Just nu jobbar jag mycket ute på sjukhuset, mer bestämt på plan sju i ena vingen i huvudbyggnaden. Hisshallen innehåller tre hissar, som är frekvent använda av både personal, patienter och anhöriga. Men sjukhushissar har lite extrafunktioner som hissar normalt inte har - de kan nämligen förvandlas till både sänghissar och akuthissar.
Blir hissen sänghiss, vilket den magiskt förvandlas till när man ställer en sjukhussäng på en magnetslinga, prioriteras den våningen och har man tur får man plats och kan åka med. Annars får man snällt kliva av på fel våning och vänta på att en hiss ska behaga stanna igen, och med lite tur ta en åt rätt håll (upp eller ner alltså. I sidled går inte våra hissar. Än.).
Blir hissen akuthiss, vilket den blir om en personal med magisk nyckel kallar på den, slutar den genast med allt den haft planerat, vänder och går direkt till det plan där akutnyckeln sitter i låset (utan att stanna någon annanstans på vägen. Gå direkt i fängelse utan att passera "gå", liksom). Då är det bara att kasta sig ur och ge plats snarast möjligt, och återigen vänta snällt på en ny hiss.
Detta är så klart gott och väl och alldeles nödvändigt på ett sjukhus. Men ibland får hissarna dårpippi och blir sänghissar och akuthissar lite som de vill, och då står man i hissen och åker upp och ner till våningar man inte alls vill till utan att någon varken kliver av eller på. Man är lite som klockan, man går och går och kommer aldrig fram till dörren.
Dessutom tömmer de ju minnet på vilken våning den var på väg till, och glömmer man själv då att trycka igen (och igen, och igen) kommer man aldrig fram.
Igår stod en tjej i en hiss med en vagn med material. Hon hade åkt hissen upp och ner i trekvart utan att komma till rätt våning. Stackaren var grön i ansiktet och pep fram att hon var åksjuk. Tror jag, det! Hissen i mitten stod still, och den tredje bestämde sig för att vara akuthiss hela tiden och bara lyda den första knapptryckning som gjordes på den våning den tyckte den akut gått till.
Jag spenderade nog en timme i eller i väntan på hissen igår. Men det är liksom helt okej, bara man accepterar att det är så det är. Däremot blir jag förbannad på personalen jag åkte med vid ett tillfälle, som klagade och gnällde. Inte bara på hissen, utan på att "ingen har väl felanmält den, som vanligt".
Jag har ett hett tips till er: GÖR DET SJÄLV!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar