I en del av trädgården är gräset alldeles gulprickigt av svalört (Ranunculus ficaria). Inte den vackraste blomma jag sett, men det känns väldigt vårigt med alla solgula blommor.
Dessutom betyder det visst att marken är fuktig och näringsrik när svalörten trivs, och det är ju trevligt att veta. Inte för att det kommer som någon stor överraskning, allt i vår trädgård växer så det knakar och blir jättestort, men ändå!
Jag har redan presenterat vitsipporna här i trädgårdsåret, men jag måste bara berätta igen. Nu blommar nämligen hela baksidan som en vit äng, precis som det var när vi var och tittade på Bosarve för första gången för ett år sedan.
Då var det dock en vecka tidigare än i år, så utifrån det drar jag slutsatsen att trots att våren startade mycket senare i år är blomningen ikapp sånär som på en vecka. Ni kanske förstår varför jag (och moster E) föll som en fura för denna fantastiska trädgård?
Igår skolade jag om en del av plantorna till större krukor. De är fortfarande förvånansvärt små, med tanke på att det är fyra veckor sedan jag sådde, en del har fortfarande bara hjärtblad. Dessutom sådde jag några sockerärtor till för senare skörd, och några brytbönor eftersom de jag sått tidigare inte kommit upp. Skam den som ger sig!
Samtliga är planterade djupare nu, de var gängliga eftersom det är för varmt i förhållande till mängden ljus i terrariet, vi får hoppas att det hjälper lite. Nu står de i köksfönstret, men jag tror jag ska ta med dem till Bosarve i morgon. I alla fall så många jag får med mig. Någon som har en bra idé om hur jag ska transportera dem på bästa sätt? Det rör sig om ett trettiotal plantor, och jag har ingen bil.
Idag har jag bakat kakor till sonens studentfest med släkten i juni. Stoppar man dem i frysen i lufttäta burkar kommer de att hålla sig som nybakade. Det blev havrekakor och saffransdrömmar (busenkelt - stöt ett paket saffran i en del av sockret och tillsätt) idag.
Nu ska vi hitta på lite god plockmat att servera också. Sonen har önskat sig hamburgare, så det får det så klart bli, men lite annat smått och gott vore nog på sin plats. Har ni några bra idéer på mat man kan göra i ordning i förväg och bara plocka fram? Sonen tar studenten i hufvudstaden på onsdagen, på fredagen ska vi vara på plats på ön och fira min morbror som fyller 60 och på lördagen är sonens fest, så det finns inte så stora tidsmarginaler att spela på.
Min man är kvar på Bosarve och fixar och fnular. Han har bland annat bytt packningar och ventiler i både handfat och kran, så man numera kan hälla vatten i handfatet utan att det rinner ut på golvet (och i trossbotten, med största sannolikhet) och inte behöver vrida kranen tre varv till när den egentligen borde ha varit stängd.
Dessutom jobbar han på att få vattentillförsel till toaletten så man slipper hälla i själv med en skopa, men det är någon del som måste bytas så vi hoppas på att ett företag i USA kan tillhandahålla den.
Det går sakta men säkert framåt med huset. Det är roligt!
Jag har alltid hävdat att vi bor ganska lugnt och bra i hufvudstaden, trots att det är ett ganska dåligt förortsområde med miljonprogram, bebott av låg social klass och kraftigt segregerat.
Vi har två vackra parker i närheten och ett kolonilottsområde nedanför, även om vi har E18 och stora miserabla jättevaruhus på andra sidan. Vi kan plocka fläder och lukta på blommor (om vi hittar en tuva ingen använt som askkopp).
Men så hör jag mig själv säga till folk att inte lämna något oövervakat i garaget eller på gården, för då försvinner det (det gäller faktiskt till och med soppåsar), eller så läser man om tonårstjejer som blivit våldtagna på väg hem genom den där vackra parken.
Och nu har någon sprängt bort tre människor två hus från vårat. En vanlig torsdagnatt i maj exploderar en lägenhet i ett område fullt med små barn, och polisen hanterar det som mord. När jag går till bussen på morgonen står åtta målade polisbilar utanför och lika många civila. En stor vit jeep med liten vagn, förmodligen innehållande teknisk utrustning a la CSI glider förbi mig och jag längtar hem till ön mer än någonsin.
Det var läskigt nog när någon stal en gris och sköt den direkt på grannens gårdsplan. Men på något vis ändå mer naturligt och förståeligt än när någon spränger bort tre människor i ett område där det bor tusentals. Och jag vet inte om jag ska vara glad eller förfärad över att denna någon uppenbarligen har så bra koll att explosionen begränsades till en lägenhet - bra för grannarna, läskigt att folk har sån koll på sprängämnen.
 |
| Detta och lite vatten blir en skål himmelrike! |
 |
| Vitamininjektion i en skål. |
Fler narcisser slår ut nu, de är större och senare än de jag lagt ut tidigare, men framför allt är många av dem dubbla (mångdubbla!) och doftar ljuvligt.
Min granne berättade att de är riktigt gammaldags, och att man på senare år har börjat ta upp produktionen av sådana till försäljning igen. Spår av riktigt gamla tider alltså. Fascinerande!
Så här års är naturen full av gratis ekologiska, fantastiska och nyttiga råvaror. Vissa är många av oss lyckliga nog att ha i trädgården, andra hittar man i skogen. Och har man ingen egen trädgård finns det faktiskt en hel del som släkt och vänner blir mer än glada om du plockar ur deras, eftersom de för de flesta utgör ogräs.
Men mycket av det där ogräset är inte bara ätligt, utan till och med både gott och nyttigt. Jag är inte alls någon superexpert på området, men med lite god hjälp av vänner, böcker, internet och så klart husguden Hugh Fearnley-Whittingstall med kollegor tänkte jag utforska den här världen lite närmare.
Häng med, vet jag!
(Ett par av de första och godaste gratisskatterna, kajp och ramslök, har jag redan skrivit om.)
Nu har de nästan blommat över, men visst hade jag även snöklockans syster sommarsnöklocka i trädgården.
Skillnaden är att den första har gula prickar på bladen, medan den senare har gröna. Annars är de lika.
