... men jag tror jag har hajat grunderna idag. Kanske. Lite. Typ.
Jag skulle bara kika införbi Stångaspelen på väg till Hemse, men jag blev kvar hela dagen. Tack vare vänliga själar som stod ut med oändliga frågor och att förklara samma sak om och om igen förstod jag faktiskt vad som hände i alla sista "lajken", alltså sista ... Uhm ... Typ setet. Det innebär tyvärr att jag förstod att mina vänner i Styringheims damlag förlorade på allra sista hugget, alltså typ allra sista serven, och därmed åkte ur serien ner i "rekryten" efter lite otur och skickliga motståndare. Bättre tur nästa gång!
Kraftigt förenklat funkar det typ så här (rätta mig om jag har fel, ni som verkligen kan reglerna):
I mitten av planen finns ett område på kanske fem-sex meter i längd och hela planens bredd, en sorts bo. Två lag med vardera sju spelare turas om att vara inne- respektive utelag. Det gäller för utelaget att först ta så mycket mark som möjligt inom boet genom att få bollen att "dö" så nära den bakre linjen som möjligt. Man får slå bollen med vilken del av kroppen som helst, men bara en person i laget får röra den (och bara en gång) innan det blir det andra lagets tur. Där bollen dött närmast den bakre linjen när alla sju spelarna "huggit", alltså typ servat, sätts en pinne.
Lagen byter sedan plats, och motståndarlaget skall försöka få bollen att "dö" bortom en tänkt linje där pinnen sitter. Gör de det får de 10 poäng, men om innelaget lyckas försvara sin mark vinner de de tio poängen. När något lag tagit poäng börjar man om, och "anfallarna" ska då försöka ta mark i stället.
I varje omgång får man max sju "hugg", alltså servrar, per lag, en för varje spelare. Tar man poäng innan alla hunnit hugga avslutas omgången ändå. Lika om utelaget lyckas få bollen att dö bakom boets bakre linje, för man kan ju liksom inte ta mer än hela boet.
Bollen dör på en himla massa knasiga sätt, och jag är bara med på en bråkdel, men återigen kraftigt förenklat så är det t ex när:
* Bollen studsar två gånger eller mer, däremot får den rulla. Men då är den typ skadad, och får stoppas men inte tas i spel igen.
* Om bollen tar på samma person två gånger efter sig eller på två spelare i samma lag utan att en motspelare hunnit emellan.
* Om bollen går utanför sidolinjen utan att först ha studsat innanför.
* Om en spelare kliver på eller ramlar på eller håller i bollen.
I varje delspel, så kallad "pärk", gäller det att komma först till 40 poäng. Bäst av tre vinner, så många matcher är bara två pärkar långa.
Inte oviktigt är att huggen, alltså servarna, skall göras från bakom boets främre linje och måste studsa i en mindre ruta inne i "boet", vars bakkant ligger i på boets bakre linje. Som vakt av rutan, stående precis bakom den, står en "pärkkarl". Pärkkarlen skall då passa på bollen och slå tillbaka den till utelaget för att den ska sättas i spel. Missar man den lilla rutan är bollen automatiskt död och nästa utespelare får försöka sig på ett hugg. Pärkkarlen får bara sparka bollen en gång per lajk under huggen, men när bollen väl är i spel får han/hon sparka den hur många gånger som helst.
Åh, förresten: När man är innelag och försvarar marken och gör ett fel, alltså t ex nuddar bollen två gånger i rad, förlorar man automatiskt de tio poängen till utelaget. Men om man är utelag händer typ inget annat än att det blir ett nytt hugg. Så tror jag iaf att det var.
Solklart, eller hur?
Som lök på laxen är tydligen frampärk mycket mer komplicerat i reglerna än bakpärk. Så jag vet inte om jag törs titta på det. Ock ock.
Grannen bonden M spelar visst frampärk. Han konstaterade att det "tar några år innan man lär sig reglerna". Dessförinnan följer man visst bara med när de andra byter sida och förundras över att man plötsligt får poäng, fast man vet inte riktigt varför. Jag vet inte om jag vågar åka och titta i morgon! :O
Hmmm ... Det är nog mer än 5-6 meter. Kanske 10-12?
SvaraRadera