Jag har alltid hävdat att vi bor ganska lugnt och bra i hufvudstaden, trots att det är ett ganska dåligt förortsområde med miljonprogram, bebott av låg social klass och kraftigt segregerat.
Vi har två vackra parker i närheten och ett kolonilottsområde nedanför, även om vi har E18 och stora miserabla jättevaruhus på andra sidan. Vi kan plocka fläder och lukta på blommor (om vi hittar en tuva ingen använt som askkopp).
Men så hör jag mig själv säga till folk att inte lämna något oövervakat i garaget eller på gården, för då försvinner det (det gäller faktiskt till och med soppåsar), eller så läser man om tonårstjejer som blivit våldtagna på väg hem genom den där vackra parken.
Och nu har någon sprängt bort tre människor två hus från vårat. En vanlig torsdagnatt i maj exploderar en lägenhet i ett område fullt med små barn, och polisen hanterar det som mord. När jag går till bussen på morgonen står åtta målade polisbilar utanför och lika många civila. En stor vit jeep med liten vagn, förmodligen innehållande teknisk utrustning a la CSI glider förbi mig och jag längtar hem till ön mer än någonsin.
Det var läskigt nog när någon stal en gris och sköt den direkt på grannens gårdsplan. Men på något vis ändå mer naturligt och förståeligt än när någon spränger bort tre människor i ett område där det bor tusentals. Och jag vet inte om jag ska vara glad eller förfärad över att denna någon uppenbarligen har så bra koll att explosionen begränsades till en lägenhet - bra för grannarna, läskigt att folk har sån koll på sprängämnen.
Förstår känslan. Droppen som fick våran flytt-bägare att rinna över va sommaren 2011 när 20 åriga killar sköt (1 dog) mitt i Berga av 2 andra killar på moppe.. Något gängkrig tydligen!
SvaraRaderaMen usch! I det här fallet verkar det som om han gjort det själv, men jag vet egentligen inte om det är så mycket bättre - det är en sak att ta livet av sig själv, men att spränga en lägenhet i ett miljonprogram är ju sådär smart, liksom.
Radera