsaker man behöver ha med sig.

Och så blev det! Dubbla sidostycken blir stick-och-sax-fack och det ska mycket till innan stickorna går igenom tyget. Jag är helnöjd!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jag kan inte slita mig!

Jag stickar och stickar och stickar på den här halsduken, och kan inte sluta. Det är ett spetsmönster jag rivit ur en Allers hemma hos mormor, och är egentligen tänkt för ett enfärgat silkesgarn, men jag blev så kär i färgställningen i det här mohairgarnet så jag var bara tvungen att köpa det.

Jag visste inte att jag kunde sticka spetsmönster, men blev taggad när jag stickade en pyttipanna-sjal (eller flera, faktiskt ... Även de är beroendeframkallande!). Och det går ju! Men det tog betydligt längre tid innan jag hajade hur det funkar, så jag kunde sticka utan att titta på mönstret.

Först var det det som gjorde att jag inte kunde sluta sticka. Nu är det det faktum att jag faktiskt kan sticka helt utan mönster.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Stoppa mera!

Jag tycker det är sorgligt att västvärlden idag har blivit ett sådant slit-och-slängsamhälle. Att det är billigare att köpa en stickad tröja i affären än att köpa garn och sticka den själv. Att minsta lilla hål eller fläck får oss att i bästa fall använda ett plagg som trasa, i värsta fall slänga det direkt.

Det är faktiskt ganska enkelt att ge plaggen nytt liv, ibland som sig själva, ibland som något annat. Jag kommer att återkomma till det, men idag ska ni få en enkel beskrivning i stoppandets konst. Makens kära hemstickade favorittofflor har nötts och slitits flitigt och fått hål under hälarna. Någon timme senare är de lagade och redo för många fler kalla kvällar och dragiga golv.

Gör så här:

1. Välj ett garn som är tunnare än originalet. Den slutliga lagningen kommer att vara dubbla lager garn.

2. Sy en ruta efterstygn runt hålet för att undvika att stickningen fortsätter att rimla upp sig.

3. Låt garnet löpa fram och tillbaka över hålet på ena hållet. Fäst i kanterna med ett litet stygn innan garnet löper tillbaka till andra sidan. Se till att inte dra åt för hårt så det inte skrynklar sig, men inte heller för löst så stoppningen inte blir som en bubbla.

4. Fläta ett galler på andra hållet genom att gå över och under varannan tråd. Glöm inte att sätta ett stygn i själva sockan utanför lagningens kant så den inte blir öppen på två sidor. Försök väva (fläta) så tätt som möjligt.

5. När du flätat hela rutan är det bara att fästa så är du klar!

Jag valde ett akrylgarn till stoppningen, trots att det är lite ljusare än yllet i tofflorna. Akryl är slitstarkare än ylle, men är varken lika varmt eller svalt när det behövs och har en tendens att orsaka härlig fotsvett. Till denna slityta blir det bra, dock.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Enkel och snabb trekantig sjal

Jag hittade ett skojigt fluffigt garn på Rusta igår. Mamman gillar inte när det är minsta lilla stickigt mot halsen, så det här blir en perfekt sjal till henne.

Sjalen blir en helt enkel slät trekant, allt annat mönster är överflödigt eftersom garnet är så fluffigt - det skulle ändå inte synas! Fort går det att sticka, och busenkelt! Rekommenderad stickgrovlek 5-6 mm, men jag använder storlek 8 för att få den lite glesare och fluffigare.

Lägg upp 3 maskor. Sticka rätstickning hela vägen. Lägg till en maska genom att göra ett omslag efter den första och före den sista på vartannat varv, sticka det andra som vanligt. Då skapas en liten "hålspets" längs kanten. För att få även kanten helt slät kan du vrida omslaget ett halvt varv innan du stickar det.

Maska av med elastisk avmaskning när du nått önskad storlek (eller garnet börjar ta slut ... :P). Av det här garnet behövdes två nystan (2x100 g).

Published with Blogger-droid v2.0.10

Idag flaggar vi ...

... vidare. Strykjärnet går varmt och pressar sömsmåner runt en triangel vi klippt ner en centimeter runt om för att få alla trianglar lika stora. Sedan är det dags att sy ihop och fästa snedslå som lina.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Gotländskt vågmönster

Ännu en pulsvärmare, denna gång i ljusgult och gråbeige 100% ullgarn. Mönstret är gotländskt (som på de allra flesta handledsvärmare jag stickar), från ett vantmönster från början (också som vanligt).

Blev lite ojämnt, trots att båda garnerna ska vara samma fabrikat och grovlek var de nog inte riktigt det. Så går det när man handlar på Tradera!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jag blir fortfarande lika glad varje gång

När jag precis hade börjat med träslöjd någon gång på mellanstadiet (för inte hade man väl slöjd på lågstadiet?) gjorde jag en skärbräda till min farmor.

Varje gång jag kommer dit blir jag lika glad när jag upptäcker att hon fortfarande använder den dagligen. Och varje gång jag plockar fram den för att skära något säger hon:

"- Vet du vem som har gjort den där? Det har du!"

Fantastiskt. Det måste vara den hemgjorda sak jag gett bort (eller faktiskt överhuvudtaget gjort) som använts flitigast och med mest kärlek. Åtskilliga äro de märkliga alster man kommit hem med som pliktskyldigt hängt i en julgran eller en vägg ett par år tills mottagaren hoppas att man glömt dem.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Pyttesjal eller pyttsjal?

Jag stickade ju en pyttipannasjal för några veckor sedan. Den blev fin men för liten, delvis eftersom icordavmaskningen inte var riktigt tillräckligt elastisk.

100% gammalrosa tunn fin ull.

Den här gången har jag använt två nummer större stickor till själva sjaldelen än till udden, och ska anamma Garnomera:s avmaskningstips i stället för icorden. Det är ju ändå hon som skapat mönstret, så vi får väl anta att hon vet vad hon pratar om!

Men jag är ändå lite nervös ... Tänk om jag får en pyttesjal till i stället för en pyttsjal?

Virkad polisbil?! I naturlig storlek?!

Den är alltså virkad. På riktigt. Av garn. Fotot är lånat från bytbil.com.

Om man virkar en polisbil har man alldeles för mycket tid. En polisbil i naturlig storlek. Wow.

Ormsösockor

Jag har fått paket! Och det har nog inte undgått någon av er att jag älskar paket ...

Det här fick jag av styvmamman ikväll när vi var där och åt middag. Hon hade köpt ett stickkit på ett museum på Ormsö, men inte kommit sig för att sticka dem så hon gav det till mig.

Jag är bara bekymrad över att det ser ut att vara lite för lite garn ... Vad tror ni? Kommer jag att bli stående med bara en socka?

Published with Blogger-droid v2.0.10

"Bosarves Bedårande"

Det är namnet på min önskedröm. Drömmen om en liten butik med hemgjort, återbruk och kanske lite nytt. Och så webbutik förstås.

"- Åh nej, inte en till!" tänker ni kanske nu. Men vill man bo på landet måste man smida sin egen lycka, så det är värt ett försök. 

Dessutom tycker jag att världen är på väg i helt fel riktning - vi köper mer och mer hel- och halvfabrikat, köper billig skit och slänger helt felfria saker på tippen bara för att vi vill ha en annan stil eller andra accentfärger.  Själv älskar jag saker med historia. Jag älskar att sylta och safta och handarbeta. Jag älskar naturliga material och att ta vara på det som naturen ger. Och jag tror inte jag är ensam om det.

Jag tror att det finns fler som jag. Om inte annat tror jag att de flesta går att omvända med en sked smarrig "Bosarves Bedårande Blandning", en hallon- och persikosylt med äkta vanilj, till pannkakorna istället för rödfärgat konserveringsmedel med "hallonarom". Eller med ett glas "Bosarves Bedårande Rummelbaldersaft", rabarber- och jordgubbssaft med socker som enda tillsats. Den smakar sommarlov, lata dagar på stranden och barnkalas.

Vi får väl se om min dröm går att uppfylla en vacker dag. Men igår gjorde i alla fall Bosarves Bedårande sin första leverans. Startskottet har gått!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Bosarves Bedårandes första leverans: Pulsvärmare till kollegan E

Idag levererade jag den första beställningen från Bosarves Bedårande: ett par pulsvärmare till kollegan E. Hon tyckte de jag gav till moster E var så fina då hon beställde ett par bums.

Så här blev de, och så här effektivt jobbar man med dem på!

Det här får bli startskottet, helt enkelt. Upp och iväg, nu kör vi!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Magic loop-stickning

Det bästa med att vara lite lagom sjuk är att man hinner sticka. Bland annat har jag testat att sticka med magic loop, när man stickar t ex pulsvärmare, vantar och sockor på rundsticka i stället för med fem strumpstickor. Det var ganska smidigt när man väl hajat grejen (jag hittade en suverän instruktionsvideo på nätet), resultatet blev en enkel handledsvärmare till sonen i Alafoss Lopi, en slags tunnare lillasyster till Lovikka.

Jag ska testa lite till innan jag bestämmer mig för om jag gillar magic loop eller strumpstickor bäst!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Pytten är färdig

Nu ska den bara blockas så är den klar för användning, men jag måste köpa knappnålar först. De har en tendens att försvinna, så jag har långt ifrån tillräckligt många hemma.

Den blev tyvärr lite liten trots 33 uddar (totalt två meter spets), delvis beroende på att icorden är lite för oelastisk. Någon tipsade också om att byta till större stickor till själva sjaldelen, så det ska jag testa på nästa. Och då blir det tre meter spets tror jag!

Published with Blogger-droid v2.0.10

2 meter och 33 uddar senare ...

... är det dags att börja med själva sjalen. Uddspetsen är klar (nästan synd, den var otroligt rolig att sticka), maskorna upphämtade (blir jättesnyggt med kedjan mot spetsen på framsidan) och det är dags att börja sticka själva sjalen. Får se om jag klarar ut hur mönstret är tänkt!

För er som missat ska det bli en Pyttipannasjal från bloggen Garnomera.

Idag känner jag mig modig ...

... så idag stickar jag inte pulsvärmare utan en sjal. Namnet lät så roligt, så jag var tvungen att kolla upp vad det var: Pyttipannasjal!

Det visade sig vara en vacker sjal, som av kommentarerna i bloggen där jag hittade mönstret och i stickgruppen jag är med i på Facebook verkade både enkel och till och med beroendeframkallande att sticka, så jag var ju tvungen att prova.

Garnet är ett ganska tunt tvåtrådigt ullgarn och stickorna storlek 4, så det blir luftigt och fint.

Mönsterlek

Det som är allra roligast med att sticka handledsvärmare (eller pulsvärmare eller muddar,  som de också kallas) är som sagt att de blir klara fort. Men varför är det så bra då, om jag ändå stickar en till och en till och en till sedan?

Jo, för varje gång jag börjar sticka en tänker jag "men åååh, jag skulle ha stickat det DÄR mönstret i den DÄR färgen istället! ". Och stickar man då något som blir fort färdigt är det bara att testa det där mönstret i den där färgen sedan. Och det mönstret och det och det och det. Dessutom kan man leka ihop mönster för att se hur de blir. Så gjorde jag till exempel med de här två. Den gröna är helt hittepå, medan makens nya mörkblå har ett traditionellt gotländskt mönster som huvudmotiv, men bårderna är hittepå. 

Senaste verken

Jag har som sagt fått dille på att sticka handledsvärmare. I alla möjliga färger och mönster.  Handledsvärmare är tacksamma eftersom de går fort att sticka, man kan sticka en och sedan göra en massa andra färger och mönster och efter några dagar sticka den andra i paret. På så sätt får man lite omväxling och slipper sticka en till likadan när man precis tycker att man är klar.

Tycker man att det var ett jobbigt mönster kan man vänta länge med att göra nummer två och ändå få många par färdiga. Det är mycket roligare att sticka när man blir klar med saker fort.

Jag gav bort flera par handledsvärmare i julklapp, och tyvärr glömde jag att ta kort på dem. Förutom Hello Kitty-muddarna L fick i julklapp, bild och mönster till dem hittar du här. Men här är några av de senaste alstren.

Min nya passion

Min nya (nåja, jag har hållit på hela hösten) passion är att sticka handledsvärmare. Lagom små så man blir färdig fort, inga tummar, inga hälar och går att variera i oändlighet. Dessutom är det ju så tacksamt att sticka med strumpstickor, eftersom det är lätt att sticka slätstickning.

Före detta kollegan L är en frysgris och älskar rosa och Hello Kitty, så de här stickade jag till henne i julklapp. Sonen D, som är en duktig pixel artist (som det tydligen heter) hämtade hem en bild från nätet och gjorde till ett mönster att sticka efter.

48 maskor för att hjärtbården utgörs av mönsterrapporter om 6 gör vuxenstorlek, vill man ha mindre går det med 42, men sedan blir det svårt att få mönstret snyggt (eftersom det i så fall går runt nästan hela armen så man inte ser vad det föreställer). Kanterna är virkade, upptill med lite enkel spets.

Jag tror att L blev glad. Jag hoppas det, för jag har stickat med kärlek. Här bjuder sonen på mönstret, så ni också kan sticka med kärlek. Lycka till!