Han var ju så liten igår?

Sonen tar studenten i vår. Helt obegripligt. Han var ju så liten igår?

Nu har han ju i och för sig hoppat över en klass så det är egentligen ett år för tidigt, men ändå!

Snart är det dags att söka till universitet och högskola. Han vill plugga vidare inom spelprogrammering, och det passar honom utmärkt. Han kommer att bli en ypperlig spelprogrammerare. Men det är så konstigt att vår lilla gris ska fylla i alla ansökningsformulär (och det är inte enkelt ska gudarna veta, det har jag gjort massor med gånger och dessutom skrivit instruktioner för hur man gör när jag jobbade på universitetet. Jag fattar ändå inte hur man gör!) och fixa studentboende.

Och hur ska jag klara ut att han inte längre bor hos mig? Huvva. Tiden går alldeles för fort. Jag hinner inte med!