En regnig söndag i oktober räddas bäst av en smaskig frunch (det måste ju vara den svenska översättningen av "brunch"?).
Idag blev det äggröra, havregrynsgröt och fattiga riddare med hemlagat äppelmos.
Vi provsmakade det nya äppelmoset med kanel jag gjorde igår, och jämförde med det sista skrapet ur sista burken av förra årets mos med vanilj. Pojkarna gillade kanelmoset bättre, medan jag föredrog vaniljmoset.
Intressant är dock att sonen vill ha klumpigt mos (även exempelvis potatismos), medan jag och maken vill ha slätt. Min teori är att vi fick allt hemgjort när vi var små, och därför gillar vi känslan av köpemos bättre, medan den yngre generationen ätit mest köpeprodukter och därför föredrar det som känns hemgjort.
Vad tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar