Man kan äta allt, men kanske bara en gång

På Bosarve finns ett trädgårdsland som damen i paret (fortsättningsvis kallad "V") som sålde huset till oss kallade "kryddlandet". Det är övervuxet och dant, även om bonden M kom förbi och sa att det inte var så längesedan hon rensade. Nå väl, det växer aldrig så fort son på våren.

Hur som helst, efter en kall och blåsig dag som spenderades inomhus (en inte oäven del av den på soffan med en kopp te och "Det fjärde offret" av Mari Jungstedt som jag fyndat här i bokhyllan och som är en av de få böcker av henne jag inte redan har - tack V!) mojnade det framåt kvällen, så jag beslutade mig för att ta tag i lite rensning.

Några av växterna i landet kunde jag identifiera, en del för att jag känner igen dem (salvia, libbsticka och iris), några för att V berättat vad det är (körvel och studentnejlika), men i övrigt är det vilda chansningar som gäller. Ibland är det enkelt (kirskål, gräs och brännässla göre sig icke besvär), ibland lämnar jag det för att det ser ut som plantor satta på rad med någorlunda jämna mellanrum, och jag tvivlar på att ogräs sysslar med trädgårdsarkitektur.

Rätt vad det är inser jag att jag grävt upp något som nog borde ha sparats, till exempel när det plötsligt började lukta wunderbaum överallt - då hittade jag en liiiten liiiten citronmelissstängel bland maskrosorna. Insåg att V sagt att det skulle finnas och började leta efter mer i rädsla för att den där ensamma lilla stackaren var den enda i sitt slag. Hittade inget mer, men eftersom den jag rensat bort inte hade några rötter kvar var det bara att acceptera. Det går ju att sätta nya plantor sedan. När jag tog mig in i libbstickebeståndet hittade jag dock massor under som jag försökte befria från sin uppenbart starkare granne, så just det slipper jag köpa.

Ibland är det ett stort fint bestånd av något, då gnuggar jag ett blad mellan fingrarna och ser om jag känner igen doften. Luktar det inget speciellt smakar jag helt sonika (V saaa ju "kryddland"!), men det mesta smakar bara ... Uhm ... Växt, typ. Maken säger att jag inte får smaka om jag inte vet vad det är ("- Man kan äta allt, men kanske bara en gång!"), men hur ska jag kunna veta vad det är om jag inte smakar? :P Förhoppningsvis skulle V ha berättat om det fanns spikklubba eller belladonna i kryddlandet ... Natten förlöpte utan magsmärtor, hallucinationer och febriga mardrömmar, så jag vågar smaka på lite mer idag!

Jag rensade i timmar, men landet är stort så det är bara att fortsätta idag. idag är vädret bättre, så man orkar vara ute. Överraskningen ska fixas med, bästa H kommer och fikar och sedan kommer mamman och styvfar och grillar. Fullt ös när man slappar på landet.

Kolla förresten hur fantastiskt mysigt vi ser ut att ha det om man går förbi här på kvällen. Och precis så mysigt har vi det också!