söndag 13 maj 2012

Klematis-trassel och bankprassel

Vi har fått en ändrad tid av banken, ska dit klockan tio i morgon och skriva på lånen. Scaaary! Har aldrig haft lån eller krediter någonsin (förutom studielån, men de räknas liksom inte riktigt på något vis), och nu ska man skuldsätta dig för resten av livet, liksom. Dessutom känns det jäkligt overkligt att en bank ska låna ut så mycket pengar till oss - vi är ju knappt vuxna ... :P

Funderar på om jag ska ta med min stackars Klematis till Bosarve och plantera den där. Som den klåpare till trädgårdsmästare jag är har jag ju lyckats att alldeles på egen hand se till att den inte blommat på flera år! Jag vet inte ens vad det är för färg eller sort ...

Fick den som liten frösådd planta av moster Elisabeth för två år sedan, och första året skyllde jag den uteblivna blomningen på att den ju var en bebis. På hösten vek jag försiktigt ner hela grönskan i krukan och satte den i en isolerad låda så att rötterna inte skulle frysa. På våren plockade jag fram den, och den hade fått några små gröna skott längst ner medan resten bara var visset och fult. Ingenting var vedat, bara gult prassligt trassel, så jag tog helt sonika bort det!

Skotten växte toppenfint, och snart hade jag en stor frodig planta med stänglar som gick upp och ner, upp och ner längs det knotiga döda trädet som tjänstgör som stöd. Men blommor? Inte en tillstymmelse till en knopp ... Vad göra? Google it! Sagt och gjort, och tio minuter senare inser jag att min klematis säkerligen tillhör den grupp som blommar på fjolårsrevorna - som jag ju glatt klippt bort i våras ...

I höstas vek jag ner stänglarna igen, ner i isolerad låda, och fram för några veckor sedan. En nedslående syn mötte mig, gult prasseltrassel med bara en liten liten grön plutt på en kvist. Hängde upp allt det döda gula på knotiga trädet, hällde på kogödsel i krukan och höll tummarna. Resultatet går att beskåda här nedan.

Men som sagt, jag funderar på att ta med den till Bosarve och plantera den under ett av de vackra, knotiga äppelträden. Där kan den få klättra som den vill och förhoppningsvis avslöja vilken färg den har. Men jag är lite rädd att den ska bli ledsen av resan och omplantering, men förhoppningsvis vägs det upp av att få bo i jorden och växa fritt och inte lindad runt en pinne i ett hörn. Ni får väl se senare i sommar - om jag vågar!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar