Första året i ett hus måste vara bland det mest spännande som finns.
Att tassa ner på morgonen och se genom vilka fönster det fantastiska ljuset silar en solig dag i slutet av oktober.
Att se hur världen runt omkring liksom blir en annan när löven fallit av träden, man ser mer, längre, sole kommer åt hörn man inte tidigare sett soldränkta och gräsmattan är glödande brandgul av höstlöven.
Fortfarande har syrenerna kvar gröna lummiga bladverk och den stora björken har fortfarande inte gjort sig av med alla sina kläder. Nästa gång vi kommer är det också borta, och solen har en annan bana kring huset. Då är det första advent, och Bosarve skall smyckas inför julen. Ytterligare en händelse i årets kalender att upptäcka.
Det är en stackars liten plusgrad ute, och snö från nattens äurväda ligger samlad i tusentals små frostkantade orangea skålar på gräsmattan. De gnistrar vackert i solen och ger en försmak av en kort period i början av vintern som jag hoppas men ändå känner mig ledsen över att jag missar, de där veckorna innan snön kommit men kylan bäddar in världen i ett gnistrande lager av frost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar