I Nynäs sken solen, men när vi lade till i Visby spöregnade det. Efter en bunkringsrunda på ÖoB hade jag så klart missat bussen, så kall, blöt och lite frusen spanade jag in Prisstopp (heter det så?) vid ICA Maxi. Där hade de mörkblå, fluffiga, mjuka, mysiga onepieceerarar (vad nu det kan heta i plural!) som alldeles tydligt ropade på mig.
Självklart kunde jag inte låta bli, så nu hasar jag runt som en mörkblå urcellen Ellen med fårskinnsväst och raggsockor.
Det tog 45 minuter att gå de 100 metrarna från bussen hem, vid det laget hade regnet lättat och jag hade förmånen att råka på både grannen bonden S och grannen bonden M och diskutera väder, ledighet, möss, husdjur, hemodlat och den något obehagliga läskindustrin. Jag är så glad för våra fina grannar!
Inne var det 14 grader, helt okej för ett ouppvärmt hus när det snudd på är oktober. Jag stängde till salen och lilla kammaren bakom vardagsrummet och slog på elementen. Nu får vi se vad nybyggda dörren i trappan går för.
Nu myser jag med det bästa en ruggig septemberkväll kan erbjuda - te, levande ljus, min fantastiska gethårsfilt och den smaskiga deckaren jag började på när jag var här senast.
I morgon hoppas vi på mer solsken, solen hann bara preciiis titta fram innan den gick ner. Då ska vi åka till mormor och kika på om det lilla tulpanträdet finns kvar.
Härliga tider.
SvaraRadera