I fredags kom maken hem från sjukhuset, och tillsammans försöker vi anpassa livet hemma för att fungera med kryckor, rullstol, värk och immobilitet.
Sonen har upplåtit sin toalett till maken, där vi installerat extra hög sits med handtag, plastpall till benet och antihalkmatta. Där finns en så kallad Stockholmsdusch, så man kan sitta på toaletten och duscha. Svärmor och svärfar hade med sig en pumptermos, som jag fyllt med vatten och ställt fram tepåsar och pulverkaffe. I frysen finns mat som han bara kan stoppa i micron.
På det hela taget har vi nog gjort det bästa av en lägenhet som inte alls är handikappanpassad, men det är så klart svårt första dagarna. Jag sover dåligt och vaknar så fort han rör sig, rädd att han ska ramla när han går upp på toa.
Idag och i morgon jobbar jag som sagt hemma, men maken får klara sig själv så vi kan upptäcka allt som man inte tänkt på att han inte klarar själv. Bättre nu än när ingen är hemma och kan lösa det åt honom.
I övrigt går det ganska bra men han har ont, och det och morfinet gör humöret lite instabilt. Vi får hoppas att det blir bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar