... man i mitten av julgröten hade en "smörhåla" som man ibland kompletterade med brännvin?
Risgrynsgröt var inte helt vanligt förrän en bit in på
1900-talet, eftersom risgryn var ganska dyrt. Tidigare åt de flesta gröt kokad
på korngryn, rågmjöl eller havregryn då detta var billigare, men till julgröten
användes finare korn eller mjöl än till vardags, så kallad "vitgröt".
 |
| Illustration: Sharon Lindberg |
Gröten dekorerades med kanel eller peppar och serverades i
en stor skål som placerades mitt på bordet ochur vilken var och en åt direkt
med sin slev. Husbonden skulle naturligtvis börja, men ingen fick äta förrän de
läst upp ett rim, som kunde handla om gröten eller något annat, till exempel
julbordets rikedom respektive armhet eller hemlig kärlek. Rimmade man inte fick
man inte heller någon gröt, utan de andra vid bordet slog bort sleven tills man
hittat på ett mer eller mindre lyckat nödrim.
Seden med mandeln i gröten lever kvar än idag, även om man
tog den på något större allvar förr. Den som fick mandeln skulle bli gift under
året som följde. En del ungdomar hoppades innerligt att de skulle få den medan andra
hellre ville slippa, men gemensamt för dem alla var att man noga vaktade
varandra, så att den som fick mandeln inte skulle tugga i sig den och låtsas
som ingenting ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar