På sommaren blir det inte riktigt av med mysiga middagar med vänner. Visst grillar man ihop och så där, men det är något speciellt att promenera i skymningen till goda vänner och kura ihop sig i köket med god mat och vin.
De där middagarna blir liksom inte av på sommaren (inte bara för att det blir middag så himla sent om man promenerar dit i skymningen!), folk är bortresta, eller så finns det så mycket annat att hinna med under de korta sommarveckorna.
I helgen var vi i alla fall på middag hos fina A och P. Serranno, ost, kex, druvor och pesto till förrätt, oxfilé Wellington till varmrätt och den gamla klassikern Gino till efterrätt blir svårt att slå när det är vår tur att bjuda igen. Himlagott, minst sagt. Vi åt så mycket att vi var tvungna att ta bussen hem trots att det egentligen bara är en 10 minuters promenad hem ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar