Minns ni filmen? Eller kanske rentav boken (fast den hette "Den hemliga trädgården")? Jag önskar att jag hade en hemlig, fantastisk trädgård med massor av spännande att upptäcka. Fast nu har jag mest en ohemlig men ändå fantastisk trädgård - med massor att upptäcka.
Jag har dock en liten detalj som påminner om boken, och det är vindlande gångar härs och tvärs. De är charmiga tycker jag, men framför allt finns de av tre anledningar:
1. Eftersom de tidigare ägarna bara var här några månader på sommaren är den ganska orörd, och massor av vackra (och en del ovanliga) blommor har spritt sig som de vill. Både genom att lökar delat sig och frösådd, men framför allt för att de fått blomma ut och vissna ner så att de orkar komma igen år efter år. Det vore tragiskt att förstöra en sådan skatt så här femtio år senare!
2. Tomten är stor, och jobbig att klippa. Ska man klippa hela (och runt trend och buskar) tar det en hel dag, och så här års blir det nästan två gånger i veckan.
3. Det är tokcharmigt, tycker jag. Varför göra en modern villagräsmatta runt ett drygt 140 år gammalt hus? Dessutom finns en golfbana en kilometer bort, och enorma gräsbanor där Stångaspelen äger rum en gång om året en och en halv kilometer bort. Dit kan man åka om man behöver täta, släta gräsmattor.
Jag gillar min tomt. Den är precis lagom vildvuxen och härbärgerar de flesta frukter och bär man kan önska sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar