Utan billig kalenderchoklad blir det inte jul på riktigt

Jag älskar julkalendrar. Fick jag bestämma skulle jag ha en sju-åtta stycken, minst.

Häromdagen gav jag min chokladkalender, ni vet en sån där med små platta chokladbitar man knappt får loss, till sonens flickvän E. Jag hade hittat två fina med Tintin-motiv för en tia styck. Precis som det ska vara. Hon har visst aldrig haft en chokladkalender förut och blev glad som en ... hundvalp, tror jag var ordet hon använde. Och hundvalpar kan ju onekligen bli himla glada!

Men nu måste jag komma ihåg att skaffa mig en ny. Även om chokladen egentligen är ganska äcklig vill jag absolut ha en, en sån där tiokronors. Den flottiga smaken i munnen hör ju liksom till och lovar jul - tänk om det inte blir jul annars?

Inte lika fin som Tintinkalendrarna, men den skulle duga bra åt mig.