Så blev det min tur till slut ...

... jag som lite naivt trott att jag skulle klara mig undan. Höstförkylning, alltså.

Det värsta är att själva förkylningen liksom inte riktigt vill bryta ut, utan bara ligger och kliar och retas och gäckar. Feberfrossan är desto mer närvarande, så jag har laddat tekannan och bäddat ner mig i soffan (självklart iförd min onepiece) framför ett batteri av julfilmer.

Dessutom är Alvedonet slut. Det är synd om mig!