Januari är verkligen världens längsta månad. Det är oerhört mycket månad kvar i slutet av pengarna, fortfarande alldeles för mörkt på morgnar och kvällar men man måste ändå plocka ner juleljusen, ofta alldeles alldeles för kallt ute, men i slutänden är ju ändå kallt bättre än de pluttiga plusgrader och regn och rusk och skitigt slask vi haft de senaste dagarna.
Man tycker att det inte borde vara så mycket månad kvar att jobba när man varit ledig ända till den 7 januari, det är ju en vecka, en hel fjärdedel av en månad. Men icke, det är nästan fyra hela arbetsveckor i januari i alla fall (man tycker nästan arbetsgivarna kunde bjuda på ledigheten mellan nyår och trettonhelgen, man jobbar ju "en hel månad" ändå!) och det känns som om det aldrig ska bli sommar och ledigt igen.
Och på något märkligt vis är det en hel vecka kvar av januari när man tror att det är dags för februari.
Jaa det är ett av livets mysterier. Man löser det aldrig. Det mentala medvetandet och verkligheten är inte synkade. Man intalar sig att vintersolståndet HAR ägt rum och som livsuppehållande verksamheter stoppar man ner frön i jorden och ställer sig och tittar på någon del av tomten och fantiserar om hur det kommer att se ut!
SvaraRaderaVet du vad....idag såg jag på en plats där snön smält bort, två små gröna uppstickare. Antagligen krokus eller några andra lökväxter jag petat ner. Då flyttar hoppet in i hjärtat!! God fortsättning och fantisera på bara......och plops så är det vår!