Vi har en Bosarve-låda. I den packar vi alla fantastiska saker vi inte ska glömma att ta med oss nästa gång vi åker ner.
Ja, en del saker är kanske mer nödvändiga och saknas (nagelborste, osthyvel och en handduk till badrumsgolvet), medan några är nödvändiga och fantastiska (bricka, vackra plåtburkar och sodastreamer) och andra helt enkelt bara fantastiska (dukar, gardiner och pressglasfat).
Lådan symboliserar såväl längtan, saknad och ångest över att vara fast i betongmisären 45 veckor om året, som hopp, drömmar och glädje.
Att hitta den där fina, fina, hemma i skåpet eller lådan, fundera en stund och sedan komma på den perfekta platsen på Bosarve är att liksom vara där en liten stund, om så än bara i fantasin. Att omsorgsfullt slå in den i bubbelplast eller wellpapp och lägga ner den i lådan där den får glömmas bort för en liten stund i väntan på sitt nya hem är som terapi för en rastlös själ som längtar hem.
Sedan är det som julafton när man får packa upp alla fina sakerna, de där som man glömt att man packade. När man försiktigt virar av prasselpappret och avslöjar en skatt man inte mindes att man har.
Den där lådan gör att Bosarve är hos oss fast vi inte är där just nu, inte egentligen. Fast lite grann ändå.
Åh så fint skrivet <3
SvaraRadera