Det var en jävla pärs, men nu är det över!

Jag gjorde det. Jag klarade det. Jag lever. Och jag lagade till och med mer än jag behövde just nu.

När man ändå legat sömnlös, tvingat sig dit, gråtit sig fördärvad och genomlidit alla bedövnings sprutor kunde jag lika gärna låta dem ta bort allt amalgam ur den trasiga tanden istället för att göra allihopa en gång till sedan.

Drickaknarket var dock helt värdelöst. Nästa gång vill jag ha riktigt knark. Då ska jag rotfylla. Om jag törs ... :(

Men nu är det här en skön syn. Nu ska jag bara fira jul och inte tänka på tandläkaren på tre veckor. Minst.