Gratis är inte alltid gott

Jag fick två fribiljetter till Swedish House Mafias sista Sverigespelning. Det där är liksom inte riktigt min grej, men konserter är ju liksom alltid kul. Nästan ...

Vi hade dyra fina biljetter, på riktigt bra platser på sittläktare med bra sikt och allt. Men seriöst. Tre killar som spelar skivor. Inga instrument, sjunger inte, ingen egentlig show. Bara spela skivor och en massa lampor och animeringar. Som ett jäkligt stort disco. Och vi hade sittplats. På ett disco.

Alla verkar imponerande av de tre pojkarna med skivspelare. Jag är imponerad av deras ljusgubbar och pyrotekniker. I övrigt var det tråkigt. Riktigt tråkigt. Vi var inte alls ledsna över att gå hem tidigt för att få en taxi åt makens brutna ben innan massorna vällde ut. Och vi hade mycket hellre suttit hemma och sett på Kommissarie Lewis.

Jag tror jag börjar bli gammal ...