När jag precis hade börjat med träslöjd någon gång på mellanstadiet (för inte hade man väl slöjd på lågstadiet?) gjorde jag en skärbräda till min farmor.
Varje gång jag kommer dit blir jag lika glad när jag upptäcker att hon fortfarande använder den dagligen. Och varje gång jag plockar fram den för att skära något säger hon:
"- Vet du vem som har gjort den där? Det har du!"
Fantastiskt. Det måste vara den hemgjorda sak jag gett bort (eller faktiskt överhuvudtaget gjort) som använts flitigast och med mest kärlek. Åtskilliga äro de märkliga alster man kommit hem med som pliktskyldigt hängt i en julgran eller en vägg ett par år tills mottagaren hoppas att man glömt dem.
Published with Blogger-droid v2.0.10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar