Taggfria björnbär - vad vet du?

Ja då, de var mer mogna när jag smakade! :P

Vi har en stor ... öhm ... buske (? Jag vet faktiskt inte hur det definieras.) med björnbär på Bosarve. Den står på hörnet av stora huset, åt bryggarhuset till, och växer som ogräs.

Jag funderar på att sätta en sån där rosenportal mellan husen och binda upp den mot, eftersom snälla astumor berättade att anledningen till att man klipper ner björnbär är att de skjuter ut nya grenar från fjolårsskotten, så de blir så stora och spretiga. Men det gör ju liksom inget om de har en portal att klättra upp och ner för, då är det ju bara bra.

Det kommer en massa björnbär på busken, och det grämde mig väldigt i somras att de inte hunnit bli klara innan vi åkte. När jag kom ner nu i september hade dock några hunnit mogna, så då fick jag smaka.
Huvva! De var verkligen hur sura som helst, och smakade absolut ingenting. Något olyckligt konstaterade jag att smaken verkar sitta i taggarna, men då kom S och sa att deras granne har en likadan buske med jättegoda bär, och att han trodde det berodde på att busken får för lite sol. Det kan ju stämma, den har ju bokstavligt talat levt sitt liv i skuggan av den enorma forsytian.

Nu är i alla fall forsytian borta, så björnbärsbusken får stå kvar en säsong till och vara vacker på en portal. Är bären lika sura nästa år får den stryka på foten till förmån för något godare.

Har du några tips och idéer om varför bären är så sura? Kan S teori stämma, eller är det lika bra att jag gräver bort den på en gång? Kan den behöva gödning eller nåt? Hjälp!