Hej då Bosarve - för den här gången!

Sitter och väntar på att köra på båten vid hamnterminalen i Visby. Usch, jag vill inte alls! 

Har haft fem fantastiska första dagar på Bosarve, toppat av en fantastisk födelsedag igår. 24 grader i skuggan har gett rödbrända armar och prickig nostipp, trots att den mesta tiden tillbringades i skuggan.

Sonen ställde klockan "jääääättetidigt" (nio), och sjöng "ja må han leva" - hela! - och levererade en kopp kaffe på verandan (hade förvisso varit uppe i tre timmar och redan druckit en balja kaffe, men det är ju tanken som räknas), innan han packade ihop sina grejer och klev på bussen mot Visby och båten.
Vi har upptäckt att vi har en busshållplats i princip utanför dörren, skitbra, det innebär att man inte måste ha bilen med varje gång. affären ligger ju bara 1400 meter bort och bussen går som sagt utanför dörren, till Visby åt ena hållet och Hemse (1 mil bort och har alla affärer man kan tänkas behöva) åt det andra, och relativt täta avgångar. Bra det, då har man råd att åka oftare, bilen är ju dyrast att ta med på båten.

Efter lite överraskningspyssel kom mormor och mamman, de hade med sig lunch som vi intog på uteplatsen. Mormor hade med sig en kasse förnödenheter (2 påsar snabbkaffe och en chokladask) och sitt fantastiska hembakade bröd. Mamman hade med sig en gammal konservburk i glas med lock och gummipackning (perfekt i skafferiet - mussäker!) fullproppad med choklad och annat gott, hade ju redan fått hennes gamla damcykel med ballongdäck i födelsedagspresent. Precis vad jag behövde!

Mormor tyckte också att Bosarve är fantastiskt (vem gör inte det?) men trappan upp tog musten ur hennes stackars knän, så födelsedagsfika intogs på verandan. Lika bra det, det var alldeles för varmt i solen.

Styvmor planterar spioner.

Några lata timmar i skuggan med en iskall öl (kontemplerande över hur vackert vårt nya hem är) senare kom pappan och styvmor. Fick två (s)pioner, för det måste ju varje gård med självaktning så klart ha. Plantering ingick, och dessutom trimmade styvmor rosorna och pappan fixade vattenslangskopplingen (skitdumt att ha en utekran utan gäng!). Vilken tur att jag har så fantastisk familj som hjälper till och fixar och donar!




Middagen bestod av grillade rester ur kyl och frys, låter betydligt värre än det var - Sparris med parmesan och schwarzwaldskinka, halloumi och Gutecharks fantastiska grillbricka. Inte så synd om oss alls!
Kaffe intogs i skenet av stearinljus i vardagsrummet, och strax innan de åkte (och jag skulle tillbringa första natten ensam i ett jättehus från 1872!) frågar styvmor "om det är ett snällt hus". Läs: "spökar det?". Tack för påminnelsen ... :S

Fast när klockan ringde halv fem i morse hade jag inte råkat ut för ett enda spöke. Däremot en oerhört vemodig känsla av att inte vilja åka hem. Eller snarare bort, för Bosarve är absolut hemma. Bläh. Nåväl, jag får i alla fall åka av båten först, för en gångs skull, eller vad tror ni?

Åh ... Påminn mig om att be mamman ställa in grillen i bryggarhuset när hon vattnar det nyplanterade på torsdag. Den var fortfarande lite för varm för att jag skulle våga det i morse.

I skuggan på brunnslocket med en pilsner i handen ser världen ut så här!

Spionpendanger. Tjusigt värre!

Stod trea bakom porten - tror ni vi fick åka av först? Icke. Alla gående gick av via bildäck och korsade vår väg, så vi fick vänta till ... *trumvirvel* ...